Vin är allt en förförisk kärring. Så lätt och god men ändå starkare än vad man tror. Det märkte jag idag bär jag vaknade. Snustorr i käften och rullade i princip ur sängen. När jag kom till insikten att jag försovit mig försökte jag stressa. Vilket resulterar i att jag har mammas vita och rosa hello Kitty strumpor på mig. Min lillebrors kalsonger och en låda glass istället för min matlåda. Jag fungerar inte bra när jag är sjukt stressad.
Jobbet den timmen som varit har gått bra iaf. Jobbar med bra kollegor idag så dagen kan väl bara bli bättre. Ha en mysig söndag nu kompisar.
Hemma igen. "hemma". Sista halvtimmen på jobbet spenderades att ha en förbannad vårdtagare 5 cm från ansiktet som skulle döda mig och allt vad de nu var. Jävlar vad hen skrek. Sådan huvudvärk nu. Jag ska dricka vin. Tycker jag förtjänat det lite.
Mitt huvud sprängs snart. Inkompetens är något jag finner sjukt frustrerande. Speciellt bör de gäller kollegor. Blir fan galen på vissa. Men ändå är man som de jävla Madagaskar pingvinerna, "wave and smile boys".
Jobbet har ändå gott bra, fått kriga en del dock. Lite seg nu efter 11h arbete. Tur att det bara är 2h kvar.
Sen är de inte bara jobbet som är krävande, skulle faktiskt påstå att det är de minst krävande i nuläget. Hemma har blivit så fruktansvärt galet. Fick reda på massa saker mor dolt för mig i fler flera år igår. Visste inte om jag ville krama henne eller slå henne efteråt. Jag är vuxen och gör i princip allt där hemma för hennes skull nu när jag bor där för tillfället. Då kan väl hon iaf prata med mig. Klart vissa saker bör hållas ifrån barn, men det var längesedan jag var det nu. Sjukt irriterad och ledsen faktiskt. Att få höra att hon blivit misshandlad och massa annat var inte så roligt. Speciellt inte då det var av en jag verkligen älskar. Men men.
Jag behöver endorfiner. Jag behöver ligga. Men inget emotionellt. Bara vanligt, hederligt jävla sex.
Men ja det går väl inte. För så fort man har sex med någon är man i ett förhållande med personen. Även om man varit sjukt jävla tydlig innan med vart man står. Orkar inte. Ska elda upp något.
Det här med sömnbrist börjar sätta sina spår. Eller kanske är det att jag inte äter. Kan också bero på att jag jobbar hela tiden. Kanske är en härlig kombination utav alla tre. Men huvudvärk har jag. Riktigt jävlig sådan också. Inte kul att jobba med. Speciellt inte att jobba i 13h. Aning irriterande.
Men! Imorgon börjar jag inte förens klockan 21 på kvällen. Så inatt kan jag äventyra. Är någon på?
Så slut nu efter arbetspasset. Sov fan inte mycket efter nattpasset tills idag. Jag har sprit hemma. Jag vill inte supa. Jag är bjuden på "filmkväll" hos en tös som vill något annat. Jag har en fin budd jag har sparat i min väska. Men det enda jag känner är,
Ska hem och däcka. Sömn är nu mera en lyx. Får se om min familj låter mig sova nu då.
Jag klagar dock inte på min nuvarande livsstil. Den funkar helt okej. Känner mig ensam men förutom det så duger det. Att det duger är de enda jag bryr mig om egentligen. Att det är funktionellt. Fixar ändå inget annat än det i nuläget.
Pengar har jag iaf gott om. Jag har slösar ofantliga mängder de sista på objektiv lycka. Ändå har jag ett växande sparkapital. Blir lite som en drog på flera sätt, behovet av att överprestera för att få den där feta lönen.
Pengar eller sömn? I nuläget får set bli pengar. Sover lyckas jag knappt med ändå. Behöver en sovkompis.
Ja töja Septum var kul, men tänkte inte på att jag skulle till jobbet. Där jag inte har i den. Så fick böja upp en nytöjd Septum. Det tog ca 10 minuter att lyckas med. Min nos är ganska öm. Något som sög mer var att det första som hände när jag anlände var att jag fick en dörr släng i ansiktet. Hårt. På näsan. Ja inte min dag kanske, men har kaffe så är glad.
Åh denna underbara stickande smärta, fan va skönt det är. Att tårarna rinner pga pressad tårkanal kanske är mindre fett. Men kom upp i 3,2 nu iaf. Lite progress. Nästa blir 4,5 mm, det kommer göra ont tror jag.
