EllaRoses blogg

Asså om folk hade sett ut som jag vill så hade alla haft smink piercingar, killarna hade haft långt hår och androgyna eller feminina drag hade varit trenden på modet man ska sträva efter.

Tatueringar och piercingar, färgat hår, unika stilar tjejer hade klätt sig i allt från mycket till lite klackar och platta skor till höga platåer.

Men det är ju vad jag tycker är vackert och jag kan även tycka vissa människor är helt basic vackra men jag går ju inte runt till människor utan smink tatueringar tråkig blek klädsel och säger "men hur fan ser du ut gå och tatuera dig för fan, tänk på att ingen kommer anställa någon som smälter in i väggen"

Folk har en sån jävla skev blick att deras åsikt är rätt för det är "normalt" eller enligt dem "vackert vs fult"

Om du tycker tatueringar är fult får man tycka det men du behöver ju inte säga till enskilda personer "du är ful för du har tatueringar"
Jag går ju inte runt "du är ful för du är så jävla vanlig och tråkigt klädd"

Hade definitivt kunnat se detta som ett socialt experiment att någon går runt och gör detta och sedan följer upp med en intervju.

Blir så jävla trött på folk ibland.

Sedan det som var vackert förr är fult idag imorgon kan det som var trendigt 700 år sedan tillbaka.

Askul att avsluta sin kurators meningar för jag har läst basic psykologi XD
Hen är dock utbildad på ett annat plan jag kan verkligen bara basic men det hjälper mig kommunicera vad jag behöver hjälp med och vad som pågår i mitt huvud.

Sedan tycker jag inte om själv diagnoser därav går till en proffesionell eftersom de har bokstavligen gått utbildning för det.
När man börjar läsa om diagnoser då tänker man först "AHA jag har detta" men sedan läser du om fler och plötsligt sitter du med en existentiell kris för du har nu 711 diagnoser som stämmer in på dig.

Detaljerna och överlappande beteende mönster och likheter mellan diagnoser är så extremt många och det är just därför självdiagnos är farligt.

Jag var HELT övertygad om att min förälder är narcissist men sanningen är att det finns flera diagnoser man kan missta och egentligen kan det handla om en individ som egentligen bara behöver rätt vård och hjälp för att kunna bli en fungerande människa.
MEN individen i detta fall vägrar ta emot hjälp och jag är inte den personen som ska få den personen till den insikten då det gör mer skada än nytta i mitt fall men någon därute kanske kan öppna den dörren för dem.

Ska inte ens börja med mina storasystrar som satt diagnosen autistisk på mig och agerar milt därefter. Sjukt irriterande då det inte är bekräftat och även om jag hade det så är deras bemötande inte uppskattat.

(dessutom bara dem som tror det i princip)

Också förklara för min barnmorska på mottagningen att jag är en homunculus i frågan om hur jag ser min kropp och hon skrattade väldigt mycket åt det.

Älskar att veta grejer vill alltid veta mera!

Människor kommer legit och bara "ah du är så unik" eller "du är så vacker" och sedan tror de att bara för att de gav en en enkel komplimang ska man falla pladask för dem?

Eller att genom få en person att känna sig speciell få dem att gilla dem?
"jag har aldrig träffat någon som dig innan" "du är inte som alla andra"

Please det är ungefär som när äldre går på yngre med "du är så mogen för din ålder"

Jag brukar driva med dem typ för de kör sina försök att charma och så funkar det inte och de förstår liksom inte vad de ska göra inget av det vanliga funkar.
Då ger de upp för är det inte enkelt så är det inte värt det.

Och för mig är det en stor vinst för är all effort du tänker lägga ner ett par uttjatade komplimanger om mitt utseende istället för att lära känna mig då kan du vandra vidare.
En person som känner mig vet till exempel att jag inte gillar att bli kallad söt, vilket extremt många använder som komplimang i försök att charma.

Snacka om att verkligen skjuta sig själv i foten, jag blir ju allt ifrån vänligt inställd efter att ha blivit kallad söt.

För att summera, mer kreativitet när du närmar dig människor du vill lära känna oavsett vänskap eller potentiell relation. Var inte så jävla på och rakt på sak lär känna människan lite för i helvete.

Var artig, ta ett nej med stil inte motsvarigheten "ah du är ful ändå och fett äcklig" du visar att du är en omogen individ som fick allt du pekade på som barn och jag gjorde rätt i att säga nej.
Eller "ah jag kommer väl dö ensam då ingen älskar mig" DU försöker använda offekoftan i ett försök att ge upphov till skuldkänslor och det är ett fett stort NEJ.

Enda gången jag mår dåligt över att förklara att jag inte kan besvara det någon känner för mig är när de är genuint snälla, de använder inte offekoftan, de kallar mig inte massa saker som går helt emot vad de sa 5 minuter sedan, de är ibland fortfarande intresserade av att fortsätta prata och de försöker inte få en att ändra sig.

Nej men asså schysst individ gillar en och man finner inte det intresset tillbaka det är jobbigt.
Men oavsett så är jag inte skyldig någon att besvara deras känslor och ingen är skyldig att besvara mina.

