Riktigt namn:
Mikaela Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Hår
Bor:
Själv
Politik:
Inte valt
Dricker:
Läsk
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Fashioncore
Medlem sedan:
2012-06-05
Sitter just nu och planerar min kompis 50års dag! Fan inte lätt att komma på allt man behöver när man ska handla till 2 olika kalas!
Plus så är det jag som skriver inköpslistan och jag som ska iväg och handla och laga maten!
Antar att det är för att jag är kock som man har sånt kontrollbehov x)
Men äntligen har jag blivit klar med inköpslistan och kommit på vad som skall bjudas där,
(Själv klart har jag diskuterat fram alla rätter med honom) Så ingen tror att jag bestämmer x)
Så nu kommer mina kock kunskaper perfekt till hjälp, har faktiskt inte gjort mat och efterrätter till så många som jag skall göra denna helgen.
Utanför mitt jobb då menar jag! På mina kock jobb har jag ju lagat mat till 500 pers, men menar i vardags livet :) Men jag ser fram emot det!!!!
Så nu sitter jag och tänker på en kille jag börjat träffa igen och det är så sjukt jobbigt för jag har fallit för honom och han är väl inte så utåt med vad han tänker och känner så som jag är.
Jag vill att han ska kunna skriva att han saknar mig och vill träffas utan att jag ska skriva det, att det kommer från hans hjärta.
Antar att det bara är mina tjej tankar som är så :/
Men blir så orolig när han ej skriver på en hel dag, är rädd att han ska dissa mig och sluta prata med mig.
Är rädd att förlora en person jag faktiskt har fått tycke om igen och en person som ger mig fjärilar i magen! och det var länge sedan det hände!
Men det är väl inte den ena personen som bara ska typ höra av sig och skriva om man skall träffas, eller?`:/
Aja allt löser väl sig med tiden, precis som allt annat gör! Fast ja...
För mig brukar saker inte lösa sig.. Det brukar sluta med ett tår fyllt ansikte, med allt jag gör :/
Men kanske! bara kanske om man intalar sig själv tillräckligt många gånger att allt löser sig, så kanske något löser sig i framtiden!
Men nu ska jag plugga lite och hoppas på att den killen jag gillar skriver.
För en gångs skull fick man sovmorgon och har sovit så sjukt nice hela natten!
Denna dagen kommer förmodligen gå rätt fort för har en massa planerat med min vännina idag.
Först lär det bli att köra till Höganäs för jag ska till kiropraktorn sen eftersom vi ändå är i Höganäs så ska vi in om
Lager 157 och titta lite, kanske något följer med hem till ens garderob!
Sen lär det bli att köra till min pappa och fika lite och hälsa på världens finaste vovve så klart!
Och så har vi stan inplanerad också!
Så som VaporStore , Systemet och väla.
Så ja det blir en hel dag med skojande idag! Men den lär avslutas med att jag ska sätta mig ner när man är hemkommen och börja plugga för
att få in ens uppgift i tid.
Känns väldigt roligt för dem som undrar att plugga igen! Roligare när man är vuxen och pluggar på distans!
Från att ha jobbat nästan hela tiden sen jag tog studenten så har jag nu blivit arbetslös och varit det ett tag så nu valde jag att börja plugga några gymnasium kurser och sen kanske plugga till frisör eller undersköterska.
Inget direkt jag ville göra från början men blev den sista utvägen nu för att klara mig ekonomiskt!
Så nu blir det att försöka finna rätt väg i livet igen så att allt bara kan flyta på!
Jag bor nu i egen bostad, jag pluggar, jag jobbar på timmar ibland och jag har börjat träffa en underbar kille som jag kanske börja falla för!
Samt att jag har 2 helt underbara vänner!
Jag hoppas på att 2017 blir ett bra år och att allt kommer gå min väg nu och inte falla i bitar hela tiden!
Dessutom börjar jag det nya året med att åka till Ungern i 2 veckor med min bästa vännina!
Så som det ser ut nu har jag mycket framför mig att se framemot! och mycket att stå i! Men allt har väl en destination :)
Jag hoppas VERKLIGEN på att komvux är jag bor vill betala för frisör utbildningen så att jag kan få göra det jag är bäst på och älskar.
och det är att få fixa med hår!
Jag gjorde ett val men ändå mår jag skit så fort jag ser honom skriva eller kommentera en tjej..
Jag mår skit av att veta att han har förändrats men det var för sent för mig. Jag har väntat så länge, jag kunde inte vänta mer.
