CPraptors blogg

Helgpermis,
antideprisiva,
3 cider,
2 shots,
1 smirnof ice,
5 cigg,
2 strul,
2 nya nummer.
=
lyckad kväll XD

Behöver ha lite kul i hela den här st lars härva XD
nu börjar vi leva lite och ha kul ^^

har en lista att avärka och fylla på.
En kille som har fått för sig att han älskar mig, massa ångest och skit.

Men nu jävlar kör vi gärnet...ja kommer fan dö på kuppen XD
nu när kroppen börjar lägga av XD

ja räknar alla dagar som i år,
alla tårar när de går.

andetagen blir allt fler,
mörkret kryper sakta ner.

tårar av eld och is jag grät för dig,
nu bara tomma blickar finnas kvar.

du gav mig hopp, du gav mig mod.
starka steg ja våga ta,
ändå står jag ensam kvar.

var jag inte mer än så,
bara ett stop på en väg.

alla dessa fjärilar, vackra klara färger,
nu blir svarta nattens mal,
äter upp mig inifrån.

kan jag hoppas, kan jag tro,
finns det slutet här ändå.

ljusan väg, mörka stig,
ja får gå min egen väg.

Skokloster skog,
jag saknar dig.
Din kyla,
din röst,
för mig hem igen.

trallalalalaa ångesten är borta :D

shit, jag hade glömt hur det var att leva utan ångesten,
fy fan vad skönt :D

nu ska ja sova ordentligt
och imorn blire plugg, ev träffa osm person i lund ♥
om ja orkar, vi får se om morgondagen är lika bra ^^

råsa moln och fluffiga enhörningar :3

jag är så trasig..så ja vet inte ens var ja ska börja..
kan ja ens laga mig själv den här gången?

ja vill inte ens lämna sängen..
vill inte äta..
vill inte träffa folk..

men ja måste..
måste vara stark..

ja skakar...allt gör ont...allt gör så fucking ont..
önskar bara att det kunde försvinna..

de nya tabletterna hjälper lite..men de gör mig så rastlös..
ja vill göra så mycket..
men de får ja inte...för då sabbar ja bara mer..

ja måste hålla ut..
vara stark..

hoppas bara att jag överlever XD

för det här är fan inte att leva...

varit på tivoli idag, de va kul, ångesten försvan
önskar att jag kunde flytta härifrån, att jag kunde klippa banden som han gör,
att jag fick må lika bra som han....för han verkar må bättre än mig...
men det vet ja ju inte.....önskar ja viste..

livet gör så jävla ont...du sa att jag skulle må bättre utan dig...du hade så jävla fel!
nu klarar ja fan inte ens av vardagen, men det gör säkert du...

ja drack en altzimers på biblioteket....den va stark...självmedesinering är fel...
men det hjälper, det jagar bort ångesten och jag kan skratta igen..
vill du att jag ska vara glad??
sup ner mig!!

jag är ledsen, jag är arg, jag är förbannad, jag känner ingenting...
ja gråter...sen börjar det om..
det förtär mig, slukar mig hel.

Smärta olidlig smärta..
jag är rastlös, ja vill ingenting, ja orkar allt, jag orkar inget...
ja mår illa, jag kan inte andas....får lock för öronen, kan inte gå rakt..
hjärtat slår oregelbundet, allt jag hör är andetag...världen snurrar till..

tabletterna är starkare, jag är helt inesluten...
jag har fått tillbaka min bubla...
men ack vad sent den kom..

Idag har jag skurit upp armen, supit ner mig på slattar,
gick till psyket, tog ett tag, sen fick ja nya tabletter.
Juste, jag stannade vid tågspåret och ville kasta mig från ett träd.

Och jag är tydligen en atentionhore ^..^

hejdå

2011/04/06 - 2012/10/17

jag känner mig död, tom och ensam..
ja kan bara hoppas på att allt funkar,
att du vill ha mig sen igen...för jag älskar dig,
jag älskar dig så jävla mycket..💔

ångesten äter upp mig långsamt,
nu när döden kom in för mycket i bilden.

Jag är rädd för att sova, jag är rädd för tiden,
att den går för snabbt, att den försvinner.
Jag kan inte leva i nuet, min hjärna tillåter mig inte...
jag hatar de...

ja vill inte ha ångest, ja vill att tabletterna funkar!!
2 veckor till, bara två....sen kan ja få högre dos...

du ska vara glad över att du lever...jo visst

skulle behöva plugga, måste lämna in på fredag,
men ja orkar fan inte,
ja orkar fan inte ens att bara ligga och gråta,
men det är ju mycke man kan göra åt de...

har fått så jävla många smällar idag,
gruppen tror säkert att jag är ett psykfall
och läraren dömde ut mig för att jag smsade..

lilla stakars patetiska hjärndöda misfoster till mig
självkänsla..jovist....ser sig som ett offer....behöver ni ens fråga mig, döm mig i stället.
Döm mig som alla andra hjävlar som lever runt mig,
som inte fattar....

jag är inte som andra, jag är en fucking CPraptor...
som ingen vill ha, ingen vill ta i, ingen vill höra på.

klicka mig istället, lägg på eller stäng av mobilen.
Jag är ju inte ens en människa, så varför ska ja behandlas som en??
varför ska ja bli behandlad med respekt?
ja e ju inte ens ett djur, jag är en blodsmitta, ett virus, ett äckel som ingen ens vill höra om.

- vi lotsas som att hon inte finns,
då kanske hon försvinner?

- vi klickar henne, för hon har ju ändå inga känslor.

- vi behöver inte berätta för henne, för hon kan ändå inte komma.

ja finns inte, det blir bäst så

tänk om jag skrattade för mycket?
då skulle folk stirra..
så ja skrattar inte alls

tänk om jag grät för mycket??
då skulle folk undra vad som var fel på mig..
så ja gråter inte

tänk om jag pratade för mycket??
då skulle folk hata mig.
så ja pratar knappt.

livet är en våg,
gör man för mycket blir man över driven,
gör man inget så blir man ifrågasatt.

jag känner mig som en åskådare, fast bakom en glas vägg.
ja kan se, ja kan höra, jag kan känna mig själv.
Men allt annat har en distans.
En distans som jag vill bli av med..

ja vill leva med er andra