går och spänner mig

Idag har varit en jävla skitdag.
Jag orkar inte bo hemma längre, det tar verkligen på psyket att leva med en som är cancersjuk.
Han gör verkligen personangrepp mot en, man går och spänner sig och jag kan inte ens slappna av i mitt egna hem längre.
Ligger jag och glor på tv efter jag har vaknat så säger han att jag ska upp och aktivera mig, jag får inte äta frukost om jag har sovit för länge, eller jo jag får ju men jag får skit om jag gör någon macka om jag har gått upp vid 2 på dagen.
o.sv.. jag får skit för allt.
Det är just när han får sina cellgifter, han blir så elak.
Och jag pallar det inte längre.
jag vill vara hemma utan att sitta och vänta på att man ska få skit för att man bara sitter i sitt rum.
Ni kanske inte förstår, och tänker säkert, men shit han är ju cancersjuk klart som fan han beter sig så då, Ja, det har jag full förståelse för men det har gått för långt nu, jag mår psykiskt dåligt av att vara hemma.

Idag har jag bara gråtit och stängt in mig i mitt rum.
Och jag fattar inte hur min stackars mamma klarar att stå ut med detta.

Vi får väl hoppas att det blir bättre, men det känns som att det bara blir värre.