Jenna_Jewels blogg

Nämnde jag att jag avskyr vitt vin? Well I do. Pissigt jävla mycket. För det smakar precis så. Hur kan jag vara född på en sådan plats där rött vin inte förekommer i flytande floder??? Allt annat är ju som ett paradis. Hahahahahhahaaa naturmässigt alltså. Annars är barndomshemmet en skräckblandad förtjusning. Mina händer blir torra av alkohol och av att gå på toaletten så ofta.






Det går inte ens att föreställa sig alla dessa rynkor och veck som befinner sig i mina händers hud. De har sett gamla ut sedan jag var 12 år. Men de är starkare än de flestas händer och jag tycker att de är vackra ändå.




Gillar förresten att slingan i mig lugg hänger rakt ner sådär. Det är trevligt. Ju mer hår som hänger i ansiktet är desto mysigare. Som en betryggande gardin. Min lägenhet är som en livmoder.

Nicklas springer fram till mig och skriker "High five!" utan reaktion från mig som skriver på datorn. Så han high fivar mig i ansiktet. *Slap!* Och springer iväg igen. Jag skriver vidare. Vi har en fin relation med varandra :)

Vi sitter vid bordet och jag äter en kaka. Farsan går förbi.
Farsan: Ni äter väl inte upp alla?
Jag: Nej, jag äter EN ser du väl.
Bella: Vi har dem inte ens här.
Farsan: Men man vet aldrig med Johanna. Det säger bara njun-njun-njun-njun-njun så är allt borta. Hon är som en slåtterkvarn.

Insinuerar han må hända på att jag gillar kakor? ^^

Fullt acceptabel morgonmotion med power walk i två timmar. Kroppen känns mysig efteråt. Och hungrig. Svinhungrig.

På tiden ska det vara 120 minuter men efter 100 räknar den som från början igen.


6 veckor har jag på mig. Det är inte någon jätteförändring jag är ute efter men åtminstone kunna vara lite mer i trim. I dunno. Men träning är skönt i vilket fall.

Orkar bara hålla upp ett öga åt gången sååååå trött är jag. Måste bara visa. Orkar knappt ens hålla upp huvudet haha, det syns kanske på hur jag hänger med korkbollen helt på sniskan.






Väldigt mycket bus, härjande, pussande, klättrande och rodeolek med brorsorna ikväll. De slogs faktiskt om att få sitta i mitt knä. De brottades om att få klättra på mig. Alla pratade i mun på varandra för att få säga saker till mig. Och ändå är de ganska stora pojkar. Jag visste inte att de tyckte om mig ens, absolut inte så här mycket. Jag känner mig verkligen älskad som storasyster.
Nu ger jag upp kvällen och säger god natt.

Jag har varit borta i ett dygn så lillebror hade längtat ihjäl sig efter mig. Hela kvällen har han som suttit fast vid mig som ett tuggummi i håret. Bortsett från toalettpauser och telefonsamtal. Ah just det, och en gång till. "Johanna jag glömde bort dig! Jag började titta på Farmen lite så jag tänkte inte på dig!" springer han skrikande, klättrar upp för hela kroppen på mig och sitter som en halsduk sedan.

Nedan följer en bildbomb av hur mina studieförsök främst utgörs av ungegullande.












Att slicka på varandra är en av våra lekar. Som jagis fast man slickar på varandra haha.





Jag har aldrig hört talas om en 7årig pojke som självmant pussas så här mycket som min lilla satunge gör på mig. Nu har det även avancerats upp till lååååånga pussar på munnen som inte får ta slut förrän han knäpper med fingrarna. Och att varva kindpussar med munpussar. Mina läppar är blöta hela tiden, det är inte ens ett skämt... Kan ju inte säga nej till hans kärlek :S Ingen annan i familjen får den här typen av uppmärksamhet heller så det är definitivt något utöver det vanliga.



Här lyssnar han på mitt hjärta och ska demonstrera med handen hur mina hjärtslag går.

