Poesi

Jag läser poesi
Svarta rader, av olycka
Betraktelser
Som man ser som
Till exempel, gothiskt.

Men vem är då
Den man var, och blir
Som är en annan
Annan människa, annan person.

Jag ser, jag hör, jag läser
Men livet är för ljust
Jag vill komma ut ur min kropp
Min själ, mitt liv
Känna ensamhetens tunga mörker omsvepa min existens


Svarta vingar
Lyfter i den svarta luften
Andas, andas
Känn hur livet sipprar ut

Döden kommer
Kommer, kommer
Tar sin lie
Sotat blad i månens bleka sken

Han slår
Slår, slår
Tar vad han kan
Lockar, lockar

Fördärvet väntar
Bakom nästa hörn
Glider iväg
Från livet, livet

Livet sipprar
Ut genom springan i min själ
Fylls på
Lyckan kommer

Jag vill inte
Inte, inte
Vara lycklig och glad
Vill vara som som annorlunda

Vill vara så lika
Så annorlunda
Livet är trivialt
Slentrian, värre än himmelens änglakörer och ett disigt sken

Dom lindar in oss
I osäkerhet, icke vetande
Skenet som bedrar, sliter i de troende
Lever för attt låta dom dö
Dö, dö
Ovetande

Tonerna i mina ögon
Dom varma lurarna mot mina öron
Rösten lockar
Vill komma bort
Bort, bort

Ta med mig
Till döden
Vi pratar
Han dricker kallt kaffe, jag vatten
Vatten, vatten

Vattnet faller ner i djupet
Droppa, sluta inte
Faller ner i djupet
Eko, eko

Sakta inser
Jag
Livet är mitt, det är bra
Men jag vill inte vara bra
Bra, bra

Dom försöker blinda oss
Oss, vi som vill bli blindade
Öppna ögonen, och se
Se, se

Dom vill ha dig i säkerhet
Låsa in dig, i tryggt förvar
Säkert, du är säker
Men jag vill inte
Vara

Mina dikter strömmar ut
Ord, ord, ord
Tankar, ur hjärta och hjärna
Blandat med den skönhet jag älskar
Älskar, älskar



Jag vill höja min röst
Den ska vara hög
Som en bäck
Sjung, sjung
Rösten i himmelen
Helvetet.