busbarns blogg

Sitter med hårinpackning i håret. Spenderade ju som bekant en del på min hårvård äntligen och måste bara meddela att det har gjort mirakel för mitt hår verkligen. Känns som ett helt nytt hår verkligen. Plus att schampot (Tigi Bed Head Level 3 Damage) är helt underbart. Först och främst håller sig mitt hår rent i en vecka ganska prick, sen så behöver jag använda ungefär en tredjedel så mycket schampo varje gång och håret känns fantastiskt efteråt.
Sam är hemma idag. Han är här på permission från ptsd-behandlingshemmet han bor på nu. Åh vad glad det gjorde mig att få krama om honom och bara mysa upp mig i hans soffa och prata om ditten och datten.
Njuter av att dagen är bra hittills, för jag misstänker att terapin kan göra det hela sjukt jobbigt senare idag.

När man råkar riva hans rygg blodig och man får jättedåligt samvete för det var ju just därför man inte klöst någon, på flera år. Aja men han får skylla sig själv lite också. Jag borde bli omyndigförklarad när jag blir så kåt. Kan ej stå för mina handlingar.

Nej det har inte skett idag. Men kunde lika gärna gjort det.
Är smutsig. Fortfarande lika smutsig.
Om jag fick välja skulle jag bara avsluta allting nu.
Knyta en snara i taket och hänga mig.
För jag kommer alltid tillbaka hit.
Flashbacks från män som tagit sig friheter. Besudlat min kropp mot min vilja.
Jag är äcklig.
Hur kan någon vilja röra mig igen.
Jag är använd. Bortkastad. Skräp.
Dessutom är det säkert inte sista gången heller.
Det kommer säkerligen att hända igen. Jag menar jag har ju bara levt en tredjedel av mitt liv än. Om ens det. En fjärdedel kanske till och med.
Jag kommer aldrig att bli frisk.
Kommer aldrig ta mig ur det här.
Så varför fortsätter jag att försöka?
Jag är för trasig och går inte längre att laga.
Grät imorse för att allting gjorde så ont.
För alla minnesbilder.
För lilla Linnea. Hon inuti som ännu inte vuxit upp. Hon som fortfarande smärtar efter allt ont.
Satt i duschen under kokhett vatten och frös.
För jag är så förbannat frusen inuti.

Min prinsessa. Som ger mig lite ork när jag inte har den.
Har hanterat dagen genom att nätshoppa. Handlat två par byxor från Asos och ett tre-pack tights till vintern som är tjockare än mina 15den som jag kör på under sommaren.
Att handla gör mig glad. Att unna mig saker och ting som är fint. Dessutom äger jag bara ett par byxor. Eller två faktiskt. Men de ena är blå och vit-mönstrade så de är liksom inte riktigt kanske de man har till vardags alltid. De byxor jag beställt nu är bara vanliga svarta peg-trousers vilket jag inte har någon aning om hur man översätter till svenska, typ kostymbyxor kanske?
Sen väntar jag på lösögonfransar från eBay. Älskar att handla lösögonfransar. Är bland det roligaste jag vet. De jag beställt nu har rhinestones längst in vid fästet. Typ fem/sex stycken utspridda över fästet. Tror de kommer att vara så himla fina.

Har mått så jävla kasst i veckan. Det har varit brutalt och alldeles fruktansvärt. Har ett infekterat sår på handleden efter att jag rev upp den i en panikångestattack som varade i en timme. Personalen hjälper mig att ta hand om det och det har börjat se snäppet bättre ut även om det gör grymt ont och är fruktansvärt ömt.
I vilket fall så fick jag mina pengar idag. Har därför handlat på eBay inför min resa till Egypten och senare i vinter till Malta. Cirkus 350 gick det på allt som allt. Är så himla nöjd och glad och väntar med spänning på att allting ska börja trilla ner i brevlådan.

Lyssnar på jojk och tänker på Cia eftersom det var hon som introducerade mig för jojken. Det är ganska härligt att vara kär. Att liksom bubbla med positiva känslor som gör en alldeles varm.
Träffade henne i fredags. Behövde det något så galet efter att ha sett David på stan och brutit ihop totalt. Hon liksom vände det för mig. Känslan av att vara kär var starkare än rädslan. Och eftersvallningarna av att ha sett henne har liksom fortsatt att hjälpa.
Finaste. Hon är det vackraste jag lagt mina ögon på.

Någon som har Sofia (aka Pilots) hemadress?? Skicka i PM och skvallra inte att jag har frågat

Ligger i sängen med ansiktsmask och hårinpackning med pigment
Bortsett från att jag är trött som stryk så känns livet bra ändå
Var allvarligt gränspsykotisk igår efter att ha haft en tuff dag och sedan haft en sjukt tuff gruppterapi. Mamma kom över efter att hon blivit jätteorolig då jag inte svarat i telefon när hon ringt mig en massa, och hittade mig i sängen där jag låg och höll för öronen för att alla ljud var så jävla höga och gjorde mig rädd och blundade eftersom det var så himla ljust och verkligheten kändes så overklig.
Vi fick i mig mina antipsykotiska och mamma lagade mat åt mig eftersom jag inte ätit någonting på hela dagen i rädsla för ångest.
Idag är det dock som sagt bättre. Fördelen och nackdelen med borderline. Man vet aldrig hur man kommer på dagen eller bara några timmar efter.
Ska ha läkarmöte med min nya läkare idag, och så kommer min kusin och hennes pojkvän över också. Det ska bli kul tror jag eftersom jag inte träffat henne på lite över ett år då hon kommer från England, men samtidigt så är livet ostabilt just nu. Aja, en stund orkar jag nog iallafall. Det ska säkerligen bli jättetrevligt.

Alltså det där med att sova går ju bra för det mesta. Men så har jag nätter som dessa, då jag sover tre timmar och sedan vaknar och hjärnan går på högvarv och jag kan verkligen inte somna om. Det suger. För jag är verkligen sjukt trött, men hjärnan vill som bara inte koppla av.