Vill bara sova. Sjukt jävla trött, sov knappt något alls efter förra nattpasset. Men än är det för många timmar kvar. Närmare 3.5 om en nu skall vara exakt. Men kommer säkert inte kunna då heller. För så fort jag lägger min hjässa emot kudden och blundar så kommer hjärnan och;
Daskar in massa tankar.
En salig blandning av sådana, deras enda gemenskap är deras negativitet. Men det gör faktiskt inget, inte nu. Är ändå i gravt emotionellt försvarsläge så känner absolut ingenting. Är varken glad eller ledsen. Bara rakt konkret är, vilket på något sätt är jobbigt. Försöker tvinga min hjärna att ge mig någon som helst form av emotionell respons, så visualiserar scenarier som vanligtvis hade förstört mig, om allt möjligt. Tyvärr verkar detta inte funka. Fångade fan en 780cp Elctrabuzz, bra för min lvl låt mig, utan någon emotionell respons. Hatar att jag älskar att jag hatar att jag har den här egenskapen.
Så allt är riktigt sargat jävla anus nu men, jag har tröst shoppat. Det hjälper alltid, denna materiella nöjdhet vi konstant söker oss. Att shoppa är fan som att knapra benzo för mig. Blir lugn och allt blir aningen mer okej.
Så jag köpte världens mest nice byxor;
Velat ha dem länge men varit out of stock tills idag tydligen!
En klocka;
En guldig septum vars jpg vägrar funka.
Samt ett genomskinligt mobil skal till min nya lur, så att den inte slutar som dem förra aka spräckta Berta.
Lite ångest nu iaf tyglad.
Vakna av att någon bankade på min dörr 20 över nio och frågar om jag inte började jobba kl 21. Visst fanns gjorden jag de så flög upp, tog på mig och sprang till busshållplatsen. Kom iaf bara en timme sent thank God. Min kollega som slutade nio får istället börja kl 7.30 imorn istället för 6.30. Skönt att det gick att lösa sig så snabbt och att det var en schysst kollega.
God eftermiddag ec,
Var på den så kallade ec träffen. Sämre tillställning har jag nog aldrig varit på om jag ska vara ärlig. Det var i princip bara det gänget som jag kom dit med. Ví kan ha skrämt bort eventuella kandidater med vår dysfunktionella onykterhet. Men fan, vi hade skitkul verkligen. Det spårade ut något abnormt, jösses. Längesedan jag var så onykter, men gött var det. Behövde det. Vi drog efter "träffen" hem till mig ett fåtal och stendäckade.
Igår så fortsatte vi vår onykterhet. Hela dagen, det var skönt de med. För har varit på fruktansvärt dåligt humör i helgen, tur att goda vänner och andra godsaker kan få en att må bättre. Flummade runt i stan hela dagen. Fångade massa pokémons och jobbade på onykterheten. Åkte sen till kärra, efter en del öl på korgen. Där fortsatte vi tills vi däckade. Idag har jag dock tagit det lugnt. Ska jobba natt så då får jag hålla mig nykter...
Så jaha nu vaknade jag. Sovit ungefär sådär 1h efter mitt nattpass och vaknade då nu helt utan anledning. Är jätte pigg också.
Ytterst konsigt måste jag säga. Drack ändå i vanlig ordning en del innan jag gick till sängs. Fan ska göra massa saker idag hade väl hoppats på iaf två timmar till. Men men, huvudet bestämmer. Jävla meck.
Tillit. Något jag värderar bra mycket mer än de flesta andra ting här i världen. För mig är det i princip ett vitalt verktyg jag direkt impregnerar på det mesta i min vardag. Speciellt när det gäller sociala relationer. Utifrån den grad av tillit jag har till en person så dömer jag hur bra samt nära jag vill komma. Vet inte om andra gör så eller om jag låter mental nu men irrelevant.
