Daybreaks blogg

Inte för att jag har något att prata om så skriver jag här ändå, så just nu tillåter jag er inte läsa vidare. På riktigt, även om jag börjat såhär miljontals gånger innan, så har jag ingen bakomliggande tanke att typ "Nej, det här ska jag försöka komma in på senare och diskutera" osv. Liek für realz, kommer inte prata om något vettigt... Alls. Mhm?

Hur som helst. Final Fantasy XIII. Fyfan vilket underbart spel, även det gav mig en smärre hjärtattack precis. Tänker inte gå in på detaljer, det är ju trots allt folk that don't give a damn som läser (hoppas jag) fortfarande, men tro sig fan att gubbjäveln till boss stressar sönder mig. Mhm.

^Det där låter sååå jävla nördigt, nu när man tänker efter.

Satt precis och tänkte lite på abort osv, och människors åsikter om det och kom fram till att - ja, dom saknar minsta tillstymmelse till hjärna om dom faktiskt är emot det.

Nu kan jag medge att ibland gillar jag att lägga fram mina åsikter på ett rätt aggressivt sätt bara för att "provocera" folk till att börja argumentera tillbaka. Det är kul, att diskutera saker det vill säga. Utbyta åsikter osv.

...ja, nu märker ni kanske det där jag sa i början om hur oerhört ogenomtänkt det här är. Mhm? Jag tänker inte läsa igenom det innan jag postar det i alla fall (för jag har bestämt mig, den där "spara"-knappen ska tryckas på när jag känner mig klar, oavsett hur jävla askasst det här blir), för ifall jag gör, kommer jag antagligen vilja pryda mina väggar med hjärnsubstans. Min hjärnsubstans, that is.

Hrrm, ja. Ni tycker det ska vara slut nu eller? Eller, vem försöker jag lura - En frisk människa borde slutat läsa för längesen. Aja, moving on.

Börjat spela trummor varenda tillfälle jag får, vilket kanske är sisådär 30 minuter om dagen då båda mina föräldrar är ute och går med min hund. För ja, endast när jag är _HELT_ ensam i huset får jag "banka trummor", som min fader så fint uttrycker det. Han tycker bara jag försöker slå sönder dom mer och mer - Jag tycker jag blir bättre. Anteckning: Fader gillar nog inte blastbeats.

Svettigt är det också. Vill jag inte att grannarna ska ta fram hagelbössan nästa gång jag går ut genom dörren så får jag ju stänga ungefär alla fönster på övervåningen, annars spelar jag min egen privata konsert för hela Skedala. MHM. Men ja, svettigt blir det, osv.

När jag kollar på min wall of text nu, så inser jag hur folk kommer dö lite inombords när dom ser det. Men i alla fall, grattis, ni har kommit till slutet av antagligen ett av världens sämsta blogginlägg (fan, jag borde skaffa en riktig blogg. Hrrm. Om jag vågar osv.)

Mhm. Ah. I alla fall. Tjarrå!

Slog mig lite, det är fredag nu. Om en vecka tar jag studenten. Om en vecka är jag arbetslös, mhmja. Självklart ska jag satsa stenhårt på att söka jobb och skaffa körkort, efter Metaltown och Dreamhack dvs, men sen då. MHM. Efterlyser därför kompanjoner till något sorts projekt.

Repa osv är gratist, så det är nog band jag är ute efter. Kvittar hur bra eller dålig du är, vill bara få ihop ett gäng och lira lite. Kan tänka mig att spela både trummor, gitarr och bas ifall det nu skulle bli så. (Enmanna-band, TJOHO) Inte för jag är vidare bra på trummor, men älskar att spela det, haha.


Men som sagt. Inför arbetslösheten vore det kul att ha NÅGOT att göra förutom att försöka skaffa jobb osv. : D

Saknar att spela i band en del. Jag rent musikaliskt har ju utvecklats rätt enormt sen senast, så det skulle vara kul att testa på igen.

MHM. Kommentera då för helsefyr.

