Tjej, 30 år. Bor i Malmö, Skåne län. Är offline
njae. men här är i alla fall några av mina tokio hotel-posters.
fick inte plats med alla (+ där är på baksidan av några) men där är ganska många fler hehu!
<embed width="440" height="420" type="application/x-shockwave-flash" src="http://v7.tinypic.com/player.swf?file=2hp22kp&s=7">
Original Video - More videos at TinyPic
de, tillsammans med mina harry potter-böcker de heliga tingen i mitt rum.
blir darrig såfort någon rör!
är detta seriöst?
jag blir så inihelvetes jävla rädd. vart faaaaan är sverige påväg?
but it's totatly worth it
.... är det för fel på kissies hand?
ser ut som hon normalt sett har tummen och de tre fingrarna och att någon sen tryckt dit ett lillfinger längst ut..
japp. det är faktiskt sant. må det låta töntigt eller w/e men min skola är helt underbar.
min skola är liten. väldigt liten. alla känner varandra, mer eller mindre. lärarna ser jag inte som lärare, jag ser dem som vänner som jag kan lära av.
jag har ett otroligt starkt band till alla mina lärare och båda mina rektorer. närheten på min skola är helt fantastisk. man kan verkligen vara sig själv. lärarna är helt utflippade. man skämtar om allt. där finns inget att dölja. och ärligheten. ärligheten. man kan alltid prata med en vuxen om man behöver. om vad som helst. vill man inte att de säger något till någon så gör de inte det heller. det är inte något tillgjort tjaffs som man verkligen genomskådar. de bryr sig. de bryr sig verkligen om hur man mår, och gör allt i sin makt för att få en att må bra.
eleverna har mycket att säga till om. det är vi som godkänner nya lärare innan de får börja jobba, vi som tar tag i resor, fester, lan, och ändringar på skolan. vi har en ramp på vår lilla skolgård. en skejtramp. egendesignade klassrum samt musikstudio. vi har ett avtal med mac som gör att vi alla på skolan har vars en Macbook Pro, som vi får ha tills vi ska sluta, då vi får köpa ut den.
vår egnelskalärare har sökt pengar till ett projekt som gör att flera av eleverna på skolan får åka ut i europa och träffa andra människor. jag ska exempelvis till turkiet en vecka i vår och bo där tillsammans med sanna. andra åker till island, litauen, lettland, polen, italien eller spanien m.fl.
i torsdags slutade skolsystern på min skola. hon har jobbat där sen jag började där och jag har pratat med henne i flera år. hon har hjälpt mig något grymt och har varit ett sånt otroligt stöd för mig. hela dagen var känslosam. hade sovit dåligt hela natten och jag var stressad i skolan, problem hemma osv. och samtidigt så in i helvetes ledsen för att ingela slutar.
självklart ledde allt detta till att jag bröt ihop och grät som en jävla krokodil. allt på en gång. det blev för mycket. satt i en timme och pratade med min rektor, och efter det en timme nere hos ingela. missade matten, men min mattelärare vet att jag tar igen det så det var inga problem. efter jag pratat med ingela sa hon åt mig att gå ut en runda, och ta lite luft.
min underbara engelsklärare kramade mig och sa
"du vet väl att jag älskar dig, det gör du väl?" och pussade mig på huvet.
följt av en annan lärare som mötte mig i trappan
"hur är det gumman? säg till om du behöver prata" och stryker mig över håret.
"åh snälla, jag måste bara få krama dig. söta lilla du!"
så många värmande ord. så många underbara människor. värmen, kärleken, närheten, ärligheten. oslagbart.
äh, nu svamlar jag bara. det var inte ens meningen att detta skulle bli långt.
tack för mig.
HAHAHAHHAA RÅKADE KALLA MIN LÄRARE MARIA FÖR MARA.. GLÖMDE ETT I... BRB IG HAHAH
Dear Mom
It is with great regret and sorrow that I'm writing you. I had to elope with my new boyfriend because I wanted to avoid a scene with Dad and you. I've been finding real passion with Ahmed and he is so nice-even with all his piercings, tattoos, beard, and his motorcycle clothes. But it's not only the passion Mom, I'm pregnant and Ahmed said that we will be very happy. He already owns a trailer in the woods and has a stack of firewood for the whole winter. He wants to have many more children with me and that's now one of my dreams too. Ahmed taught me that marijuana doesn't really hurt anyone and we'll be growing it for us and trading it with his friends for all the cocaine and ecstasy we want. In the meantime, we'll pray that science will find a cure for AIDS so Ahmed can get better; he sure deserves it!! Don't worry Mom, I'm 15 years old now and I know how to take care of myself. Someday I'm sure we'll be back to visit so you can get to know your grand children.
Your daughter, Judith