Folk är efterblivna och använder sina rövhål när de talar här i Västmanland. Alla säger "vart" istället för "blev". Det går inte att säga så!!! Det ska vara "jag blev rädd" inte "jag vart rädd". Bli, blev, blivit. Är, var, varit. Helt olika saker för i helvete! Att säga "var't" som dialektal slangförkortning för "varit" är helt okej men då ska man åtminstone ha vett nog att använda det på just det sättet. Annars blir det som att man säger "jag varit rädd". Deeet gåååår inteeeee. Jag håller på att krypa ur skinnet varenda gång jag hör människor prata och helt plötsligt kastar de ur sig det felaktiga ordet som ett slap in the face på mig. Inte ens nyhetsuppläsarna på Nyhetsmorgon klarar av att säga rätt.
Att alla andra jag hör säger fel gör att jag nästan gör det också emellanåt om jag inte tänker mig för. Jag avskyr att säga fel. Jag har fan i mig lärt mig grammatik i skolan. Syrran som varit borta i USA i två år brister nu i sin svenska så henne har jag rehabiliterat. Vi är alltså två personer i Västmanland som kan säga "blev"...

Lillebror har gett mig uppåt 20 pussar bara nu under tiden jag druckit mitt morgonkaffe <3

Tillägg:
Samma gäller när folk säger "han" istället för "honom". Fucktards.

Lillebror: Johanna du ska väl banta? Du kan springa på löpbandet, hoppa upp på det och spring nu!
Jag: Jo det har du rätt i! Jag ska springa lite.
Lillebror: Jag vill följa med! Jag vill också springa. Jag vill springa snabbt. Fast inte så länge. För jag behöver inte banta.

Gulligaste ungen i världen som bryr sig om sin storasyster <3 Hela kvällen sedan jag kom hem har han krupit upp i min famn, kramats hårt och pussat på mig. Egentligen skulle jag väl inte behöva en pojkvän med lillebrorsor som gullar med en på det här sättet hahaha ;)

Blev helt överväldigad av positiv energi nu när jag är på jobbet så att jag känner mig lycklig i dess fulla bemärkelse. Det är så mycket som jag är glad över och mår bra med i mitt liv så som det ter sig just nu. Så många goda saker på en gång! Efter att ha mått så oerhört dåligt i depression m.m. i många år har jag lyckats jobba med mig själv på egen hand för att nå den här punkten och kommer kanske att kunna gå lite längre ändå om allt vill mig väl.

Jag gillar mitt utseende mer naturligare med enbart lite smink för framhävning och går mer utan löshår. Visst, det finns många andra som är sötare och vackrare än jag som allmänheten finner större attraktion för. Jag är inte uppenbart och stereotypiskt attraktiv. Men jag uppskattar mitt annorlunda utseende för vad det är. Och kan bara hoppas att någon annan kan göra det likväl.

Jag gillar min långa näsa.
Jag gillar min lilla mun.
Jag gillar mina stora mörka runda irisar.


Jag gillar mina käkben ur de här vinklarna. Huvudet uppåtbakåtlutat alltså.


Jag gillar mitt torra slitna tunna hår som kan stå åt alla håll. Jag avskyr däremot när det är nytvättat, silkeslent och plattslickat runt ansiktet... Därav alla hårprodukter som gör det torrt.



Jag gillar känslan av min hud.
Jag gillar mina rynkiga händer.
Jag gillar benknotan på mina vrister.


När det kommer till kroppen i helhet är jag rätt nöjd med hur den är just nu egentligen. Jag börjar nå målvikten som jag hade förr på ett hälsosamt sätt. Jag är dessutom igång med att forma den genom träning till att bli precis så som jag vill ha den. Visst, helst skulle jag vilja ha en 180cm lång slank lagom fit kropp men en sådan har jag inte utan jag har min egen och den är asfin på sitt sätt.

Personlighetsmässigt har jag en lagom blandning av fuck-all-of you-people-if you- don't-like-me-med-glimten-i-ögat-attityd, galenhet, panik, intelligens, god självkänsla och omtanke. Att vara en introvert person bland andra människor är svårt men jag har gjort stora framsteg och försöker verkligen att låta min personlighet framträda. Sådant tycker jag är knepigt när det finns så många olika sidor av en och jag kan porträttera precis vad helst jag vill.

Man kan inte ens se mitt ansikte. Fint att få se lite av solen när man vaknade innan den hunnit gått ner igen.