Efterlyser även folk att umgås med, as always. Bara säg till! (Just nu är jag ledig fram till tisdag, och det är inte såa tt jag gör något vettigt ändå så.. Ah)

Kanske, nog, finaste låten på rätt länge. Råder alla att lyssna. Tack Kajsa för att du tipsade mig om den.

Varit på bal osv, det vars fint, hamnade på framsidan i Hallandsposten, jag och mina baldejter. Det var lite chockerande, att vakna upp till detta, vilket lite oundvikligen blev nästa stora samtalsämne hos många (allra helst släkten).

Så mycket fin musik det finns, egentligen. Vet inte varför, men börjar känna att jag blivit lite väl insnöad på metal och alla dess subgenrer. Jag lyssnar på det mesta, men mestadels metal. Jag behöver bredda min musiksmak, så kom gärna med förslag på vad som helst (verkligen, vad som helst) som inte är metal. Tack.

PS. Gärna lite dubstep/hardstyle osv och mer sån här akustisk fin musik och så.

Jag är osäker på om du egentligen förstår. Förstår, hur mycket jag saknar dig. Förstår hur mycket du har att göra med ungefär allting, fortfarande. Även om du finns med i varenda liten tanke, varenda liten känsla har jag nog aldrig känt mig mer ensam. Och i just det ögonblicket, när jag fick säga att jag älskar dig, då har jag nog aldrig någonsin känt mig närmare någon. För älskling, kärlek handlar inte om uppoffringar, om krav eller om måsten. Det handlar om att kunna ge någon hela sin värld och fortfarande inte känna att man förlorat något viktigt.

...mhm.

Tja.

Ville bara förmedla lite, ska på balen imorgon. Det kommer nog bli nizz, trevligt sällskap osv. Ska äta fint, gå runt i kostym, dansa vals och allt som hör till. Så mycket saker som behövts fixas inför detta (har i alla fall känts mycket tillsammans med allt annat runt omkring), hoppas det går bra osv.

Såhär ett par inlägg senare sen jag började "blogga" "aktivt" börjar jag upptäcka saker jag mer än gärna vill skriva om i varje inlägg. Men börjar kännas uttjatat att till exempel påpeka hur jag verkligen, inte, orkar med vissa personer. Både specifika personer eller bara rent allmänt vissa sorters personer.
Alltid vill jag skriva något i stil med - "Shiz, 17 bevakare nu! Vars kommer ni alla ifrån? Kommentera då, så jag får veta vilka ni är! c:"

Men äscht. It's mah blogg. I'll do what I want. c:
Typish.

Har egentligen ingenting alls över huvud taget att säga eller prata om. Sitter just nu bara och funderar över hur läskigt det kan vara att släppa någon nära inpå.
Det är en konst det där, att kunna satsa på något utan att faktiskt hoppas. Att kunna fortfarande stå bakom sin mur man byggt upp genom en ny bekantskap.
I och för sig är detta min emoblogg, men jag känner att jag börjar bli aningens för tankspridd just nu. Litegrann.

Just wanted to let you know, vill träffa folk. Jag vill skapa minnen med mina vänner, oavsett om det är att sitta och slöa någon park helt utan mening, dra någonstans och spela lite musik med likasinnade eller en mysig övernattning med massa film, godis och så. Känner mig rik just nu, av någon anledning, bor du i Halmstad så bjuder jag på fika. K?
K.

Asbra.
Herrå.

PS. Ibland undrar jag hur många som verkligen läser hela mina inlägg. Hrrm? DS.

Sitter och lyssnar igenom Inception-soundtracket, återigen. Får mig att kind of drömma mig bort på något härligt sätt. Lite ironiskt ändå?
Så var det här med hur man börjar ett inlägg. Liksom shiz, jag har ju ändå inget att prata om. Ingenting faktiskt. Kanske bara lite allmänna funderingar, men inget riktigt intressant.

Jag har ändå 16(?) bevakare, snälla säg mig - Hur kan den där "Salt" vara tvåa över populäraste bloggar? Sinnessjuk marknadsföring av sig själv, tur eller har hon något som faktiskt är intressant?
Don't get me wrong, är inte ytlig osv, men hennes utseende är väl inget direkt att hurra över. Bloggen handlar om saker i alla fall inte jag känner för att läsa. Hon ska baka muffins med sin polare, mhm. Hon ska färga sitt hår, mhm. Nej, jag förstår inte.