Tanken att tjejen han får nu kommer vara den lyckligaste för han förändrades.
Men om han nu älskade mig så mycket varför förändrades han inte redan i början! Varför behövde allt sluta så här!
Varför kan jag bara inte hitta en redig kille, en kille som faktiskt vill sätta sig till ro, en kille som kan behandla mig så som jag förtjänar.
Men nej för hen försvann från mig för längesedan och nu står jag här ensam kvar och vet inte om jag någonsin kommer finna kärleken.
Finns ens den rätta för mig där ute någonstans eller jag kommer få leva ensam...
Varför ska allt vara så jävla jobbigt så fort det kommer till att ta ett val och bestämma sig för det också! Att stanna vid den känslan du hade då du tog det valet!
Att inse att ibland blir det fel och du får leva med det misstaget även fast du inte vill.
Helvete helvete helvete.....
Trodde jag skulle ha mitt vardags arbete fram till i alla fall den 20 juli men chefen kom idag och sa att det nog är sista dagen imorgon...
Trodde jag skulle få hjärtstillestånd när han sa det, jag har ju inte ens hunnit fixa med min à kassa eller bostads bidrag eller något än !!!!!!
Är så jävla ledsen och helt förlamad...
Hur fan ska jag klara mig nu nästa månad... Hur fan ska jag lösa detta
Allt bara rasade som jah byggt upp, snattar att Gud straffar en för det man gjort fel på sista tiden ...
När man börjar inse alla misstag och fel val Man gjort..
Ligger just nu i sängen och tänker tillbaka på saker man gjort som kändes rätt just då men som har blivit till en hemsk känsla om att man faktiskt gjorde fel.
1. För 2 år sedan gick jag ifrån världens finaste kille som jag även var förlovad med. Han var mitt allt och har aldrig älskat någon som honom. Innan vi blev tsm hade vi varit kär i varandra väldigt länge men vi hade valt att vänta.
Idag känner jag att det var ett av de största misstagen jag gjort.
Jag lär aldrig hitta en kille som kommer älska mig så mycket för den jag är som han gjorde.
Anledningen till varför jag gick ifrån honom känns helt fel just nu. Eller ja jag har väl känt så länge..
Alla går vidare men visa stannar upp, jag har gjort både ock.
2. Jag började med self harm i 9an och fortsatte med det i många år och än idag ångrar jag det första cut jag gjorde. För efter det första var man fast. Man blev som beroende av den känslan som bladet gav en.
Dock är jag stolt över mina ärr och frågar folk så berättar jag sanningen, men hade jag kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag aldrig dragit det första cutet.
3. Jag trodde jag stod upp för mig själv förr men det gjorde jag inte, jag lät mig själv förfalla i bitar som har tagit många år att samla ihop igen och lär ta många år till att pyssla ihop.
Jag har gjort så många misstag i mitt liv och jag är bara 21 år. De tre största misstagen är dem jag skrev ner, de andra orkar jag ej skriva.
Folk säger att man lär sig utav sina misstag, men jag verkar bara göra om dem och det är något som tär sönder mig inifrån ut.
Så ärligt talat, lär mina beslut någon gång bli rätt ? Kommer jag någonsin att kunna göra rätt val?
Jaha då var man hemma från jobb nästan hela jävla veckan för man tvunget skulle bli förkyld och sådär 39 graders feber !
Nytt som hänt i mitt liv sedan senast,
Blivit singel och sambolös, bor numera ensam och försöker leva på som vanligt med mina två underbara katter.
Känns konstigt när man bott hemifrån i 1år och bara med en sambo och nu helt plötsligt bor man själv x)
Visst det är rätt skönt att bo ensam och kunna göra vad man vill och när man städat så stannar det rent också !
Well det är väl det enda nya som hänt i mitt liv just nu! Eller jo jag har fått 1 jobb till så har nu 3 timmanställdnings arbete så på vardagarna jobbar jag på ett växthus och på helgerna jobbar jag i ett kök som kock och ibland då och då är jag personlig assistent till en 11åring :) Så jo pengarna kommer i alla fall in under en period just nu :9
Blir väl att resa utomlands med min store bror och bara njuta utav singel livet :D
Du är med i mina tankar varje dag och även i mina drömmar varje dag utan att överdriva. Jag vet inte hur jag skall ta mig vidare! Jag trodde att jag hade gått vidare men det visade sig rätt snabbt nu på senaste att du aldrig kommer lämna mitt liv.
Det är hemskt att tänka på en person konstant varje dag och veta att du inte betyder något för denna person längre.
