Riktigt namn:
Fanny Civilstatus:
Letar
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Pirat
Dricker:
Milkshake
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Vanlig
Medlem sedan:
2008-06-16
Åh fan, vad har jag gjort, helvete, helvete, jag gjorde säkert fel, har lovat saker jag inte kommer kunne hålla, han kommer döda mig, fan vad jag är ärdd, jag okmmer aldrig våga träffa honom, det skulle ju inte bli såhär, vi var ju bara vänner, vad i helvetes jävla skit, dom där orden förledde mig... Allt han sa, var det sant, jag vågar inte tro det, men jag känner ju inte så egentligen, jag var ju bara trött, kunde inte bedömma rätt, han älskar mig men jag ser ju honom som en kompis, fanfanfan... Och vi ska dejta idag, om 3 timmar på stan, vid skolan, jag kommer dö, allt jag fantiserade ihop om kanske var lögn, herregud... JAG ÄR JU FAN 13 OCH OSKULD OCH HELA SKITEN!! Och han är 16 och har legat med flera tjejer, tänk om han vill ligga mde mig, jag vill inte det, om jag säger nej kommer han att döda mig... Fanfanfanstatns jävlahelvete, nu har jag ställt till det...
Jag önskar att jag var död. Helt utskämd. Och inte fan är det bättre av att han varit här. HÄR. på MIN sida. Jag är så död. SÅ JÄVLA DÖD. Hur tror ni det är att leva i en hormonstorm?? Jag äter för lite choklad. Kanske jag bara skulle kunnat skratta bort det då. Men icke. Jag stod där, förmodligen röd som en tomat under sminket, och skämdes. ARGH!! ochdetvärstaäratthanärsåjääävlasöt...
Vad fan gör jag för fel? Jag är trött på att inte göra rätt. Varför är det fel att vilja vara annorlunda? Om jag vill känna mig invidiuell och unik, kan ni inte bara låta mig göra det? Jag är övertygad om tt det går över. Så sluta se ner på mig, som om jag var en sämre stående varelse. Om jag vill se ut på ett visst sätt utan att folk kallar mig 'dålig' och 'fail', varför får jag inte göra det? Jag vill släppa ut det ur mitt huvud. Jag är okej, men min hjärna vill inte acceptera. För jag får alltid höra att jag är konstig. Ful. Dum. Idiotisk. Okej, jag kan bli glad av konstig. Men det beror ju på hur jag känner mig.
Äsch, vart vill jag komma. Jag tycker synd om mig själv för att jag inte kan känna mig hel. So what? Jag lever ju. Ingen borde egentligen bry sig om det här. Tack och goodbye.
Jag hatar nrfolk grälar. Just nu, när jag skriver det här, grlar min storebrorsa (16) med mina föräldrar. Jag mår nästan illa. Det är så himla jobbigt, för egentligen så är jag lika illa, ibland. Jag sa det till Izzy, men hon verkade inte lägga någon större vikt i det. Hon har väl ett eget liv, gissar jag, Man kan ju inte direkt lägga sina problem på hennes axlar, då skulle hon nog bara kollapsa. Visst älskar jag henne, man det skulle vara skönt om jag kunde luta mig på henne LITE... Just nu sitter jag och skriver på vår nya lilla dator, en portabel med typ 15x20 cm skärm och världens minsta tangentbord, så ursäkta om jag stavar lite fel. Eller, snarare, ursäkta om jag tryckt på fel bokstav ^~ Lyssnar på världens skönaste låt, gissa vilken? Knockin on heavens door med Guns and roses, såklart^^ Det känns sknt att få skriva ut, och bli av med alla tankar. Musiken tränger bort de mesta av grälet, men inte allt. Och så Nothing else matters med Apocalyptica... Så jävla underbart... Nu pallar jag inte skriva mer. Tack för att...Jaaa.... Tack för att ni läser^^
Så. Marilyn Manson är ändå kommersiell. Men, hur många lyssnar på honom? Jag bara undrar. Hans musik är fucking unik, eh? Och skulle han vara kommersiell? Så fort någon får en bred publik... Nej, fuck you alla konservativa jävlar.
Det börjar när jag låser min cykel vid skolan. En skitunge sägeer
'' Har du inte på dig din nunnekostym idag?"
Jag blir irriterad och förvirrad. Varför säger hon så?
"Nej, jag hade på mig den igår. Måste jag ha samma kläder varje dag?"
"Nej..."
"Men dåså. Har du något emot den eller?"
Nu börjar jag få upp ångan. Och bli förbannan, för den delen.
"Nej, har jag sagt det?"
"Nej men dåså. Och du behöver inte bry dig, för du har inte ett piss och göra med vad jag har på mig."
