Tjej, 29 år. Bor i Upplands Väsby, Stockholms län. Är offline
Två saker:
För det första. Mitt hår är mörkbrunt. Det var mina "kära" kompisar... Men jag är nöjd.
För det andra. Jag kommer stressa ihjäl mig. Har inte en ledig dag fram till typ den femtonde. JAG VILL INTE STRESSA NU!
Och näsblod har jag haft många gånger den här veckan. Det bara rinner och rinner. Låter äckligt, och det är det. Det värsta är att allt rinner ner i halsen eftersom näsan är blockerad, och ja... Tur att jag är duktigt på att hantera blod
/E
Jag måste säga att Erase This spelas konstant i mina öron. Älskar den <3
Beyond the skies
Above the stars
Someone's whispering my name
and let the words echo in my head
Within myself
behind my eyes
He can see who I'm trying to hide
and He doesn't judge me for that.
Love.
/E
Mamma vill inte att jag ska klippa mitt hår, hon säger att jag är fin som jag är.
Men nu har jag faktiskt haft över en halv meter långt hår i hela mitt liv, kan jag inte få klippa av två decimeter? Eller måste jag vänta tills jag fyller 18?
Argh! Låser mig fast vid folks åsikter. Jag har velat klippa mitt hår länge, men det som har hindrat mig är alla som säger att "du skulle inte passa i det", "du som har så långt och "fint" hår, varför måste klippa av det?" och "Det finns många där ute med kort hår som skulle vilja ha din längd". Eller det är mest kvinnorna i släkten; mamma, farmor, mormor, fastrar, mostrar. Den andra sidan verkar inte bry sig (high five för er!)
Funderar nu... Ska jag göra det innan skolan börjar? Ska jag göra det efter skolan börjar? Ska jag göra det i huvudtaget? Det lät nästan på mamma som om det var förbjudet. Färga får jag tydligen göra hur mycket jag vill, men klippa det? Nope.
Mamma säger: "Klipp lugg då"
Det enda jag passar i är mittbena.
Hej förresten. Fint första inlägg, men jag kände att jag behövde skriva av mig någonstans.