Emo_Fjortis blogg

Jag vet fan inte vad jag ska säga eller tro om folk!
Vad är som driver folk att sprida en masa skit rykten? Folk hör av sig till min pojkvän och säger en massa skit om mig! Att jag skulle hålla på andra o.s.v.
VARFÖR GÖR NI SÅ!!!!!???? Vad fan är problemet?!
Tur att man kille litar på mig. Han har till och med fått kolla igenom min telefon. Han har fått mina inloggningsuppgifter till facebook! Jag har inget att dölja. Den enda kille jag skriver till annars är min bästa vän Simon och han är BÖG! Hör ni det BÖG!!! Och det vet min kille om dessutom.

Men jag fattar inte varför folk ska hitta på att jag skulle vara otrogen!? Jag skulle aldrig vara så dum i huvudet att jag skulle göra något sånt!
Varför vill folk försöka förstöra mellan mig och min kille? Jag fattar inte...
Är ni som sprider dessa rykten sotis eller? För att jag är hans tjej och inte ni?! Eller vad fan är problemet?!

Jag blir bara så jävla lack på folk som har så tråkiga liv att dom lär sprida rykten!

Det står här i min presentation att jag är vegetarian.
Men det blev inte officiellt förrns idag.

Den 20:e september (då jag även blev 20 år) Bestämde jag mig förr att "Nu jävlar ska jag berätta detta för min familj"
En av mina vänner har vetat detta länge. Så hon tog det chill ^^

Men när jag idag skulle berätta det för min morsa... Fy fan.. Ja hon tog det bättre en jag trodde
Jag: Mamma...?
Mamma: Ja?
Jag: Jag vill bli vegetarian..
Mamma: Vaaa?!
Jag: Jag vill bli vegetarian!
Mamma: jaha.. Varför det nu då?
Jag: Jag har funderat på det jätte länge , jag gillar inte hur djuren behandlas plus att jag är 20 år nu..
Mamma: Jaha? Och vad ska du leva på då?
Jag: Det finns ju liksom vegetariska rätter...
Mamma: Jaha, men tänk om växterna skriker då när man drar upp dom! Jag tänker då inte ställa mig och laga något!
Jag: Nä men det kan ju jag göra,plus att jag känner en som har varit vegetarian i flera år så...

Typ så. Hon döda mig då inte. Fast hon verkade fett sur.. Så det blev en liten akward stämning...
Men men.. Nu är det officiellt iaf.
Nu ska man bara berätta detta för resten av släkten...
Önska mig lycka till!

Är så jävla trött på mina sömnproblem!
Trött på att vara trött. Är alltid trött. Spelar ingen roll vad jag gör.
Har alltid varit trött sen jag gick i 5:an. Det några år av trötthet...
Och vi ska inte tala om min ångest... Mitt mående... Önskar jag kunde ta fram de och visa alla. Så folk kunde fatta någon jävla gång. Att jag mår fan inte bra. Har inte mått bra på 12 år... När ska folk fatta det?! När jag ligger in en kista eller?!

Så fyller man år den 20:e... Vill fan inte. För ingen vill fira mig iaf.
folk bara frågar när jag ska skaffa jobba och skit. Faaan.. Fatta att jag mår skit... Jag blir stressad..
Tänk om någon kunde lägga fokus på mig när jag fyller år. Tänk om någon kunde försöka få mig glad... Me nej nej. Stressa mig är ju såå mycket bättre...
Och kom faaan inte åh säg " de blir vad du gör de till" FEL FEL FEL!!!! Jag har försökt..
Men ger fan upp.

"Det finns dom som har det värre"
Jaaaa.. Men det är som att säga "sluta vara glad, för det finns någon som är lyckligare"

Uh..
Fyller år den månad. Den 20:e September fyller jag 20.

Har inga förväntningar alls. Jag känner att jag aldrig blir firad. Det är samma sak varje jävla år.
Folk kommer hit och fikar sen drar dom. Så är det varje år. Känner aldrig att jag blir firad.

När jag fyllde 18 försökte jag ge en pik (eller vad faaaan det nu heter) till folk. Men inte fan hjälpte det!
Jag har försökt ordna saker själv. Men ingen vill komma. Ja, jag är inte populär...

Jag skulle vilja typ.. Man kommer in och folk hoppar fram och ropar "överraskning" Massa ballonger och grejer,
Eller att någon säger "jag bjuder dig på en kryssning"
Vaaad faaan som helst.

Jag ska ju liksom fylla 20... Jag vill bara få känna mig firad.

Men... Nej... Jag ska fan inte förvänta mig något.

Inte ordna något själv.
För ingen kommer iaf.

Att alltid känna sig stressad.
Att alltid ha en massa tankar som snurrar runt.
Att ständigt ha miljoner känslor som virvlar runt i kroppen.
Att inte kunna sätta ord på hur man mår eller känner...

