Helvete.
Råka precis likea mitt ex på tinder. Tror jag ska fly landet ha d.
Kille, 31 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: 6 mars kl. 11:59
Råka precis likea mitt ex på tinder. Tror jag ska fly landet ha d.
Jul har gått från att varit något jag ser fram emot till något jag ser fram emot att det skall vara över. Det har gått från en härlig upplevelse till ett ansvar. Mina tre familjer verkar inte inse att det finns en av mig, vilket på många sätt är tur, och förväntar sig varje år att jag ska fira med dem. Så alltid lika kul att besluta vilka två familjer jag ska göra sneda och besvikna. Enda anledningen till att jag inte trycker in extra arbetspass under samtliga dagar är för mina kära småsyskon som jag är lyckligt lottad att ha totalt 5 st av. Jag vill inte ha jul. Jag vill inte att den analklåda som kallas 2017 skall vara över då jag inte direkt åstakommit några utav mina naiva jävla mål. Men "nästa år kommer bli bättre" som man intalat sig de senaste åren.
Imorgon innan mitt arbetspass skall jag köpa samtliga julklappar, städa, diska och tvätta. Ska försöka få in lite gråtonani och extra självhat också. Samt hinna till min frälsare Systemus Bolagus.
Något positivt med idag; kaffe och morgonsex. Nu ska jag jobba vidare.
är det så jävla stimulerande och tillfredsställande att klämma pormaskar?
Det var inte igår jag skrev här. Jag har haft en fantastisk period och mått jätte bra. Jag höll mig t.o.m från alkohol i nästan en månad, var alltså helt nykter. Det är nog bästa jag lyckats med på jag vet inte hur många år. Sedan så hände lite nya men ack så tråkiga erfarenheter så nu mår jag som jag brukar göra, lite sådär dugligt aningen funktionellt. Men inget jag hänger läpp över, alltid kul att vara med om nya saker - även om det är exempelvis att bli dumpad för första gången och dessutom över sms. Bara jag som finner det fruktansvärt komsikt?
Är lite rädd att jag börjat kompensera min ensamhet med sex. Vill inte göra folk ledsna att jag inte direkt söker något seriöst. Är alltid direkt väldigt tydlig med det men ändå måste jag göra något fel för går alltid åt helvete på samma sätt i de flesta fallen. Det här stör mig. Jag ser ned på mig själv tillräckligt så att göra fint folk besvikma och ledsna gör inte saken bättre. Får bli munk eller något jag vet inte.
Det som däremot är härligt är att jag börjat uppnå en ny nivå likgiltlighet vilket gör att allt bara rullar på utan att något berör mig så jätte mycket egentligen. Tror jag kanske dömer mig själv extra mycket för att intala mig att jag inte är så apatisk som jag nog egentligen är. Det är lite tråkigt.
Beklagar hur ointressant mitt första inlägg på evigheter är men det är knappast något nytt eller ovanligt när det gäller min patetiska ursäkt till blogg. Jag är nog typ ungefär kanske relativt glad idag ändå så varför klaga.
att Turkmenistan e bäst
Det här är min broder Sebastian.
I mitt turbulenta och "intressanta" liv finns det mycket jag kan beklaga mig om. Men det är beklageligt hur tråkigt det är att beklaga sig.
Så skriver om en underbar sak. Har knappt fått träffa sebastianbabe på över ett år pga massa saker. Men nu bor han nära igen så har träffat honom massor det sista. En riktigt fin ångestdödande vapendragare är honom. Den som är elak mot honom kommer få begagnade inkontinensskydd från psyk där jag arbetar kastade på sig. Hoppas på mycket mer sebastian kommande tid. Är relativt glad nu så en kram till er alla.
Jag bytte profilbild på fb till en svart ruta då mitt ex hade tagit förra bilden jag hade. Så ringer pappa 5min efter och frågar om jag knarkar. Tack för förtroendet pappa men vad har svarta rutor med knark att göra?
