Riktigt namn:
evelina Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Med mamma
Politik:
Inte valt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-01-13
Helgen har varit så kul, och det har varit så skönt att inte vara hemma på en hel helg, kunde slappna av för en gångs skull.
Men Alex 18 års fest blev lyckad och hennes första krog runda med, hela kvällen var as kalas.
Nu ska jag sova för jag sov knappt något inatt, och jag har skola imorgon, woho.
Känns inte som att det är mitt hem längre.
Jag orkar inte med detta mer.
ska sova hos alex inatt, tror fan jag stannar hela helgen, vill stanna där på heltid.
Jag bara väntar nu att maten ska bli klar så jag kan dra här ifrån.
för jag orkar inte mer nu.
Imorgon blir det tillbaka till verkligheten, imorgon går jag in på det sista året på gymnasiet, jävlar vad tiden har gått fort,känns som att jag bara har gått där i ett år.
Men ska bli skönt och träffa alla imorgon igen, det har längtat lite efter faktiskt!
Ska försöka sova om en stund, har tagit en sömn tablett eftersom att jag kan inte sova på nätterna längre.
idag har det varit ganska lugnt hemma förutom på kvällen.
färgade håret idag också, hade köpt någon billig hårfärg när jag var i norrland så jag la i det mitt hår idag, haha alltså den tog typ ingenting, min utväxt ser ut som att jag har blekt den och inte haft nog med färg att täcka den haha.
den var alltså skit dålig, men detta får duga så länge tills jag får pengar igen.
Hoppas jag kan somna, annars får jag dygna och vara en zombire i skolan :)
Idag har varit en jävla skitdag.
Jag orkar inte bo hemma längre, det tar verkligen på psyket att leva med en som är cancersjuk.
Han gör verkligen personangrepp mot en, man går och spänner sig och jag kan inte ens slappna av i mitt egna hem längre.
Ligger jag och glor på tv efter jag har vaknat så säger han att jag ska upp och aktivera mig, jag får inte äta frukost om jag har sovit för länge, eller jo jag får ju men jag får skit om jag gör någon macka om jag har gått upp vid 2 på dagen.
o.sv.. jag får skit för allt.
Det är just när han får sina cellgifter, han blir så elak.
Och jag pallar det inte längre.
jag vill vara hemma utan att sitta och vänta på att man ska få skit för att man bara sitter i sitt rum.
Ni kanske inte förstår, och tänker säkert, men shit han är ju cancersjuk klart som fan han beter sig så då, Ja, det har jag full förståelse för men det har gått för långt nu, jag mår psykiskt dåligt av att vara hemma.
Idag har jag bara gråtit och stängt in mig i mitt rum.
Och jag fattar inte hur min stackars mamma klarar att stå ut med detta.
Vi får väl hoppas att det blir bättre, men det känns som att det bara blir värre.
Jag släpper honom nu.
Jag har insett att jag är dum i huvudet som fortsätter vara kär i honom, visst jag kommer alltid ha känslor för honom, men jag måste släppa honom nu, han lever sitt liv och jag lever mitt, jag ska inte leva efter honom längre, jag ska leva mitt liv nu, jag ska ha kul utan några bekymmer.
Allt detta insåg jag när jag satt mig i skidbacken innan, där jag satt med honom en hel natt tills solen gick upp och vi kysstes och pratade om våra liv och lärde känna varandra, redan efter första kyssen var jag förälskad.
men när jag satt där idag så kände jag bara att skidbacken är ett fint minne nu.
jag blir glad när jag sitter där bara för att jag mådde så bra den tiden.
men idag jag kände mig inte ledsen som jag brukar göra.
Jag behåller skidbacken som bara ett fint minne med en fin kille.
Det är något som hände för ett år sen, så det tillhör det förflutna.
jag måste tänka framåt.
Nu är det nog allafall.
nu klipper jag av bandet.
Var stolta, för det är jag.
och jag ska inte falla tillbaka.
nu ska jag vara stark.
Mitt dåliga självförtroende över min kropp har kommit tillbaka, har säkert gått upp dom kilona alla sa att jag hade gått ner.
Jag känner mig så löjlig.
löjlig att jag faktiskt saknar idioten.
Jag hade inte sett han på 2 nästan 3 månader och så plötsligt dyker han upp i stan mitt framför ögonen på mig, jag hade precis nästan släppt taget.
men nej då sabbas det igen, mina ben var nära på att vika sig och mitt hjärta var nära att ploppa ut kändes det som. Jag ignorerade honom, och det är jag stolt över.
Men jag så patetisk att jag fortfarande saknar honom, Jag vill inte.
jag hatar honom.
Jag hade lovat mig själv att inte skriva ett blogginlägg om honom igen, men jag måste verkligen få ut det mina tankar.
Idag har jag haft en as mysig dag med mamma, vi ha käkat tacos, badat fotbad, haft ansiktsmasker och bara myst framför tvn.
Jag älskar såna dagar när det bara är hon och jag.
Bjuder på en mycket vacker bild på mig och mamma.
fan vad jag älskar henne.
och jag har aldrig sett att vi är lika, men på denna bilden syns det fan as mycket.