Jinekologens blogg

Så ikväll kanskw blir okej trots allt mitt tidigare gnäll, en av mina bästa vänner, L, ska jag snart träffa. Så blir mer än en cider thank god. Lite redbull vodka kommer sitta fint. Hon lär dock däcka tidigare än mig för jag gick upp kl 18, men då blir de åka bräda mitt i den tomma natten och lite fylle filosfi.

Kommer till jobbet. Byter om. Ska tydligen inte jobba för en jävla schema miss. Så byter om och åker hem. Så nu sitter jag här i mitt mörka rum, ensam med en liten cider och mitt huvud. Undra hur många minuter det går innan det far åt söder, ska bli intressant att se. Självfallet kan ingen i min fina umgängeskrets ses heller. Den här natten kommer bli sämst.

Så min plan att missbruka arbeta istället för alkohol och dylikt gick åt helvete. Hade med ny funnet perspektiv tänkt att inte dricka eller något annat innan nästa helg. Men fick inte jobba 8nätter irad, chefen klagade. Så kommande måndag är jag helt ledig. Kommer inte fixa att stila mig då, lika bra att lägga nykterhets badgen på hyllan för den dagen. Men ska iaf försöka, hur naivt det nu än lär vara, att bara dricka. Det är svårt att uppnå med mitt umgänge så får väl se. Det som provocerar mig är att jag gillar tanken av ett mer kontrollerat bruk men jag skiter fullständigt i mig själv och inte ens kan finna motivationen för att vara nykter en enda ledig dag. Får väl försöka aktivera mig under dagen med brädan och inte börja dricka innan kvällen. Även detta känns svårt men men. Skit samma.

Så, någon som vill supa till de på måndag? Hör isf gärna av er. Tack tack.

Jag uppskattar inte alls synen idag på droger. Med droger menar jag inte det som generellt ses som droger, utan egentligen alla diverse substanser som vi tar för att lyckas uppnå den stimulans och respons vi är ute efter. Men det här inlägget är tänkt att främst riktas emot mig, mina erfarenheter och min idioti. I nu ungefär åtta år har jag pendlat gravt emellan att bruka och missbruka diverse, främst alkohol och röka. Blev full första gången i sjunde klass. Det var en skräckinjagande förtjusning. Jag rökte väl första gången runt samma ålder, dåligt val av umgänge som "de vuxna" kallar det. Men är det de egentligen? Har svårt att tro att någon annan subkultur är så pass bred, mångfacetterad och erfarenhetsgivande på både gott och ont. Däremot kan jag önska att hela denna sfär hade avdramatiserats för mig betydligt senare, när jag haft mer vett och inte varit lika blind.

Jag följer en enkel livsfilosofi, vi är resultatet av vår omgivning på samma sätt som vår omgivning direkt är ett resultat av oss. Alltså hade jag inte alls ens i närheten varit den jag i nuläget är om jag inte gått igenom dessa faser. Jag ångrar ingenting utav det, var en jävligt kul och sned tid. Tror inte på principen att ångra sig, sådant som hänt är ändå utanför det vi har makt att påverka. Så lika bra att ta till vara på det och lära sig. Däremot har jag nu börjat inse att jag inte är så jävla duktig som jag kanske trott. Det svåraste med att separera bruk ifrån missbruk enligt mig är att det är så lätt att inbilla sig att ens egna bruk inte är lika illa som det faktiskt är. Jag dricker i perioder dagligen, ofta längre perioder. Trots att jag i princip varje dag går i skolan eller jobbar. Tidigare har jag sett det för konkret, ett enkelt belöningssystem. Att jag "förtjänar" dricka eller röka, oftast båda egentligen, då jag presterat i skolan och/eller på jobbet. Jag har i många år, egentligen tills alldeles nyligen tänkt att jag inte är en missbrukare utan en brukare, då jag tar ansvar för min vardag och sköter mitt jobb samt utbildning. Nu har jag börjat inse att så inte alls är fallet, utan det är nog mer ett missbruk då det gäller den mängd det gör samt så pass kontinuerligt. Jag avskyr som exempel att vara nykter. Det är rakt av skrämmande många gånger. Stoppar dock inte i mig något för att fly verkligheten, det är för naivt för min del. Däremot brukar/missbrukar jag för att stundvis orka med att helt enkelt acceptera denna vidriga värld men även för att kunna med att acceptera mig själv. Jag gillar verkligen inte mig. Hela det här har jag nu insett är rakt av missbruk och inte bruk på något sätt. Tidigare, inte alls långt tillbaka, har jag tyckt att jag varit så jävla duktig som bara rökt och druckit då det varit oberäkneliga andra ting tidigare. Nu har det inte varit något annat sen oktober och jag har bestämt mig för att det inte skall ske igen. Visst, jävlar vad kul jag har haft. Så galna saker jag upplevt och så många kontakter jag knutit. Men jag har också varit med så pass länge att jag sett vad det resulterar i, vilket inte är något jag alls skulle vilja uppnå.

