Kom till jobbet vid 21, först nu får jag sätta mig ner. FY fan vilken vidrig start på passet, det har varit helt galet här ikväll. Tur att jag har funktionen som en vandrande benzo som bara får alla att tagga ner några växlar. Tog bara längre tid än vanligt idag. När alla kvällsbestyr var gjorda och allt kvälls knark utdelat så fick jag äntligen sätta mig ner nu några minuter på kontoret. Där möts jag av en sjukt qt överraskning.
Min kollega hade rostat mandlar under passet idag och sparat alla dessa åt mig för hon vet att jag älskar rostade mandlar. Underbart, nu har jag munch. Kan inte klaga längre. Till och med en smiley på påsen, då är man fan speciell.
Den substansiella listan är inte allt för kort i mitt fall, beror väl givetvis på vad som jämnför med. Det finns många ting där jag hatar, andra älskar och vissa hatar jag att jag älskar. Sen vad som är en drog är med en definition fråga i sig, men jag syftar på den generella benämningen. Först trodde jag det var kaffe eller alkohol. Båda är en form av drog enligt mig, den sistnämnda dock självklart värre än den andra. Dock tror jag inte kaffe klassificeras som drog enligt den generella. Tror den drogen jag missbrukar(mest ehe) är jobbet. Arbete. Menar inte att det är som gräs eller heroin eller tjack osv men kan det ändå inte vara en verklighetsflykt? Det är de verkligen för mig. Inte på det sättet att mitt jobb konstant är kul och soft, för de är det verkligen inte. Utan jag känner mig duktig, ansvarstagande och empatisk(jobbar med människor). Dessa egenskaper känner jag aldrig annars att jag har. Jag älskar att tjäna bra, ensligt mig då, med pengar och kunna disponera dem hur jag nu vill. Jag gillar när jag får beröm av kollegor, patienter och chefer. Det ger ett sorts rus på något sätt, ett väldigt belåtet sådant.
Men med missbruk menas ofta inget positivt. Baksidan av att arbeta som jag gör är inte speciellt trevlig. Jag tar alltid med jobbet hem, varje dag. Jag tänker på det konstant och överanalyserar massa sneda scenarion om vad som kan hända och dylikt. Jag sover väldigt lite och rätt sällan. Jag är alltid trött och lite disorienterad. Alltid, förutom när jag jobbar. När jag arbetar är alla sinnen på helspänn och jag är helt uppslukad av min arbetsroll. Det är en bra roll, jag önskar jag kunde vara honom jag spelar på riktigt, alltid. Han är sjukt mycket bättre än jag på alla sätt. Det är lite tråkigt.
Det är givande arbete, det är de verkligen men. Känns som det kommer dra ner mig till botten verkligen om jag inte skärper mig. Fullt medveten om att jag borde jobba mindre. Jag började nyligen studera på heltid och tänkte bara jobbar extra. Denna månaden har jag pluggat heltid och ändå jobbat 130h. Inte konstigt mitt huvud snear. Sen får jag göra jävla mycket hemma. Blir ingen jag tid bara, vet inte hur jag ska vända det här. Är så sjukt beroende av att få gå in i min arbetsroll och bara släppa allt annat för stunden.
Nu får de väl räcka, blev kanske bara en redig röra. Tycker ni jobb kan vara ett missbruk? Har ni något ni missbrukar?
Att jobba med förkylning och lite feber fiine, svettigt men funktionellt. Lite vidrigt och flummigt men fan funktionellt. Det är inte de som förstört dagen heller. Eller delvis, hade gjort mycket om jag kunde fått gymma men det hade varit efterblivet. Det som antastat min dag är herr ångest. Känns som en fet jävel sitter på mitt bröst, vare sig jag står, sitter eller ligger. Kan fan inte andas ordentligt. Blir helt hackigt och skakigt. Sen har vi alla underbara vanföreställningar som älskar när ångesten är framme, de är säkert bästa vänner. Har blivit riktigt jävla skrämd ett par gånger av dem idag vilket inte alls brukar hända. Fattar inte vad min skalle håller på med. Den får inte göra såhär nu, inte i denna perioden. Det för mycket viktigt som händer som jag inte får missa. Har inte tid att må dåligt som något jävla psyk fall, får fan skärpa mig. Vet bara inte hur jag ska göra det. Men de löser väl sig. Bara ta en sak i taget. Sortera verkligheten ifrån den skeva sörja som jag nu ser allt igenom. Tänker fan inte ge mig. Bring it ångest fitta, ska spöa skiten ur dig.
