Oliviers blogg

Ni får döda mig på ett valfritt sätt, så länge jag inte behöver leva längre och slipper döda mig själv.

Mina förra "löften" var att bli vegetarian och sluta med alla typer av droger.
Nu har det gått precis 1 år av avhållsamhet från alla typer av kött och droger, det känns bra. Jag är inte den mest sociala människan, alltså blir det lite jobbigare när man helt plötsligt ska gå ut med sina vänner helt nykter. Att gå ut på krogen "för att träffa nya människor" blir helt värdelöst. Men jag hatar ändå smaken av alkohol, och ogillar det människor blir av det. Hur patetiska kan man bli egentligen, ta till alkohol och droger för att kunna underhålla sig själv.

Men homo sapiens är ju en patetisk varelse i sig, så därför blir mitt nya nyårslöfte att utrota hela människosläktet. Ville verkligen bara ta livet av mig när jag stod i en drös av glada människor, väntandes på det nya året och fyrverkerier. Folk som skriker ut av glädje, kramar varandra och utrycker hur mycket dom gillar varandra. För det är sådant man gör i precis innan ett nytt år. Under tiden stod jag själv och tittade på fyrverkerierna och undrade hur folk kan vara så jävla fascinerade av raketer som exploderar och möjligtvis visar ett fåtal färger, är vi verkligen så dumma?

Vill skjuta er alla och pissa på era lik.

Jag tog initiativet att vara den första med att skriva "god jul" till en enda person som jag faktiskt träffat förut, svarade denna person? Nej.. såklart inte.. för det är så man gör då jag raggar eller visar intresse.. man svarar inte alternativt ger mig inte ens en chans.. livet är så jäkla fint, eller inte.

Överväger på att bli en sån där person som inte fattar att personen dissar och börjar spamma istället:
"varför svarar du inte???? jag ser ju att du har läst :P" "vill du träffas någon dag?" "vad händer ikväll?"
"snygging:P" "fika med mig idag?" "jag börjar bli trött nu, varför kan du inte bara svara?" "jag tar självmord nu om du inte svarar"

Tror ni det funkar bättre? Jag tycker att jag är rätt barmhärtig som kör på en fråga, om personen inte svarar eller ger någon sjaskig undanflykt så försvinner jag.

God jul

Var med några vänner i lördags, och det verkar som att min nervösa mage fortfarande håller fast vid att visa vem som bestämmer. Jag spydde från klockan 02:00 till runt 11:00, sen tror jag att jag lyckades somna...
Hur som helst så var jag hela tiden i det där "vaken men inte vaken"-tillståndet, och drömde medan jag spydde på ett ungefär..

Jag drömde att hela världens ekonomi hade gått åt helvete och vi var på ruta ett igen, min spya var världens valuta alltså kunde jag inte sluta spy eftersom människorna behövde det för att kunna bygga upp världen igen. Sedan behövde man den också för att skära igenom aluminium eller något som skulle behövas till byggnader... Jag tänkte alltså på detta i vaket tillstånd också? För när jag väl spydde så tänkte jag att jag inte får sluta.

Jag behöver inte knark, allt som behövs är lite kvalitetstid med min mage så får jag tripparna som folk är ute efter.

Varför gör människor såhär? Varför gör alla människor såhär mot mig? Och varför är man en människa?
Jag tror att jag är en katt i skepnad av en människa.

1. Var ute i skogen och vandrade med någon annan, vi fastnar på ett ställe pga något grönt som ser ut att vara en pinne men var en orm. Ormen kramade ihjäl min vandrarkompis runt ett träd och jag vandrade vidare.
2. Jag var en drake och flög omkring och slaktade massa fula varelser bland en massa berg (Tänk Skyrim)
3. Jag var i en skitliten lägenhet som ägdes av en piercare. Han piercade min svank, typ såhär:

Det var sjukt obekvämt, kommer ihåg känslan när jag sträckte ut ryggen eller liknande... Dock tyckte jag att det var snyggt...

Undrar vad jag drömmer för kul inatt, längtar nästan efter att få sova.

Är ensam hemma och slänger världens fetaste fest, det blir skyhög dunkadunka-musik, pizza och massa socialt nonsens!!!!!!!!!

Fast ingen är inbjuden, det är bara jag som ska få njuta av detta.
Ärligt talat, jag gjorde inget igår förutom att gå och handla dricka och något gott att äta.
Samma sak idag, köpte pizzadeg och Ben & Jerry's, kan man känna sig mer tragisk?

Kom igen, jag är forever alone tyck synd om mig!!!!!!!

Tappat livslusten, det kanske är vinterdepressionen som smyger sig på.
Eller så spelar sådant ingen roll alls.

Ibland känner jag mig som en munk.

Jag kan bli frestad av att se en fin tjej då jag är ute till exempel, så frestad att jag bara vill gå fram till människan och berömma dens utseende (Det var nära i fredags). Tack och lov avtar det efter ett tag, och jag inser att jag egentligen inte behöver en äcklig människas närhet (Kan det inte får vara så hela tiden?).

Amen

Jag brukar försöka att inte skriva om skit som denna, men ibland blir jag bara lite för frustrerad och fundersam.
Människor, vad mer ska man skriva egentligen...?

Det verkar som att jag skrämmer iväg människor som jag tycker är snygga, verkar helt okej och faktiskt vill träffa.
Alternativt så är alla helt retarderade, men jag tror mer på det första, så klart.
Detta är både bra och dåligt. Jag får oftast dissen och börjar vänja mig vilket resulterar i att jag oftast bara skiter i att jag blir nekad eftersom det är vad jag förväntar mig.

Då jag blir förvånad och faktiskt tar illa upp är då en person jag tycker verkar bra söker sig till mig, tar kontakt och vill ses.
Sedan kan intresset försvinna efter någon vecka, som om jag under den där korta perioden blivit något vedervärdigt istället för något värt att träffa.

Jag börjar misstänka att sådana personer bara försöker att se hur lättfångad man är.
Jag hatar allvarligt talat när folk tvärt slutar prata med en lika mycket som dom en gång gjorde, nästan lika mycket som äckliga andedräkter, att bli avbruten när man pratar, högljudda människor, människor som alltid skrattar för mycket och människor som verkar höga på livet. Allvarligt talat?
Jag väntar bara på att en sådan människa som är för glad, en gång ska bli totalt krossad och miserabel. Är det okej att hånle då?