Bloggar över huvud taget är rätt underhållande. Säg att du är... Ja, den du är. Du kommer in på någon total främlings blogg, första inlägg är något i stil med "Cha bloggen, sorry att jag inte uppdaterat mer än tre gånger idag men haft mkt att göra. Men ska gå och duscha nu, hejdå! (:"

Värt inlägg, mhm? Don't get me wrong, har inget som helst problem med den här typen av bloggar, så länge den inte försöker vara något den verkligen inte är - Dvs intressant. Folk tror att andra människor, som inte alls känner dom, vill läsa sånt här. Dom tror att folk "vill" att dom ska uppdatera 24/7 om ungefär ingenting. Jag vet inte med er, men när jag ser såna inlägg ("förlåt att jag inte uppdaterat" osv) i samband med "0 kommentarer" på varje inlägg blir jag lite fundersam.

Blondinbella hade smarta och igenomtänkta inlägg om till exempel självförtroende. Kissie är iofs en idiot, men det är mer intressant att läsa om folk som är idioter än folk som inte är någonting. Inte för att jag är särskilt insatt i bloggar osv, men det är inte jättesvårt att lägga ihop ett plus ett och få fram två, och förstå vad som är intressant att läsa.

Som sagt, det är sin sak om man skriver i sin blogg för skojs skull, eller om man har vänner som faktiskt vill läsa om ens vardag. Men att tro att man kan komma längre än så, och att totala främlingar kan finna det intressant - Nä. Så funkar det inte.

Och se där, nu har jag skrivit en massa utan att egentligen ha planerat något. Yay me.
Förlåt att jag inte uppdaterar så ofta osv.

Det är kul, det här med att "blogga", ja, det kan man kalla det. Varenda plats där man ska skriva inlägg som folk sen ska läsa, i varje fall, för man funderar alltid på hur man man ska börja, och inte fan blir man bättre på det, såvida man inte har ett direkt ämne. Vilket man allt som oftast inte har. Vilket suger. Hrrm.

Tänker mycket nu för tiden på motivation, på ifall jag kanske är löjlig för att jag tänker på det sättet jag gör, uppträder osv, på hur mycket jag verkligen inte alls över huvud taget orkar med vissa personer och deras beteenden, och massa. Man börjar uppskatta allt mer personer som man faktiskt kan ha en konversation med. Och just nu märker jag att jag inte är jättebra på att få ut mina tankar i ord, känns mer som allting blir någorlunda asflummigt. Oh well.

Studenten (väldigt) snart, börjar bli mer taggad på att ta tag i saker efter det. Även om jag verkligen borde gjort vissa saker innan, men. Flytta hemifrån och så. Enda negativa är att min ekonomi kommer vara rätt minimal, men jag vill tro att det är värt det. Eget place, mhm.

En sak jag också kommit underfund med på senaste är hur folk väldigt, väldigt gärna vill göra så stora saker av så väldigt små saker, egentligen. Man skapar problem som egentligen inte behövs. Allra helst det här typiska föräldra-tjafset, alla som någonsin bott hemma vet nog vad jag pratar om.

Oh well. Orkar inte skriva mer. Uppskattar vissa, få, personer, väldigt väldigt mycket. Just wanted to let you know. Uppskattar en del andra rätt mycket mindre. That's life.

Poss.

Ibland suger det att komma på saker för sent.
Ibland suger det att veta att man haft chansen till något riktigt, riktigt fint, men sumpat det.
Ibland suger människor.
Ibland suger det när folk ljuger en rakt upp i ansiktet.
Ibland suger det när man dricker cola på McDonalds. Ur ett sugrör.
Ibland suger det att folk är kapabla att tro på precis vad som helst.
Ibland suger det att inte kunna vara nära någon man vill.
Ibland suger att vilja säga en massa saker, men inte kunna.

Ibland äger livet också, dock. Men bara ibland.