Jag har som vissa vet, andra inte, hjärnspöken som älskar att jiddra med mitt liv på alla möjliga sätt. Mitt sätt att kontra dessa envisa jävlar är inte alls optimalt eller speciellt hälsosamt. Jag dricker mycket, eller röker, eller ja båda delarna. Så jag kan tänka mig att de fåtal som vet om vad dessa spöken är en metafor för ser på mig och hur jag sköter det ungefär såhär:
Jag tror de enda jag berättat för är min flickvän, min bff och ett ex. Inte min familj, släkt eller någon annan. Helt enkelt för att det är mitt psyke och mitt val. Jag förstår att det oroar vissa, speciellt den ovannämnda trion förutom exet då. Mest min fina flicka tror jag. Men jag försöker, kontinuerligt, förklara att ur mitt perspektiv har jag det under kontroll. Jag påstår inte att det på något sätt är ens det minsta bra. Jag vet att det finns ur deras perspektiv betydligt bättre tillvägagångssätt än att vara onykter. Men det jag sagt om helheten är en sådan liten jävla del. Det har en sorts komplexitet så om jag skulle bara spy ur mig allt om det hade jag haft en jävla föreläsning. Inget jag önskar. Men att folk ber mig söka professionell hjälp, vård, mediciner för att få bukt med det här gör mig enbart ledsen och större ångest generator finns nog inte för mig. Det är fruktansvärt att få konfirmerat att sådana nära och viktiga personer inte tror att jag klarar det här, när de ens knappt har ett hum om vad det gäller. Hur det är. Hur jag ser på det. Vad jag vet om det. Jag vet att jag tillsynes sköter det på ett dåligt sätt men snälla, lite jävla tillit kan jag väl ändå få.
Så jävla frustrerad att jag mår sämre på grund av att jag berättat det som egentligen får mig att må och vara som jag är.
Ursäkta min gnälliga text men valde att pumpa ut det här istället för att gapa på någon.
Afton ec,
Nu gör jag min sista jävla natt thank god. Fyra irad är lite mot vad jag är van vid men med fel mentalitet är det rätt krävande. Taggad som fan att sluta då jag ska jaga pokémon och gå på den där ec träffen ingen ska till. Jag kommer iaf vara där i tid med min onyktra aura och förgylla dagen för dem som nu behagar släpa sig dit. Jag ska också försöka få till massa skate nu i helgen, var alldeles för längesedan så lär vara sämst än en gång. Dock ganska van vid att vara det nu vid det här laget så vad gör det om hundra år när allting kommer till?
Är förargligt hooked på det jävla spelet. Har gått förbi den nivån där jag fortfarande kände en gnutta skam och jagar nu fullt roleplay i extas.
Så vilka ska säkert dit imorgon? Vet att i princip ingen läser den svarta gallan även kallad min blogg men kanske någon av er stackare ska dit? Isf får ni gärna höra av er.
Nu ska jag dricka kaffe med sjuksköterskor, ha de.
Inte svarar mig på fb trots att jag försöker va cute och få lite uppmärksamhet. Ganska tråkigt... För det är galet segt och dött på jobbet och vill veta så att allt är bra med henne.
Även fått till mig många gånger att min syn på sådant är konstigt? Att det inte går att vara vän och ha en enbart vänskaplig relation? För mig är det en självklarhet iaf, klart min partner ska få träffa vem hon nu än behagar. Älskar och litar på henne så vad är problemet? Kan inte förstå alla svartsjuka människor som dessutom verkar vara en överlägsen majoritet. Ta ett råd; Bli inte tillsammans med någon ni inte har tillit till. Ska det vara en så svår parallell att dra verkligen? Och skulle nu partnern vara otrogen, seriöst vad gör ens det egentligen. Då förtjänar den personen en helt enkelt inte och så är det väl inget mer med det?
Med ovänlig hälsning;
Oempatisk Realist
Så efter inatt är de bara en natt kvar innan jag äntligen får lite mer ledighet. Ska bli underbart verkligen, ber att de blir nice väder så jag får till lite skate också. Har börjat få till det där lite okej nu. Vill inte tappa det redan. Hemskt att vara "vuxen" på det sättet, med konstanta och kontinuerliga vardagsansvar. Saknar att vara unge som fan verkligen, eller typ gymnasie tiden då det bara var vänner, sex och onykterhet en hade i huvudet. Men jaja, i natt verkar bli en bra natt. I princip redan fått lagt alla och gjort klart mina fasta rutiner. Så hoppas ec än en natt kan underhålla mig lite.
