jag älskar min skola.

japp. det är faktiskt sant. må det låta töntigt eller w/e men min skola är helt underbar.

min skola är liten. väldigt liten. alla känner varandra, mer eller mindre. lärarna ser jag inte som lärare, jag ser dem som vänner som jag kan lära av.

jag har ett otroligt starkt band till alla mina lärare och båda mina rektorer. närheten på min skola är helt fantastisk. man kan verkligen vara sig själv. lärarna är helt utflippade. man skämtar om allt. där finns inget att dölja. och ärligheten. ärligheten. man kan alltid prata med en vuxen om man behöver. om vad som helst. vill man inte att de säger något till någon så gör de inte det heller. det är inte något tillgjort tjaffs som man verkligen genomskådar. de bryr sig. de bryr sig verkligen om hur man mår, och gör allt i sin makt för att få en att må bra.

eleverna har mycket att säga till om. det är vi som godkänner nya lärare innan de får börja jobba, vi som tar tag i resor, fester, lan, och ändringar på skolan. vi har en ramp på vår lilla skolgård. en skejtramp. egendesignade klassrum samt musikstudio. vi har ett avtal med mac som gör att vi alla på skolan har vars en Macbook Pro, som vi får ha tills vi ska sluta, då vi får köpa ut den.

vår egnelskalärare har sökt pengar till ett projekt som gör att flera av eleverna på skolan får åka ut i europa och träffa andra människor. jag ska exempelvis till turkiet en vecka i vår och bo där tillsammans med sanna. andra åker till island, litauen, lettland, polen, italien eller spanien m.fl.


i torsdags slutade skolsystern på min skola. hon har jobbat där sen jag började där och jag har pratat med henne i flera år. hon har hjälpt mig något grymt och har varit ett sånt otroligt stöd för mig. hela dagen var känslosam. hade sovit dåligt hela natten och jag var stressad i skolan, problem hemma osv. och samtidigt så in i helvetes ledsen för att ingela slutar.

självklart ledde allt detta till att jag bröt ihop och grät som en jävla krokodil. allt på en gång. det blev för mycket. satt i en timme och pratade med min rektor, och efter det en timme nere hos ingela. missade matten, men min mattelärare vet att jag tar igen det så det var inga problem. efter jag pratat med ingela sa hon åt mig att gå ut en runda, och ta lite luft.

min underbara engelsklärare kramade mig och sa
"du vet väl att jag älskar dig, det gör du väl?" och pussade mig på huvet.

följt av en annan lärare som mötte mig i trappan
"hur är det gumman? säg till om du behöver prata" och stryker mig över håret.

"åh snälla, jag måste bara få krama dig. söta lilla du!"

så många värmande ord. så många underbara människor. värmen, kärleken, närheten, ärligheten. oslagbart.

äh, nu svamlar jag bara. det var inte ens meningen att detta skulle bli långt.
tack för mig.