19. love will tear us apart.

fuck every single one of you that walked away from me for someone or something else.

^Sådär känns det väl kanske, bara litegrann, just nu. Åh, orkar bara inte med vissa saker. Och redan nu borde jag nog varna er för en stor wall of text med enbart gnäll, men måste skriva ner det någonstans.

känns som jag har 1000 saker att tänka på nu. är det inte att jag drunknar i skolarbete så är det något annat. precis lämnat in projektarbetet, vilket dock är skönt. bara att efter det, som jag (vi) slitit röven av oss tre dagar tre dagar i sträck för att färdigställa, så väntar tusen andra uppgifter som måste göras. har panik och vet inte hur jag ska hinna med allt.

samtidigt tjatar mina päron om både jobb och körkort. som om inte skolan var rätt mycket redan, nu sisådär 6 veckor innan studenten. det är dessutom det enda dom gör. tjatar och klagar. kan inte komma ihåg senast jag hade en (trevlig) konversation med dom. får panik av att bo här hemma.

mitt i all röra får jag inte någon tid att få ordning på mina känslor och tankar, vilket behövs. vet fan inte vad jag gör över huvud taget. vart jag är på väg, vad jag vill, vad jag känner. får panik av att inte veta ett jävla skit.

får panik av mitt självförtroende är på bottnen, av att känna mig så galet ensam, värdelös och obetydlig. tack, icke nämnd person. du gör det här så mycket lättare.

allting går åt helvete. förlåt alla som mot förmodan bryr sig det minsta för att jag är ett sånt asocialt jävla rövhål. känner mig helt död hela tiden när jag är ute bland folk. jag uppskattar er ändå. tack.

kommer antagligen ta bort detta snart igen ändå. ingen borde få komma mig såhär nära. det är farligt att låta folk komma nära, har jag lärt mig. hatar allt. hejdå.