nutellaunicorns blogg

NU PÅ DIREKTEN

Jag hade en dröm om den jag älskade, han kramade mig jättehårt, och pussade mig, sen sa han "Jag älskar dig, jag tänker aldrig släppa dig någonsin igen, vi kommer aldrig skiljas åt, du har mig för alltid nu, jag är ledsen för allt, jag älskar dig jättemycket." Jag kommer bara ihåg att jag vaknade på en blöt kudde och att det strömmade tårar längs hela mitt ansikte. Önskar den drömmen var sann.

Ska länka låtar som faktiskt alltid får mig att börja tokgrina:)):))







Kan inte ens säga hur mycket jag grinat till dessa låtar men dom är fkn bäst <33

jag behöver verkligen dig, försvinn inte ur mitt liv, jag är inte hel utan dig.

världens ångest har slagit till mig.. o det är HELA TIDEN, jag kan inte sluta ha den liksom.. det är skitjobbigt o det är värre än nånsin._.

Saknar dig så jävla mycke, grinar sönder och alla minnen bara strömmar igenom mig, jag önskar att jag kunde ta tillbaka allt och att det kunde bli vi igen.
Saknar dig så in i helvetes jävla mycket.

Jag vet inte om jag klarar av det här livet längre. Helt seriöst asså. Nu undrar ni säkert? Varför mår du så dåligt? Du har väl allt? Men nej. Min pappa är dödssjuk, vilket betyder att han förmodligen kommer dö snart. Jag är aldrig, aldrig bra nog, inte i skolan, jag försöker seriöst mitt fan bästa utan att bryta ihop under en jävla lektion, men har nästan F i allt ändå. Jag har inga, inga vänner. O det har jag aldrig haft. Det är som en aura runt mig "jag vill inte ha vänner dra åt helvete.". Jag lever med en bror med både autismen och adhd som mer eller mindre slagit sönder allt i vår lägenhet som har i resultat med att jag knappt vill gå hem längre. Jag har så, så oerhört mycket självhat, komplex över min kropp som utvecklats till anorexi och jag äter knappt längre. Detta året har jag fått mitt hjärta krossat av minst tio personer som bara varit falska mot mig. Jag har sålt mig, för droger, för alkohol och för cigg. Det är liksom min ända utväg. Jag har psykoser och panikattacker dagligen. Jag hoppas varje natt på att jag ska kunna somna utan att behöva grina mig till sömns. Gör jag inte det så sitter jag vaken hela natten på grund av psykoser. Ni kommer säkert säga. "Ta hjälp" "lägg in dig". Tro mig. I mars fick jag åka med blåljus till akuten tre gånger och sy 16 stygn sammanlagt av alla dessa gånger. Och jag har varit inlagd på psyket två av dessa gånger. Jag vill kunna gå en dag utan att behöva tänka "idag ska jag inte ta livet av mig".

Hela jävla dagen har varit åt helvete. Nu har Jag en panikattack över allt. Vem älskar inte ångest?:):):):)

Är på trottoaren. Mamma hörde av sig senast imorse innan jag blev avsläppt till skolan. Och min storebror har tydligen väntat på mamma utanför sen klockan 10 och nu är han borta. Dörren var låst och med tanke på att min storebror är utvecklingsstörd så går han bara halvdagar i skolan till tio och får inte ha egen nyckel. Jag har försökt ringa mamma tio gånger, gråtit och brytit ihop. Jag har snart varit här en timme och hon sa att hon skulle vara hemma hela dagen. Vad ska jag göra om hon inte kommer liksom? För jag tänker inte ringa polisen. Jag tänker inte ringa socialen. Jag KAN INTE ringa mormor för hon är utomlands. Jag kan inte kontakta gabbi då jag redan försökt o hon säger att hon inte kan göra något. Jag har ingen kompis att gå till. Dessutom fryser jag och är svinhungrig och gråter. Återigen vad ska jag göra? Jag kan inte vända mig till någon eller något.

Tiden som går,
Läker inga sår,
Flickan som gråter,
Vet att hon aldrig blir förlåten.
I hennes liv existerar bara smärta.
Som skär djupa sår i hennes redan sargade hjärta.
Tårarna som rinner,
Minnena som ännu brinner.
Hon vill inte leva mer.
Och det är såklart ingen som ser,
Att denna flicka kanske snart inte finns mer.