Är trött på denna smärta... Är trött på att lida.
Har lidit i 12 jävla år... Jag vet snart inte hur länge jag orkar..

Mitt jävla mående påverkar hela mitt liv.
Vänner,familj,kärlek...

Det är fan inte lätt för dom... Att se mig så här. Snar okar inte dom heller.

Vill bara supa bort allt! Dricka som jag gjorde förr! Glömma verkligheten.
Men ist.. Jag är inte snäll mot mig själv..

Känner mig som en marionettdocka. Jag kan inte kontrollera något!
Det enda som jag kan ha kontroll över.. Det är maten. Jag bestämmer själv om jag äter eller inte. Det är det enda jag kan ha kontroll över...

Jag måste bara får skriva detta.

Inte för att någon kommer bry sig, Men iaf.

För folk som känner vet om att jag har skadebeteende. Men vet ni vad?
Jag har fan haft uppehåll i 2 månader!!!! Fett stolt över mig själv :D

Folk säger alltid till mig att JAG inte ska jämföra mig med andra. Fine. Det kan jag förstå.
Men det jag inte förstår. Det är när folk jämför mig med andra...

"du har inte skärt lika djupt som han/hon"
"du har inte lika många ärr som han/hon"
"Han/hon är ju smalare en dig"
"det syns inte att du har en ätstörning"
"han/hon har ju jobb och inte du"

O.S.V
Vad fan är grejer med att säga åt mig att inte jämföra mig med andra?
När ni ändå gör det?
Jag hatar när folk ska jämför mig andra?
nej jag vet... Att det inte syns på mig att jag har en ätstörning . Men sånt syns inte alltid utan på! LÄR ER DET FÖR FAAAN!

Ja alla mina vänner är smala.
Jag har alltid varit den större vännen. Den där med lite extra fett på kroppen.
Och jag har alltid mått skit över det. Alltid känt mig ful.
Men det blir bättre av att folk säger "han/ hon är ju smalare en dig" -.-

Ba.. SLUTA!

Jag använder denna blogg för att få skriva av mig.
Och nej... Jag tänker inte ta fram ett world dokument och skriva av mig på. För det hjälps inte ett skit! Då vet ni det.
Jag tycker att det känns bättre för mig att skriva här. Här kan jag typ skriva vad jag vill.
Sen om man vill läsa eller inte. Det är upp till var och en. Vill ni inte läsa. Nej fine! Jag tvingar ingen!
Och ja, jag stavar fel och gör särskrivningar!!! Det får ni fan vara beredda på. Så att det inte är någon störig jävel som ska hålla på och gnälla åh skit! För det finns ju människor till allt!

Så till alla som läser min blogg och till alla er andra som lyckas hamna här.
I denna blogg får ni ta del av min tuffa vardag.

Skadebeteende.
Självhat.
Ätstörningar.

Och ja.. Min vardag helt enkelt. Klarar ni inte av det. Där det bara att gå :)
Kort sagt så kommer jag att använda denna blogg till att skriva av mig.

Ni som läser min blogg behöver inte ta åt er när jag skriver "ingen fattar" och liknade. Det är bara mitt sett att formulera mig. Okej?

Ja det var väl allt.

Hej så länge!

Ja.. Som rubriken lyder typ.
Man kan inte "se" om en person har en ätstörning eller inte. Och på mig syns det inte. Min kropp ser helt frisk ut utan på. Jag är inte underviktigt. Jag är inte super skinny. Och då tror folk att jag är frisk. Men det är helt fel.
Jag hatar min kropp. Det har jag alltid gjort. Hatar mat. Vill väga under 60 kg. Helst 54 kg. Vill vara smal.
Men på mig syns det inte. Jag har perioder där jag äter allt som är onyttigt och sedan spyr upp det igen. Har perioder då jag inte äter något alls.

Mat är det enda som jag kan ha kontroll över i mitt liv.
Det är det enda som jag kan styra över.

Ibland känns det som att ingen fattar.
Bara för att jag inte är smal som "alla andra."
Då är jag frisk enligt folk.

Men jag är inte frisk bara för att jag ser ut att vara det.

att äta ger mig ångest,
Tanken på att äta ger mig ångest.
Bara massa jävla ångest.

Känner mig fet och ful.
Men har man alltid varit den feta vännen så blir de så..

//från en tjej som inte är på humör

Okej....
Killen som jag är på g med kom hem till mig igår.
Trodde fan jag skulle dö!!!
Så nojig som jag är.
Men det gick bra iaf.
Både han och jag lever.
Är bara lite saker som är akward... Men det är inget som jag vill skiva ut... xD

Fett mys iaf. Fick peta på hans mage :3