Sedan går jag därifrån. Jag känner direkt att det här är en dålig dag. Sedan följer ett antal tråkiga lektionen. Informationshantering. Eleverns eget ansvar. Rätt upp i ansiktet. Tack så jävla mycket, det låter som att du säger att vi är dåliga.
Svenska. Sju personer anmärker på att jag inte lämnat in en bok. Jag blir riktigt förbannad, sur och irriterad. Till sist, när en liten kille i min klass anmärker bara för skojs skull, orkar jag inte hålla emot och kör upp honom mot dörren med strupgrepp. Tack, världen. Nu har jag blivit klassad som psyko. Nåja, det var väl bara en fråga om tid.
Dessutom har jag hört fniss och skratt bakom min rygg. Det är nog inte verkligt, men fan vad nee man blir nere. Mitt självförtroende gick ner till noll.
Fan vilken huvudverk. Jag orkar inte mer idag. Precis grälat med min storebrorsa. Fårr skäll för att jag råkade låta osten stå framme. Så nu är osten och smöret förstört. Jag orkar inte mer idag...
Voices of sorrow
My heart is filled up
Jealous, watching them
In their perfect martyrdom
Where is my pain
Where is my suffer
I, who want to
Will be left incomplete
Black, black, is the sin in my heart
But hiding like tha happiness itself
I do not want to have a happy life
My wish is not to be praised
Give me the only thing I want
Give me the darkness of all heart
Give me a reason, just a single one
To stay alive in this damned place of wonderfulness
Jag läser poesi
Svarta rader, av olycka
Betraktelser
Som man ser som
Till exempel, gothiskt.
Men vem är då
Den man var, och blir
Som är en annan
Annan människa, annan person.
Jag ser, jag hör, jag läser
Men livet är för ljust
Jag vill komma ut ur min kropp
Min själ, mitt liv
Känna ensamhetens tunga mörker omsvepa min existens
Svarta vingar
Lyfter i den svarta luften
Andas, andas
Känn hur livet sipprar ut
Döden kommer
Kommer, kommer
Tar sin lie
Sotat blad i månens bleka sken
Han slår
Slår, slår
Tar vad han kan
Lockar, lockar
Fördärvet väntar
Bakom nästa hörn
Glider iväg
Från livet, livet
Livet sipprar
Ut genom springan i min själ
Fylls på
Lyckan kommer
Jag vill inte
Inte, inte
Vara lycklig och glad
Vill vara som som annorlunda
Vill vara så lika
Så annorlunda
Livet är trivialt
Slentrian, värre än himmelens änglakörer och ett disigt sken
Dom lindar in oss
I osäkerhet, icke vetande
Skenet som bedrar, sliter i de troende
Lever för attt låta dom dö
Dö, dö
Ovetande
Tonerna i mina ögon
Dom varma lurarna mot mina öron
Rösten lockar
Vill komma bort
Bort, bort
Ta med mig
Till döden
Vi pratar
Han dricker kallt kaffe, jag vatten
Vatten, vatten
Vattnet faller ner i djupet
Droppa, sluta inte
Faller ner i djupet
Eko, eko
Sakta inser
Jag
Livet är mitt, det är bra
Men jag vill inte vara bra
Bra, bra
Dom försöker blinda oss
Oss, vi som vill bli blindade
Öppna ögonen, och se
Se, se
Dom vill ha dig i säkerhet
Låsa in dig, i tryggt förvar
Säkert, du är säker
Men jag vill inte
Vara
Mina dikter strömmar ut
Ord, ord, ord
Tankar, ur hjärta och hjärna
Blandat med den skönhet jag älskar
Älskar, älskar
Jag vill höja min röst
Den ska vara hög
Som en bäck
Sjung, sjung
Rösten i himmelen
Helvetet.
Men den största anledningen att jag döpt denna till skolblogg är att...*trumvirvel*
Jag bloggar i skolan!!!!
Inte för att det är speciellt annorlunda, och jag är säker på att halva min skola (mitt ex som vill ha mej tillbaka) kommer att tjuvläsa denna medans jag skriver. Men ändå. Det är roligt att gå på högstadiet, även om vissa ämnen (SO) är precis lika tråkiga som förut. Idag pratade vi om vilka fyra ämnen SO består av, och då blev jag på dåligt hunör Jag hatar nämligen religion, och all form at gudar. Jag tror att om någon brände alla religiösa böcker och skit skulle världen bli en bättre värld. Eller, jag skulle slippa göra ett arbete om nya testamentet. Blä för det.
Jag är så trött på min kille. Inte no med att han är världens sämsta kyssare, han är dödstrist också. Han uppvaktar mej aldrig, och ringer knappt. Skickar aldrig sms, o.s.v o.s.v... Han är tråkig.
