Jag brukar försöka att inte skriva om skit som denna, men ibland blir jag bara lite för frustrerad och fundersam.
Människor, vad mer ska man skriva egentligen...?
Det verkar som att jag skrämmer iväg människor som jag tycker är snygga, verkar helt okej och faktiskt vill träffa.
Alternativt så är alla helt retarderade, men jag tror mer på det första, så klart.
Detta är både bra och dåligt. Jag får oftast dissen och börjar vänja mig vilket resulterar i att jag oftast bara skiter i att jag blir nekad eftersom det är vad jag förväntar mig.
Då jag blir förvånad och faktiskt tar illa upp är då en person jag tycker verkar bra söker sig till mig, tar kontakt och vill ses.
Sedan kan intresset försvinna efter någon vecka, som om jag under den där korta perioden blivit något vedervärdigt istället för något värt att träffa.
Jag börjar misstänka att sådana personer bara försöker att se hur lättfångad man är.
Jag hatar allvarligt talat när folk tvärt slutar prata med en lika mycket som dom en gång gjorde, nästan lika mycket som äckliga andedräkter, att bli avbruten när man pratar, högljudda människor, människor som alltid skrattar för mycket och människor som verkar höga på livet. Allvarligt talat?
Jag väntar bara på att en sådan människa som är för glad, en gång ska bli totalt krossad och miserabel. Är det okej att hånle då?
Fast å andra sidan, är människan inte längre taggad på att träffa dig så är det kanske lika bra att ni inte ses, men då kan den personen öppna käften/tangentbordet och skriva det också!
Kul att ses iaf! Du är välkommen ner när som helst igen :)
Haha ajo, alltså en förklaring kan man iaf få enligt mig! Jag kan inte tvinga någon att träffa mig, och har faktiskt vettet att inse det istället för att kidnappa människan.
Jag är glad att jag slutade vara feg och att vi började prata mer igen, efter att inte ha gjort det så mycket under ett par år. Pratade/träffade inte ens min bästa vän under den tiden, för allting var ganska konstigt. Men nu tänker jag i alla fall visa att jag tänker ta vara på det. Puss babe
Can relate. Känns som att man har ett bäst före datum för så många, har dom inte fått exakt vad dom väntat sig av relationen inom typ några veckor så slutar dom höra av sig.
Du är bra.
Jag sluta inte prata med dig för att jag ville. Blev upptagen pch jag har fortfarande skuldkänslor över vad jag gjorde. Och det menar jag eftersom jag inte har någon anledning att ljuga. Jag önska att det kunde ha slutat annorlunda.