Däremot vet jag att jag inte skulle klara av att konstant vara nykter, eller ens egentligen dricka bara på helgerna. Mina hjärnspöken är för aggressiva för att jag skall klara det utan exempelvis receptbelagda mediciner. Men skall jag byta ut mitt nuvarande missbruk mot ett annat? Ser inte hur det skulle alls kunna gynna mig det minsta. Speciellt inte då jag arbetar inom psykiatrin och vet hur fruktansvärda invänjnings processerna av nya preparat. Vad de kan göra med människor. Samt att samhället idag direkt ger dig en stämpel om du har någon form av diagnos eller går på någon form av medicin. Däremot är jag övertygad att jag kan, om jag bara ger mig fan på det, uppnå ett bruk av substanserna jag i nuläget missbrukar. Jag vet bara inte riktigt om jag vill. Om det är något denna tid som missbrukare, fan vad jag har svårt att acceptera det jävla ordet, så är det att jag gillar det. Obeskrivligt mycket. Bara en öl kan vara en befrielse efter en krävande dag. Har svårt att se hur jag skulle orka med mig själv, mitt jobb och ja egentligen hela min vardag utan att regelbundet vara påverkad. Inte gravt, inte redlös. Men påverkad. Inte lite, inte mycket. Ett funktionellt och stabilt mellanting som faktiskt inte förstör mig allt för mycket.

Jag har nu exempelvis varit nykter ett par dagar, efter en period av väldigt mycket konsumerande. Det är funktionellt. Men jag sover kasst, jag är omotiverad, mitt huvud är löjligt krävande och egentligen allt blir bara snäppet jobbigare. Summeringen måste vara att det är ett missbruk, hur jag än försöker vända och vrida på det för att lyckas övertyga mig själv om motsatsen. Jag har ingen lösning. Jag vet inte om jag kommer lyckas hålla det på en bra nivå eller köra mig själv ned på botten. Det enda som gläder mig är att jag är medveten. Jag blundar inte längre för hur det egentligen är. För mig är det ett stort steg. Vi får se hur det går, men någon genomförbar reform måste jag försöka med.

Så min spruckna mobil spricker successivt mer och mer. Börjar bli svårt att urskilja något överhuvudtaget på skärmen. Vill ha en billig android men med decent ramminne. Tips?

Beskåda perfektionen. Mozzarella, gorgonzola, parma skinka, pesto, cocktailtomater och rucola. Orgasm.

Vaknade nyligen. Min mobils displayskyds hade fan fastnat i mitt sår i handen, hur ens? Då hela skärmen är sprucken kommer allt glas fara åt helvete såfortden plastfilmen försvinner. I mitt nyvakna konfunderade stadie slet jag bara loss den. Insåg snabbt min idioti som tur var och tryckte tillbaka den. Självklart vägrar den att fastna. Så har tejpat hela telefonen nu med standard tejp. Funkar fortfarande flawless. 1500kr well spent.

Så inte den vassaste kniven i lådan hade skrivit på vår dagordningswhiteboard med permanent marker. Kul. Men hittade en whiteboardspray. Sprayade. Dock åt fel håll så svider nu i mina ögon. De blir successivt rödare, snart i samma nyans som satans ollon. Rip. Hur lyckas jag? Måste vara född med fler kromosomer än jag innan befarat.

^Där är psykoskoalan Tintim, han och jag är numera rödaögonbröder.

Är något utav de svårare arbetsuppgifterna på mitt jobb nattetid måste jag säga, speciellt då det är dementa. Försökte säkert minst i 40 in med en tills polletten slutligen trillade ner. Var fan svårare n vanligt då det är en ny patient som inte kan svenska. Fick använde mitt välutvecklade genialiska kroppsspråk och diverse fraser på hens modersmål. Hen lär tro att jag är helt jävla dum i huvudet. Tänk er att en ung liten gosse med töjda öron stormar in och talar ett språk ni inte förstår. Sedan försöker denna personen tala ert modersmål och misslyckas så abnormt att ni inte fattar någonting alls överhuvud taget. Det är ungefär så föreställer mig scenariot från patientens i fråga perspektiv. Det gick dock tillslut, fan vad jag är grym bland.

Har också lyckats göra den enda riktigt viktiga personen ledsen än en gång. Jag menar verkligen väl men hur jag än försöker formulera mig låter jag som ett as. Vilket hon med verkar tycka. Nu verkar dt inte heller som hon vill tala mer med mig ikväll, eller har somnat Så jag får väl sitta här på jobbet hela natten och suga på ångestens sötma. Hoppas hon vaknar tidigt imorgon, kommer aldrig ens komma i närheten av sömn annars. Varför är jag såhär och varför kan jag inte göra något åt det. Att finna sig i något för att man måste, men verkligen inte vill är fruktansvärt. Någon som vill byta hjärna med mig? Uppskattas isf. För orkar seriöst inte med den jag har speciellt länge till.

Så har givit mig fan på att jag skall få warcraft 3 FT att fungera på min android platta. Finns dssvärre tusentals olika program man kan använda, men inget som någon menar vara så stabilt. Så troligtvis kommer det bli en jävla massa kodande, rooting och diverse olika android verisoner att testa med. Usch. Men ska an lyckas.