Riktigt namn:
Emma Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Inte valt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Alternative Rock
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2011-08-10
Grr. Jag är så trött på alla som tjatar om "mainstream", och som försöker vara motsatsen. Tro mig; man är lika mycket "mainstream" som att försöka vara helt och hållet "motkultur". Låt mig bara vara som jag är; vare sig jag är mainstream eller motkultur. (Att vara sig själv helt och hållet är nog det som är mest motkultur nu för tiden). Eller är det för mycket begärt?!
Varför gnäller jag över detta? Jo, på grund av den här låten:
Spelar det någon roll att hon var Disneystjärna? Hon råkar vara j*vligt bra på att sjunga. Och den här låten är underbar. Mina klasskompisar ratade den dock bara för att det var hon. Och ja... riktigt moget av dem.
Iallafall, jättefin låt. Hon är för övrigt en väldigt inspirerande person (om ni inte vet så har hon varit mobbad, skurit sig, låtit sig själv svälta, kräkts blod och varit djupt deprimerad. snacka om stark tjej)
Jag har kommit in i en orkester, SUSO (Stockholms Ungdomsymfoniorkester). Ingen i släkten har jämfört mig med min brors, kusiners, jämnåriga bekantas sportbravader sedan dess. För en gångs skull är de stolta över mig. Aldrig tänkt på att musik kan vara lika stort som sport tidigare?
Iallafall; bekräftelsen och stoltheten från familj och släkt är inte det viktigaste. Det viktigaste är ju att jag kom in, (förstår fortfarande inte hur). Tack vem än nu som vakade över mig den dagen.
Jag saknar London. Det värker i magen, så himla mycket saknar jag denna underbara stad. Lyssnar på låtar jag relaterar till denna stad, och önskar bara att jag kunde flyga dit och stanna där någon vecka. Jag kände mig hemma där. Jag börjar känna att jag inte hör hemma här i Runby/Väsby. Allt känns så främmande. Utom skogen, av någon anledning. Men det skaver i mitt lilla hjärta då den del som tillhör London skär som en glasbit. Just nu bryr jag mig inte om Rom. Jag vill till mitt lilla andra hem. Det var snart ett år sedan, men det känns mycket längre...
Någon som följer med mig till London? Annars kan jag kanske lura med en familjemedlem. Eller hoppas att min Londonbosatta kusin gifter sig och bjuder mig på bröllopet...
Tänk positivt. Om en vecka sitter du i staden alla vägar bär till. Du kommer älska Rom.
Har man inte en awesome engelskalärare som låter oss spendera en hel lektion med att lyssna och analysera texten på denna låt?
Now the king told the boogie men
You have to let that raga drop
The oil down the desert way
Has been shakin' to the top
The sheik he drove his Cadillac
He went a' cruisin' down the ville
The muezzin was a' standing
On the radiator grille
*
The sharif don't like it
Rockin' the Casbah
Rock the Casbah
The sharif don't like it
Rockin' the Casbah
Rock the Casbah
By order of the prophet
We ban that boogie sound
Degenerate the faithful
With that crazy Casbah sound
But the Bedouin they brought out
The electric camel drum
The local guitar picker
Got his guitar picking thumb
As soon as the sharif
Had cleared the square
They began to wail
*
Now over at the temple
Oh! They really pack 'em in
The in crowd say it's cool
To dig this chanting thing
But as the wind changed direction
The temple band took five
The crowd caught a whiff
Of that crazy Casbah jive
*
The king called up his jet fighters
He said you better earn your pay
Drop your bombs between the minarets
Down the Casbah way
As soon as the sharif was
Chauffeured outta there
The jet pilots tuned to
The cockpit radio blare
As soon as the sharif was
Outta their hair
The jet pilots wailed
*
He thinks it's not kosher
Fundamentally he can't take it.
You know he really hates it.
Säg vad ni vill om låten, men The Clash är.... amazing
Bara jag som tycker att denna är underbar, och att man blir glad av att lyssna?
En kompis visade den här för några dagar sedan, och hon kunde inte sätta fingret på var den kom ifrån. Känner ni igen den? Hoppas att någon av er gissade på Ronja Rövardotter, för det är rätt. Älskade den filmen som liten, älskar den fortfarande. Jag menar, miljöerna, historien, musiken och till och med kläderna.
Har ni inte sett den filmen så borde ni se den. Magi.
Det är synd att inte alla uppskattar sån här musiken. Jag menar, den här låten på tre minuter räddade min dag. Himlens portar öppnar sig, och Guds änglar sjunger i kören. Ave Verum Corpus
För övrigt läste en kommentar på youtube idag som måste vara en av tidernas smartaste:
Jag känner mig som ett spöke. Ingen ser mig, ingen hör mig, ingen bryr sig... Luft, helt genomskinlig...
För att avreagera mig en smula:
Ni kan dra åt helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete!!!
Tack för att ni inte bryr er.
(Om någon skulle vilja klaga så varnade jag er för ett deprimerande inlägg, så behåll gärna era tankar för er själva, jag mår inte bättra av att höra dem)
Idag fick jag reda på att jag har grekiska fötter. 10% av jordens befolkning har grekiska fötter. 60 % har egyptiska. Och jag är vänsterhänt. Det gör att jag tillhör 1 % av jordens befolkning som är vänsterhänta och har grekiska fötter.
