Fast tänk om skammen ändå sitter kvar, för att man tviv

När räknas det man blir utsatt för, för våldtäkt eller ett övergrepp?
Är det när man skriker nej och slåss, eller när man kommer ihåg det som en utanförkroppen-upplevelse. När man inte längre känslomässigt kan relatera till händelsen för det är som att den hände någon annan, i en annan tid, på en annan plats?
Kan man verkligen säga att det var en våldtäkt när man börjat försona sig med det, och inte längre gråter och har ångest. När man nästan kan säga det högt. Men om man kan säga det högt, och erkänna det inför folk utan att gråta, ljuger man då om det, var det då ingen våldtäkt, var det bara inbillat då?
Kan det verkligen varit en våldtäkt när man var tillsammans med personen, och man fortsatte vara tillsammans ganska länge efter det hände?
Kan det verkligen varit en våldtäkt när man inte längre hatar personen för allt det som hände?
Kan det verkligen varit en våldtäkt när man inte blev rädd för sex efteråt?
Kan det verkligen räknas som en våldtäkt när man inte var som mest rädd för honom efteråt på grund av våldtäkten?
Och det är så mycket mer och ingenting alls på samma gång.