3,2 på bilden, kommer jag passa i större? Vette fan. Det återstår att se.
Jag är medveten om finnen på min näsa men anammar feministernas hashtag; #freethepimpel
Jag är ganska provocerad av folks beteende runt just "kärlek". Absolut, det är fint och dandy men jag upplever att det folk ser som kärlek(om jag då generaliserar och drar alla över samma kant) är rätt långt ifrån vad det egentligen är. Ur mitt perspektiv verkar det som folk idag tolkar crushes och mindre förälskelser samt även i vissa fal attraktion som kärlek. Det skulle jag vilja påstå är fel. Väldigt fel.
Skulle säga att kärlek inte alls har med attraktion att göra, inte för mig iaf. Jag har ärligt talat varit tillsammans med folk jag inte alls upplevt som speciellt "snygga" eller "attraktiva". Menar då seriösa längre förhållanden. För om ett förhållande bryts ner del för del är knappast attraktion en bärande pelare?
För mig handlar det rakt av om bekvämlighet. Med det menar jag någon som jag känner mig bekväm med. Någon som det går att vara avslappnad med när man umgås. Någon du kan leva ut ditt "jag" med, alltså vara dig själv eller så mycket som det går. Kanske låter lite bohemiskt eller ja fjantigt. Men är det verkligen det? Hur många personer möter jag varje dag? Ingen aning, oräkneliga. Hur många personer känner jag? Också väldigt många. Hur många av mina vänner, släktingar samt familjemedlemar är jag helt bekväm med? Ingen. Därför är just denna bekvämlighet vital för mig om jag ska överväga att föra det till nästa nivå.
Folk idag har så sne bild av kärlek. Jag säger att det händer aldrig vid första ögonkastet. Det folk upplever i sådana stunder är konkret en simpel kemisk reaktion i hjärnan. Endorfiner, adrenalin och lite annat smått och gott. Det är inte kärlek. Det är att vilja ha. Stor skillnad. Kärlek är så speciellt just för att vi kan inte egentligen konkret säga vad det är. Det är för komplext. För abstrakt och förvirrande. Men självklart existerar det, även om den nu inte vetenskapligt går att definiera. Folk har genom historien gjort riktigt sjuka upptåg på grund av att det varit förälskade av någon annan. Det har dödat, svikit, terroriserat och ja det mesta. Bara för en känsla? Nej. Det låter alldeles för skevt för att jag ska kunna förhålla mig till det. Jag är en sådan som vill ha logik. Det som är logiskt förstår jag, om något nu inte är det blir jag bara sjukt jävla förvirrad.
Vart är då logiken i att gå igenom eld och vatten för någon jag vill stoppa kuken i? Kan inte se den, tyvärr. Däremot skulle jag göra vad som helst för någon jag är helt bekväm med. För sådana människor är individuellt exklusiva. Vissa har flera, andra ingen. Har man nu turen att finna en sådan människa ska man skatta sig lycklig. Aldrig släppa dem.
Trots detta är vi bara simpla människor och människan i sig är fruktansvärt simpel. Vi fungerar som en dator kort sagt. Allt vi upplever är som knapptryck på vårat tangentbord. En upplevelse, en tangent. Ett stimulus och en respons. Däremot finns det en skillnad mellan oss och datorerna. Vårat medvetande. Om vi nu blir medvetet bekväma med någon. Vi vill vara med denna personen varje stund vi får över. Vi är medvetna om att den personen gör oss gott. Vi kan säga vad vi vill till den, utan att egentligen behöva oroa oss för vilken reaktion det kommer få. När vi är utan den personen kan vi inte tänka på något annat än att få vara med den igen.
Kärlek för mig är alltså en relation. Den behöver inte vara ett förhållande. Den behöver inte vara mellan man och kvinna. Verkligen inte. Det handlar om personkemi. Kön, etnicitet, religion osv, det är irrelevant. Om jag är med en person och jag inte överanalyserar. Inte oroar mig. Utan kort sagt kan slappna av och bara kunna vara i den stunden. Stänga in mig i en säker och behaglig sfär. Om jag varje vaken sekund bara vill ha den personen i min närhet. Då vet jag att det är någon jag aldrig kommer släppa. Det är väl vad kärlek är för mig.
Av ren nyfikenhet, hur ser du som orkat läsa denna textvägg på det hela?
