busbarns blogg

Leker med pojkarna idag. För första gången på väldigt länge. Lyssnar på brutalt bra musik.
Typ Blind Guardian och Symphony X.
De spelar Star Wars The Old Republic.
OCH NU BLIR DET LOTER WOHO FUCK YEAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAH AAAAHHH JAAAAAAAHAAAAAAAAAAHAAAAAAA!

http://youtu.be/c4cW5uEqfG8

EFTERSOM JAG ÄR FÖR DÅLIG FÖR ATT KUNNA LÄNKA VIDEOR BUHUHUHU.

Min största kärlek. Ebbe får flytta på sig. Han är bäst. Så jävla fin kille.

Jag mår lite bättre nu. Sitter och lyssnar på klassisk musik för stunden. Violin. Stråk överhuvudtaget är det faktiskt. Emilie Autumn spelar.
Jobbar på mitt jävla äpple i indesigne. Haha. Känns så sjukt löjligt, men det är inte så enkelt som man tror att det är alltså.
Har så svårt att äta när ångesten blir så stark som den varit idag, så jag mår inna. Ska nog ta mig en kopp te sen. Då blir jag kanske lite gladare.

Gjorde för övrigt på månfå i min bittra ångest i morse göra en evighetsgif.

Har fittig ångest. Har inte sovit någonting nästan på två dagar, så jag kan inte äta mina lugnande heller, för då kommer jag att somna. Helvete.
Så, kan det kanske hänga ihop, min ångest och den obefintliga sömnen.
Ja, det låter väl troligt.
Lyssnar på älskade Emilie Autumn. Världen vackraste kvinna. Med typ världens vackraste musik.
Snart fyller jag arton. Det är åtta månader kvar.
Jag längtar sjukt.
Jag fasar helt brutalt.

Ska börja med att säga att jag inte har något vettigt att berätta, men måste få delge mig av detta ändå.
Ebbe har cyklat iväg för att köpa nudlar åt en sjuk Linnea, hon ligger kvar i sängen, ska gå och steka bacon, men först logga in på facebook. Där möts hon av en satusuppdatering som hennes präst gjort.

"Ännu ett nytt personligt rekord. Har nu hunnit äta 6 stora kanelbullar på 3 minuter och 20 sekunder. Halleluja!"

Hahahahahha. Alltså lyckan när jag läste det.
Jag tycker att inlägg ser så tråkiga ut utan bilder, så ni får en bild på honom också. Bara för att han är söt.

När räknas det man blir utsatt för, för våldtäkt eller ett övergrepp?
Är det när man skriker nej och slåss, eller när man kommer ihåg det som en utanförkroppen-upplevelse. När man inte längre känslomässigt kan relatera till händelsen för det är som att den hände någon annan, i en annan tid, på en annan plats?
Kan man verkligen säga att det var en våldtäkt när man börjat försona sig med det, och inte längre gråter och har ångest. När man nästan kan säga det högt. Men om man kan säga det högt, och erkänna det inför folk utan att gråta, ljuger man då om det, var det då ingen våldtäkt, var det bara inbillat då?
Kan det verkligen varit en våldtäkt när man var tillsammans med personen, och man fortsatte vara tillsammans ganska länge efter det hände?
Kan det verkligen varit en våldtäkt när man inte längre hatar personen för allt det som hände?
Kan det verkligen varit en våldtäkt när man inte blev rädd för sex efteråt?
Kan det verkligen räknas som en våldtäkt när man inte var som mest rädd för honom efteråt på grund av våldtäkten?
Och det är så mycket mer och ingenting alls på samma gång.

You shouldn’t whisper things like that in the ear of an intelligent beast.

"If you build the wheel I'll bring the straw - I want you to spin me into gold. Please."
"We can do much better than gold."

Åh, ja.

Sitter med fina flickor och pojkar i vårt hemklassrum. I bildsalarna. Den platsen på jorden där jag känner mig som mest hemma, den platsen där jag känner mig som tryggast förutom i min mans armar.
Vi har fredagsparty samtidigt som vi pluggar innan nästa lektion börjar. Gör färdigt sådant vi inte hunnit med då vi partat på andra lektioner.
Svenska gäller det i mitt fall. Hah.
Dunkar Living in America (The Sounds) och Love It (Icona Pop) på högsta volym i de feta högtalarna vi har i C-salen. De och en massa annan musik.
Precis den musiken som vi ska dunka i bilen i sommar när vi roadtrippar.