Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Åkte till Emmaboda, töjde öronen, fick två sprutor i knät, tatuerade mig
Genomdrev du någon stor förändring? Växte som människa
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en vän.
Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? 6 Juli, 31 December och många fler.
Dog någon som stod dig nära? Nej
Vilka länder besökte du? Danmark
Bästa köpet? Min tatuering
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag fick ett bättre självförtroende och vågade ifrågasätta mer
Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Att bo med djur
Vad önskar du att du gjort mer? Sparat pengar, gått ut mer, träffat mera människor
Vad önskar du att du gjort mindre? Inte varit så klängig och snöat in mig på personer
Favoritprogram på TV? På spåret.
Bästa boken du läste i år? Not That Kind of Girl av Lena Dunham, Det handlar om dig av Sandra Beijer och Harry Potter och det fördömda barnet av J.K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany
Största musikaliska upptäckten? Halsey och Kent
Största framgång på det privata planet? Närmare relation till mina föräldrar, börjat träffa psykolog.
Största misstaget? Johannes och Robin.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Har varit ledsnare. Min psykiska ohälsa blev mycket värre och jag försökte begå självmord 4 gånger under September-Oktober.
Vad spenderade du mest pengar på? Smink, öl och mediciner.
Något du önskade dig och fick? Böcker och hårprodukter.
Något du önskade dig och inte fick? En ny kamera.
Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Hade kalas med släkten, och sen några dagar senare förfest och utgång med vännerna.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ärliga människor.
Vad fick dig att må bra? Sofia och Mli.
Vem saknade du? Fred.
De bästa nya människorna du träffade? Ida, Nona, Mli, Johan, Josefine, Dani, Elias och många fler.
Mest stolt över? Hur jag har vuxit som person.
Högsta önskan just nu? Att jag ska fortsätta växa och ifrågasätta och hitta min plats.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Ta hjälp av min psykolog, lyssna på kroppen och ha kul.
har nu varit vaken i snart 30 timmar, ögonlocken känns som bly men måste vänta uppe på mammas jädrans kompis som bor här och inte har någon nyckel... mer förvirrad och långsam människa går det fan inte att hitta.
igår t.ex. smsa hon mamma och sa att hon var vid marklandsgatan vilket är ca 10min ifrån oss med vagn+gångväg, men hon måste ha krypit hem för det tog henne 40(!!!!!!) minuter att komma hit, och då var det inte ens stopp i spårvagns trafiken... alltså jävlar!!!!
så medan jag väntar ska jag ta mina mediciner, en voltaren mot mitt knä som jag för övrigt vill halshugga... hur ont kan man ha på en skala 1-10? typ 1000. och så ska jag spela lite AC eller DA: I för annars lär jag somna.
ja just ja, ingen vet när mammas kompis kommer hem heller, så... this will (not) be fun!
skulle de ta för mig att ställas in på medicinen.
nu har jag haft två veckor med konstant ångest och oro och vågar knappt röra mig utanför dörren.
jag skulle bli trött av den, men nä jag somnar inte ens och är vaken tills jag somnar av ren utmattning istället.
dvs är vaken hela nätterna och sen sover jag i minst 10 timmar och så försvinner hela dagen.
har ingen lust att äta heller.
pratar mer än vanligt med mig själv dvs mer fucking brus i skallen än det har varit ett tag.
gråter av allt, har värsta bekräftelse behovet och är konstant arg.
hamnade i slagsmål med min syster igår vilket triggade igång mitt självskade beteende som fan.
låg i timmar och slog mig själv och bet mig i armen för att inte försöka ta det ännu längre.
min familj behandlar mig som jag vore hypokondrisk eller bara lat och dum i huvudet.
mina vänner behandlar mig som om det vore en förkylning som bara ska passera eller så är det bara tystnad.
jag vet inte vad som är för fel på mig, varken psykiskt eller fysiskt men jag kan inte gå genom detta själv längre.
om 1,5 vecka ska jag få träffa psykologen och om 2 veckor är det dags för knät.
väntan och smärtan är bara förbannat olidlig.
jag vill kunna umgås med mina vänner, jag bara klarar inte att lämna hemmet just nu ;(
och piss medicinen funkar inte så orkar med ännu mindre nu än vanligt. helvete.
Vill tipsa om en vilda västern baserad forumsrollspels sida som jag nyss har skapat. Om ni är into that, pls join. <3
http://batonrouge.jcink.net/ Året är 1836 och invånarantalet i Bâton-Rouge, en liten stad belägen vid randen av Mississippifloden,
har precis sjunkit med 20 personer efter den senaste pestepidemin i en landskap redan drabbat av svält och osäkerheter.
trött som fan, typ sovit hela dagen och hade bara energi nog för att laga middag sen dog jag i soffan med "Storks" som jag lipade sönder till och sen blev det lite AC: Revelations, nu ska jag kolla på "Pete's Dragon", förmodligen också "The Boat That Rocked" om jag orkar ladda hem den, annars lär jag nog somna här i soffan pga. så. jävla. trött. har iaf kanelté så mmmm, och mamma är hemma så kan få en kramis om jag vill/behöver. bäst.
För det första känner jag mig jävligt patetisk som människa över allt som pågår just nu och för det andra, jag klarar inte av att träffa mina vänner just nu, jag klarar knappt av att lämna lägenheten för att gå ut och handla så känner mig rent allmänt som eran sämsta vän just nu.
Sen känner jag allmänt att jag behöver närhet och mitt bekräftelse behov pikar av bara helvete men jag kan inte träffa någon, oavsett hur mycket närhet jag behöver. Jag bara kan inte.
Det är för mycket brus i min hjärna trotts medicinen men det positiva är att den gör mig trött så jag sover 65% av dygnet och istället för att ha brus i skallen så drömmer jag så realistiska drömmar att jag pratar och går i sömnen igen, går inte att väcka och vaknar inte i min säng (som idag, för 20min sedan vaknade jag på golvet och fryser som i helvete).
Jag vill visserligen inte begå självmord längre men å andra sidan har jag fortfarande självskadetankar som min medicin (antar jag?) blockar så jag inte kan agera på dem. För när jag försöker kan jag rent fysiskt inte göra det pga bryter ihop och grinar istället.
Är aldrig hungrig nu för tiden så äter typ nada, igår åt jag en (!!!) bröd skiva och en bit choklad. Bara för att det är fredag idag ska jag försöka att laga något gott som är i en större portion.
För övrigt är jag så jävla rädd för att förstöra mina vänskaper så som jag har gjort med min och Johannes vänskap. Det är därför jag håller mig undan. Därför och den sociala ångesten som gör att jag inte kan vara en vän just nu. Jag vet inte hur jag ska fly mina demoner och tankar ens för er. Förlåt.
mm.. så kul har jag det i ett försök att vända tillbaka dygnet men jag har choklad och film och gosedjur i sängen.
åh jag behöver bara va kvar i sängen i ca 4-5 timmar till, sen kan jag spela xbox och äta frukoooost utan att oroa mig för att väcka mamma.