Jag är så jävla förkyld, känns som förkylningen spänner på båda min näsborrar samtidigt. Halsen är dock fine, vilket är konstigt. Svettas och har nog feber, inte så smart att jobba ksk men. Pengar är pengar Hahaha. Bara sjukt krävande att springa runt med tvätt, städ, medicin, mat och diverse annat nät man själv är nära sin gräns till att inte vara funktionell. Är bra på att pina mig själv dock så går säkert asbra. Vill hem till tjejen när jag slutar men hon ligger sjuk i sin säng. Jag är sjuk ja men ksk inte bör be om mer. Men vill ta hand om henne och så, vet bara inte hur smart det är då jag behöver de arbetspasset jag har. Fuck. Är arg och vill träna men får inte träna. Gg.
Jag, samt förhoppningsvis ni, har skev mimik. Jag har många miner och grimaser jag innerligt önskade aldrig beklädde mitt söta pojkansikte. Dock tror jag alla har en min de är medvetna om att de gör ofta, en min de innerligt avskyr. En min som inbringar ångest sekunden man inser att den är påväg att klä ansiktet. Jag vet exakt vilken min av mina jag hatar. Det är när jag blir tillfrågad, väldigt plötsligt, om något jag har noll kunskap om. Denna min går med ord inte att visualisera men fann denna gif:en som på något vänster lyckats skildra den perfekt:
Exakt så ser de ut, gg livet.
Har ni någon min/grimas ni hatar men inte kan undvika att använda?
Fick en helt sjukt fin halsduk av min fina tös. Fastnat som fan för Paisley mönster när de har fina nyanser. Typ så som på halsduken Höhö. Check it;
Sjukt nöjd, bra smak hon har.
Vill inte jobba mer nu och har bara varit här en timme. Hjälp. (:
God eftermiddag,
Idag var skolan duglig och flöt på relativt t smidigt för att vara tre timmar. När jag sedan slutade klockan tolv stod jag inför ett svårt val. Skulle jag gå till gymmet eller spela? Självklart hade det varit roligare att spela men. Finns för många fördelar med det där gymmandet. Jag kommer vakna till och bli hungrig och så vidare. Så beslutade mig faktiskt, mot alla odds egentligen, besegra spel lusten och dra till gymmet. Det var härligt att träna men nu när jag är klar och står på spårvagnen till jobbet börjar jag ångra mig. Måste ställa om mitt huvud till att se träning som något kul och underhållande istället för ansträngande. Det hade varit betydligt lättare att motivera sig själv då.
Den här veckan är jobbig. Har nästan skolan och arbete varje dag, så 9-21 typ varje dag. Pluss lite inlämningsuppgifter och redovisningar. Ez gg.
När jag gått och trott hela dagen att jag ska sluta kl 15, fast så visar det sig att jag slutar redan kl 12. Current mood:
Ska hem och spela, passa mina bröder och invänta min gf. Idag kanske inte blir så tokigt trots allt.
Sitter här i skolan sedan strax över tjugo minuter tillbaka. Det är inte jätte kul här faktiskt. Vi har en föreläsning om kommunikation. Dvs, vi säger ord vi finner ingår i kommunikation och läraren skriver upp alla dessa ord. Även de som är fel. Frustrerad. Sedan så blev det random gruppindelning inför någon upgift vi ska göra. Självklart blir jag den enda med svenskt modersmål i gruppen. Inget illa menat emot invandrare eller dylikt men, det är väl ingen logisk fördelning? Jag kommer få göra allt vilket min lärare vet lika väl som jag gör.
Enda fördelen med skolan idag är att jag får sitta själv ♥. Sådan lycka. Kan vara här inne på ec och fula mig hela skoltiden idag. Good stuff. Ska vara barnvakt sen också så morsan ska kunna haffa någon professor hon vart fett sugen på. Snubben är multimiljonär, hade varit dum i huvudet om jag nekade henne att få göra något sådant.