Du försöker ta dig igenom varje dag med tankarna om hen men ibland blir det bara för mycket och du brister i tårar.
Ibland önskar jag att jag sa något då allt gick upp i rök..
Kanske om jag hade kämpat ännu mer så hade det kanske inte blivit så här. Kanske om jag hade ändrat på mig så hade saker inte blivit fel.
Det är så sjukt svårt att tänka hela tiden på dig och veta att jag inte kan prata med dig om det eftersom du skulle aldrig besvara mina frågor med rätt svar.
Ibland drömmer jag om dig även på dagarna i vaket tillstånd. Om hur det hade varit nu om saker och ting inte hade blivit förlorat..
Jag känner mig dum som inte bara går vidare eftersom jag vet att denna personen ALDRIG tänker på mig eller ens tänker tillbaka.Jag känner mig dum att jag ens fantiserar om det fastän jag vet att det aldrig kommer hända.
Jag känner mig dum för jag vet att det bara är jag som tänker.
Hur fan skall man ta sig tillbaka till verkligheten och glömma det som varit??
Hur ska jag ta mig tillväga för att gå vidare.
Alla tror att jag har gått vidare men sanningen är att det har jag verkligen inte, men hur fan skall man kunna förklara det för folk... Speciellt den personen. När jag vet att jag ALDRIG kommer få tillbaka någon respons...
Jag är idag snart 21 år och har haft ett rent helvete. Jag har dock haft personer som har hjälpt mig, den ena personen finns även här på emocore. Utan den personen hade jag nog inte funnits idag.
Det jag vill komma fram till i detta inlägget är att jag är på väg tillbaka, på väg upp på rätt stig igen.
Jag har kämpat länge och i måna år och som fortfarande 21 år kommer där stunder då jag är rädd för mig själv. Men inte lika hemskt som förr.
Jag har börjat kunna kontrollera mina känslor och tankar.
Mitt beroende finns fortfarande kvar inom mig men det är inget som längre syns på utsidan. Senast jag satte bladet mot huden var för snart 1 år sedan, där kommer inte en dag utav att jag tänker på det och hur det "hjälpte" mig.
Men idag står jag här med egen lägenhet som jag bor tillsammans med min sambo på 23år och två underbara katter som ger min dag glädje.
Jag kämpar fortfarande mot min depression och beroenden men idag är det jag som har kontrollen, idag är det jag som bestämmer.
Där kommer dagar då du mår skit men då måste du försöka hålla huvudet högt och vissa för dina inre monster att du inte tänker lägga dig, du kommer inte låta dig själv falla på knä igen och stanna i den positionen.
Mina ärr på min kropp är ett bevis att jag var starkare än det som försökte förstöra mig. Jag lyckades hålla mig kvar på jorden med hjälp av ett mycket litet fåtal personer men mest på grund av viljan av en framtid.
Varje dag är en kamp emot viljan och mitt tillfrisknade men jag vägrar att ge upp, jag vägrar att ge med mig, detta är mitt liv och det är jag som har kontrollen.
Dagarna går uppåt och neråt hela tiden, men innerst inne finns där en balans som du måste hitta för att få din vardag att fungera och fortsätta gå framåt. Det viktigaste är att du inte stannar i de dagar som går neråt.
Du lever bara en gång och du har bara ett liv och en kropp, men dina chanser är många men bara för det behöver du inte använda alla.
Jag fick tillbaka en del av mitt förnuft och det var det som räddade mig ifrån ett liv i en kista under jorden. Det räddade mig ifrån att inte förstöra min hudkostym mer än den redan var. Mitt förnuft sa att det är inte dina öppna sår som räddar dig, det är läkningen av dig själv, din process.
Att vara 18år och vara livrädd för sig själv är inte normalt.. Jag vill inte vara livrädd för mig själv, och hur jag än försöker undvika det så hjälper det inte. Man är rädd för de följder som kommer efter hemska saker ha hänt.
Men är rädd för att till och med öppna mig på en plats där man är accepterad...
Det enda stället där man inte blir utstött eller dömd på är här. Här är alla samma.
Jag vet att när jag var på Metaltown 2013 blev man välkommen och accepterad av varenda människa där! man fick inga äckliga kommentarer eller stötte på folk som hade en massa fördomar om en.
Man kunde vara sig själv och slappna av, man var glad varje dag. Vaknade med Metal och somnade till Metal. Bästa musiken ever!
Livet är fullt med hinder.. Jag hoppas verkligen att allt man går igenom nu, hjälper en till senare i livet.
