MileSuns blogg

Jag är en kall person det vet jag, jag har fått för mig att om jag gråter så är jag svag. Jag struntar i om andra gråter men om gråter så känner jag mig sårbar och svag, det är mobbningen som har gjort det tror jag de ville se mig gråta för då förlorade jag mot dem så nu är jag ganska osårbar.
Jag har stängt av mina känslor helt nästan, det finns bara 1 människa som jag har öppnat mig helt och hållet för och det är min bästa vän Julia. Hon känner mig bättre än vad jag själv gör och vet exakt allt om mig, jag älskar verkligen henne hon är de bästa som har hänt mig i hela mitt liv.

Pga att jag har stängt av mina känslor så har jag aldrig varit kär, jag har haft pojkvänner och trott att jag har varit det men sen så har det visat sig att jag inte alls var kär i hnm, jag är rädd att jag aldrig kommer bli kär eller känna mig älskad på riktigt. Det känns som om jag tar allt för givet, jag tar mamma för givet för att hon alltid har funnits i närheten av mig, min farmor kommer ldrig dö enligt mig fast jag VET att hon kommer dö ibland tar jag mina vänner för givet!

Djur är en annan varelse som jag alltid kan öppna upp mig helt till, jag har haft katt hela mitt liv och den/de var mina ända vänner och de brydde sig inte om vad jag sa de lyssnade bara och det kändes alltid bra efteråt :)

Ja, de stämmer faktisk :3 dagdrömmar har räddat mitt liv och mitt humör flera gånger.
Jag är ganska konstig på det viset hehe.. jag lixom dagdrömma och sen tro att det jag har drömt om kommer slå in irl, De händer aldrig dock men det är för att i mina dagdrömmar är jag antingen en varulv eller häxa och ibland vampyr. Men vad ska jag göra åt det haha , som idag på vägen hem från kyrkan så drömde jag hur det skulle vara att vara varulv och sen vart mitt liv en ''film'' eller ja en film i mitt huvud och då var jag en wolf's rain's varg x3.
Det fanns typ flera stycken i skolan och min familj visste och sånt haha jag blev typ helt hype och riktigt levde mig in i situationen de var heeelt awesome!! det gör jag gärna om :3



Kom på en till sak, pepp talk eller låtar som berättar att du ska vara dig själv och att du är vacker som du är, när ni är ledsna lyssnar ni på sånt då?
För mig funkar det inte alls för att jag vet att de är betalda för att få andra att må bra, de kanske inte äns bryr sig alls. Jag lyssnar mer på typ musik so pratar om problemet mera typ simple plan eller avril lavigne. Kanske ska göra detta till en vana att skriva om mina tankar men de får vi se :3

Jag har inte känt mig som om jag inte har passat in på sistone, eller ja.... jag passar mindre nu än förut.
Jag har velat klä mig som en kille mer och mer och jag gillar det, de känns som jag att ha killbyxor eller en oversized tröja men ibland vill jag vara tjej åxå. Jag vill visa mina bröst ibland och bära string och tajta jeans.
Jag frågade min fostermamma idag om vi hade bandage hemma för jag hittade de inte, hon frågade vad jag skulle ha de till och då sa jag att jag vill börja med cosplay hon förstod inte vad de betydde och då berättade jag om min önskan om att få uppträda som kille, min fostermamma frågade då om jag mådde dåligt och om jag letar efter min identitet och sånt där. Och ja jag letar min identitet och jag dras mer och mer till killkläder och själva stilen men jag mår inte dåligt.
Min fostermamma stöttar inte mig tror jag, hon började gråta i bilen....

Just nu ligger jag i min säng och letar på internet efter hur man gör sin egen chest binder men hittar inget som passar min C-cupa =(

jag villl bara passa in varför gör jag inte de....



förlåt för att jag finns

allt var som vanligt idag hoppas jag hehe.... jag har ganska många tankar för det mesta men ibland kan de krocka och jag får typ...ja vad kan man kalla de kanske a breakdown kanske?
och för att göra saken värre så ysnnar jag gärna på ''fel'' muisk asså typ musik om hur mitt liv suger grispitt och sånt, not good!.
men breakdown har väl alla antar jag.

Men de senaste var etT ganska stort breakdown, jag mådde så dåligt så jag började skada mig själv(jag biter mig i kinderna så jag börjar blöda) och gråter floder. De handlade om hur en viss person är sur på mig av en anledning som inte jag vet själv och hen vägrar prata med mig om de så vad ska man göra åt de....

jag har åxå tänkt på min uppväxt och sånt skit typ som att jag inte känner mig älskad av min pappa för att han knappt är i mitt liv alls och.... justde min mamma har varit sjuk hela min uppväxt så de ända jag kommer ihåg typ är kattfarm och ambulanser, jag bor inte med varken mamma eller pappa, jag är fosterhems placerad det började som avlastnings familj och nu bor jag hos dem permanent från 4 år tillbaka, jag har haft dem i mitt liv sen jag var 18 månader de är mer mina föräldrar än vad mina riktiga har varit ever!


ja.... jag behövde bara skriva av mig lite :)