Hej min lilla utdaterade och genuint värdelösa blogg. Jag har nu varit helt nykter i snart två dagar. Det är för jävligt. Klarar jag i morgon med är det personbästa på flera flera månader jag överlevt utan flaskan. Det känns än mer jävligt. Så idag är jag ledig. Den typen av dagar det är absolut värst att vara nykter. Då jag konstant umgås med mina ärkefiender me, myself and I. Så jag har sjukt häftiga aktiviteter planerade idag för att jag inte ska få mig ett bryt och knarka jävel eller supa. Först ska jag till min "älskade" moder på söndagsmiddag. Ska väl bli mysigt att träffa mina två bröder som bor där men annars är det snarare något jag vill dricka inför för att klara av mentalt, än något som hämmar min inre alkoholist. Efter det ska jag till Liseberg. Ni vet den där gigantiska ångestparken fulla av gråtande barn och äckligt glada positiva människor. Har rätt grav socialångest när jag inte är full så att hur fan jag tänkte där vet jag inte. Dock ska jag dit med en vän och hennes nära vän. Hon är faktiskt jävla bra och lätt att umgås med. Så den detaljen ser jag fram emot, samt att det regnar idag så kanske inte är mycket folk där? Jag hoppas iaf det.
Sedan helt jävla plötsligt bröt jag min drognykterhet och drog en massa kokain? Vad fan kom det ifrån liksom. Hållit mig från herr Pablo i jag vet inte hur många månader. Men men. Ser det som en engångsföreteelse och inget som kommer hända igen. Pablo är bara dyr och ger lite för lame rus för att jag skulle vilja ha mer. Tack entitet i det blå att jag är så jävla snål av mig.
Nää men nu ska jag sluta lukta pungsvett, jobbade fan 17.5h igår och tränade efteråt. Så behöver fan en dusch. Varsågoda för det onödigaste blogginlägget ni läst den här månaden, minst.
Idag fyller jag 24 år. Det suger. Avskyr att fylla år. Ett år äldre och så långt ifrån barndomens naiva tankar om vem man skulle vara i framtiden. Orkar inte. Mitt liv nu är väldigt märkligt. Det har hänt så mycket på så kort tid. Jag trodde jag var rätt nära botten men efter jag avslutade mitt två år förhållande så lyckades jag gräva ännu djupare på något jävla vänster. Har desperat försökt aktivera mig och göra saker med folk jag tycker om för att livet ska kännas ha någon form utav mening. Jag har varit i Uppsala med underbara vänner, träffat folk i Stockholm och supit jävel varje dag i ungefär två månader. Slängde idag 19 boxar vin, 153 ölburkar och massa annat som jag samlat på mig när jag bott här i två månader. Jag trodde jag blivit impotent ett tag. Min mobil brann upp. Mina föräldrar bråkar genom mig mer än någonsin. Min lillebror behöver mig men jag kan knappt ta hand om mig själv. Underbart.
Men ändå i skrivande stund känns allt lite mindre piss på något sätt, trots att det är min födelsedag som jag så gravt hatar. Mött en person nyligen som är som jag som jag bara känner en genuin bekvämlighet med och det gör så jävla mycket verkligen. Väldigt speciellt.
Vet inte riktigt alls vad fan jag håller på med. På Jobbet är jag så sjukt ambitiös och gör utbildning efter utbildning i jakt på högre kompetens och mer ansvar. Det går sjukt bra. Men sekunden jag går därifrån faller jag tillbaka till den familjära känslan av värdelöshet. Vill bara knarka hela tiden men snart varit duktig i ett år. Det är fan sjukt. Skam den som ger sig eller något.
Nu kommer snart mamma så då ska jag spela glad och åka iväg på släktmiddag. Underbart. Bara rädd att jag druckit för många glas rödvin men har ca 30minuter på mig att nyktra till så är säkert ingen fara.
Känner att jag behöver avsluta med något positivt. Jag ska bli snorfull ikväll och tagga måndag när en väldigt bra person kommer hit. Ha det bra.
Har bondat med några tanter framför mig som är nästan lika fulla som mig. De har lovat att väcka mig i Sthlm. Jag bytte lite whiskey mot vin med dem. Livet är fan bra märkligt.