Kom precis hem från begravningen, den var fin antar jag. När jag, fia, danni och anna sedan stod vid kistan var allt så fel. Det var vi fem men en av oss låg i en kista och vi andra grät. Allt känns bara så fel men det värsta var när Jossans bror och mamma tackade mig för att jag var med Jossan på Twilight premiären. Jag har aldrig grått så mycket i hela mitt liv.
"Hon gled bort och tog aldrig farväl." Hejdå Jossan, du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Jaha, idag är det onsdag, dagen före begravningen.
Det är så overkligt att allt detta har hänt och jag är inte ens ledsen bara för att jag inte kan tro på det. Det som stör mig är att folk tycker synd om mig, jag hatar att gå till skolan för att alla tittar på mig och det är som om de tänker: titta där kommer hon vars kompis tog livet av sig. Undra om hon kommer gråta? Nej jag tänker inte gråta, jag vill bara så fort som möjligt komma igång med mitt liv igen.
Linnea har varit helt underbar, låter mig prata om det när jag känner för det och hon är med mig även fast jag är på ett jättedåligt humör. En del av niorna på skolan har allmänt blivit snällare, det började dock för några månader sedan och det känns bra när de visar att de faktiskt bryr sig. Sedan kommer vi till det värsta: jag känner mig sjukt lämnad av de kompisar som jag brukar umgås med, de har skitit i mig totalt. Jag känner mig helt isolerad här, ingen frågar om vi ska hitta på något utan det ska alltid vara jag som ska komma på något och ringa. Just nu kan jag inte komma på något men behöver verkligen göra saker men jag är tydligen bortglömd. Jag är i skolan, går hem, sitter vid datorn. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv och antagligen är det bara jag som överdriver men jag behöver alla mer än någonsin just nu. Jag är så jävla besviken!
Om jag kunde vrida tillbaka tiden skulle jag göra det.
Det känns som om jag lever i en mardröm som jag när som helst ska vakna upp ur. Jag kan inte och vill inte tro att all denna skit verkligen hänt. En del av mitt hjärta försvann med Josefine och jag kommer aldrig kunna leva som jag gjorde innan igen. 1 December, den dag jag alltid kommer hata.
Jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom!!!!
har precis packat färdigt! i morn bär det av till stockholm dåe, kommer fram typ 02.00 xD mm yeah xD Sover hos Kålle över natten och drar sedan till ida! LÄNGTAR!
i've seen photo's from my past
You're not on them, no, you're not on them
Do you think about me
I don't think, no, I don't think at all
You're the missing piece I'll never have
Can't believe you're breakiing me down
Wasen't I supposed to be your daughter
Maybe I was wrong, maybe I was wrong
I never where your daughter
Jag kan knappt fatta att jag snart ska åka hem till Ida och bo hos henne i en hel vecka, whiii. Jag längtar så att jag nästan dör men snart så åker jag! Nej det är inte för att jag just ska till Stockholm som jag längta utan för att jag fortfarande inte har vant mig vid att inte träffa Ida varje dag som innan. Det är fortfarande som om hon är på en lång semester och snart kommer hem och vi ska gå i samma skola som vanligt.
Som jag brukar göra så önskar jag att jag var ett år äldre för då skulle vi ha kunnat flyttat tillsammans men nej här måste man se alla sina kompisar gå på Gymnasiet och gå ut Gymnasiet innan man själv får det -.- men iaf nästa år då jävlar kommer jag flytta te Stockholm. Me and Ida 4ever och sedan kommer Sannie också, KAN DET BLI BÄTTRE? Nej, bo med två av mina bästa kompisar :D:D
nu kom jag ifrån ämnet..
Iaf. åker på fredag och man har till och med ordnat en ec-träff för mig :> Så alla som vill träffa mig och andra kom 16 nov till plattan runt 13.00