...ne.
lägger mig, försvinner lite.

det är läskigt hur en enda person kan ha ett sånt grepp om en.

så, om man bara kunde vara lite finare, lite smartare, lite charmigare, lite roligare, lite snyggare, lite vackrare, bara allmänt lite bättre sådär. ja, mhm. det hade varit ganska bra ändå. lite fint sådär.

känner att jag blivit så satans gnällig på sistone. åtminstone här, är nog enda stället jag känner att jag kan skriva såna här saker. förlåt, alla som tvingas höra på det. och tack, ni som mot förmodan faktiskt bryr er. ni är guld värda.

men i ärlighetens namn kunde jag nog inte känna mig mer ensam just nu. sitter här som vanligt framför datorn, med cola. borde sova, men kan inte, vill inte, vågar inte. tänker nog för mycket på för lite saker och för lite på för mycket saker. tänker nog för mycket på precis allting alldeles för ofta, tror jag. men, sånt är livet.

jag tar studenten snart, vilket är skönt. tror inte jag är så rädd längre. det löser sig, även om jag kommer ha jättesvårt att hitta jobb. borde ta tag i det nu, men. meh.

...meh.

nä.

7. seven things about yourself.

1. jag har rätt förjävla askasst självförtroende angående varenda liten del av mig själv, både utseende och personlighet. trots detta kan jag vara rätt framåt och utåtriktad ibland, men ibland jätteblyg. jag är konstig.
2. jag hatar känslan av att glida ifrån någon. när jag gör det får jag oftast panik och krånglar bara till allt ännu mer.
3. jag är galet svartsjuk, och jag hatar det. har förstört en del pga det osv.
4. en sak som jag verkligen hatar är ytliga människor. ni borde gå och dö, varenda en av er.
5. en annan sak jag verkligen hatar är folk som är otrogna. ni borde nog gå och dö, bara lite till.
6. jag tycker på fullaste allvar jag börjar bli tjock, och vet att jag borde träna. men jag orkar inte.
7. jag har nog väldigt svårt för att bli kär egentligen, och det krävs väldigt, väldigt mycket av mig för att säga "jag älskar dig".
(8. jag saknar dig något så oerhört ofantligt mycket.)

sedär, nu känner ni mig nog lite, lite bättre. och det är rätt läskigt, om jag ska vara ärlig.

fuck every single one of you that walked away from me for someone or something else.

^Sådär känns det väl kanske, bara litegrann, just nu. Åh, orkar bara inte med vissa saker. Och redan nu borde jag nog varna er för en stor wall of text med enbart gnäll, men måste skriva ner det någonstans.

känns som jag har 1000 saker att tänka på nu. är det inte att jag drunknar i skolarbete så är det något annat. precis lämnat in projektarbetet, vilket dock är skönt. bara att efter det, som jag (vi) slitit röven av oss tre dagar tre dagar i sträck för att färdigställa, så väntar tusen andra uppgifter som måste göras. har panik och vet inte hur jag ska hinna med allt.

samtidigt tjatar mina päron om både jobb och körkort. som om inte skolan var rätt mycket redan, nu sisådär 6 veckor innan studenten. det är dessutom det enda dom gör. tjatar och klagar. kan inte komma ihåg senast jag hade en (trevlig) konversation med dom. får panik av att bo här hemma.

mitt i all röra får jag inte någon tid att få ordning på mina känslor och tankar, vilket behövs. vet fan inte vad jag gör över huvud taget. vart jag är på väg, vad jag vill, vad jag känner. får panik av att inte veta ett jävla skit.

får panik av mitt självförtroende är på bottnen, av att känna mig så galet ensam, värdelös och obetydlig. tack, icke nämnd person. du gör det här så mycket lättare.

allting går åt helvete. förlåt alla som mot förmodan bryr sig det minsta för att jag är ett sånt asocialt jävla rövhål. känner mig helt död hela tiden när jag är ute bland folk. jag uppskattar er ändå. tack.

kommer antagligen ta bort detta snart igen ändå. ingen borde få komma mig såhär nära. det är farligt att låta folk komma nära, har jag lärt mig. hatar allt. hejdå.