Jag drömde inatt, det var så mycket olika drömmar men det jag minns mest var biblioteket.
Ett enormt bibliotek med faktaböcker och litteratur OM ALLT. I drömmen fanns det flera världar och biblioteket var något man måste ta sig till på ett väldigt komplicerat sätt och jag vet att jag kände så mycket glädje och oro på samma gång.
Jag ville ta in allt läsa allt och bara gå igenom hela biblio8hylla för hylla men var samtidigt orolig att jag inte skulle ha tid nog att jag egentligen inte skulle vara där och skulle inte kunna komma tillbaka.
Min bror slet sidor ur böcker och gjorde mig arg nu skulle vi definitivt bli utkastade.
Bibliotekarien kom en stor lång figur med mörk men varm röst han skällde på min bror och jag trodde det var kört.
Men jag fick ingen utskällning och jag kände mig så extremt liten så när jag såg upp på honom och frågade om jag fick stanna var jag typ 4 år igen och tårarna rann.
Han sa att det var självfallet att jag fick stanna jag hade inte gjort något fel och han läste böcker för mig och när han gjorde det kom böckerna till liv vilket gjorde att allt som lästes spelades upp på sidorna som en film.

För den som inte vet är vetgirig ett ord som alltid associeras med mig då jag aldrig vet tillräckligt jag vill helst ta mig an all kunskap om allt.
Konstig dröm iallafall.

Jobbigt på jobbet och utifrån ingenstans kommer ett jobberbjudande i Göteborg och jag typ bara Universum har skickat en backup plan.

Brorsan ville att jag skulle börja köra League jag sköt på det länge och har varit inne för längesen men fegar alltid att spela med folk då jag är nybörjare och kommer vara fett sämst.

Körde med brorsan i samma rum han coacha och förklara vad jag skulle göra insåg snabbt att jag har väldigt lite vana med tangentbordet och kordination från att spela så det blev inga matcher med andra utan han jag och botar.

Då körde han snällt och körde över mig med när jag spelade med Jinx.

Jag har idag spenderat dagen med att spela och skaffade Fiddlesticks. Skulle egentligen bara testa men fastnade väldigt snabbt och slutade med att jag bara kört Fiddlesticks mot botar men också med andra spelare förvisso nybörjare som jag själv men ändå.

Tanken är att iallafall överraska brorsan behöver inte vinna eller vara helt plötsligt pro nöjer mig extremt bra med att höra

"åh nej har du skaffat Fiddlesticks din lilla äckliga tönt" (han säger detta på ett väldigt roligt och omtänksamt sätt)
Han hatar Fiddlesticks och jag kommer ha skitkul. Han kommer köra ordentligt som hämnd och jag kommer bli överkörd men det kan jag leva med.

Så jävla kul det kommer bli.

När en människa kommer och pratar om sitt liv berättar att hen mår dåligt och vi hänger en stund, jag har en må dåligt period just nu varit väldigt arg osv folk har blivit skrämda de hor inte mig gå den där rösten i bakhuvudet hörs igen.
Där och då mitt i natten med en bil som går på tomgång jag leker clown och får en plötslig känsla av att det här är precis som förut.

Det är som back in the days när jag mådde som sämst, det var läskigt.
Har länge sett saker som visat på att det går åt fel håll eller jag går åt fel håll men det här var läskigt på riktigt.

Jag blir så extremt sällan kontaktad av random män i jämförelse med andra tjejer och jag får utstå betydligt mycket lindrigare saker än andra.

Jag är ju å andra sidan ganska nolltolerans och när en tjejpolare svarade på mitt svar vad hon borde skriva till en jobbig kille "tänk om jag sårar hans känslor"
Varpå jag svarade "hans känslor hans ansvarar dessutom du skriver inte att han är ful eller går på honom personligen du gullar bara inte runt med honom och sätter tydliga gränser vill han gråta över det så är det hans issue inte ditt"

Den där grejen med att försöka snällt säga "jag är inte intresserad" har oftast slutat med "men jag har varit snäll mot dig din otacksamma" "du som alla andra ingen kommer älska mig" "du tycker jag är ful eller hur"

En jävla guilt trip.
Så jag brukar svara med "ah tänka sig otacksam och ful i mun din lilla.." "nej och med tanke på ditt svar är ensamhet precis vad du förtjänar" "ah faktiskt dåligt självförtroende och ful personlighet är inte direkt attraherande"

Fuck människor

Asså satt och tänkte på gårdtomtar och lägenhetshus. Har dessutom lyssnat på lite skräckhistorier där folk bott i andras hus och lade ihop flera saker samtidigt.

1.Om gårdtomtar funnits
2. Anpassat sig till lägenhetshus

Asså man bor i en lägenhet vanligt och utan att man vet det flyttar en gårdstomte in, du vet inte du tror inte på sådant strunt och anar ingenting.

Saker börjar flytta på sig, du kommer inte ihåg att du gjort disken tänker att du glömt osv.
Fler saker händer, det städas, tvätttider bokas?
Saker försvinner och flyttar på sig.
Efter ett tag anar man att något inte står rätt till oavsett approach så 1. Du lider inte av minnesförlust 2. Någonting gör saker i din lägenhet

En möjlighet hade varit att någon bryter sig in i din lägenhet och gör sysslor? Alternativt har nyckel.
Någon gömmer sig på något sätt i din lägenhet?

Sedan när detta är uteslutet då är möjligheterna många men tänk om det hade varit en hustomte som bara var vänlig och ville hjälpa till och under tiden har man haft ett mindre helvete övervägt byta bostad om man inte redan gjort det och ifrågasatt sin mentalitet och minnesförmåga
Och en del andra möjliga utgångar.

Vad som skulle vara ett vänligt väsen som hjälper till i hemmet blir istället ett avsnitt i creepypodden.

Igår hade jag lite halsont men tänkte inte på det så jag lyfte 50 st 10 kgs höbalar uppför en trappa i en kedja. Jag hade erbjudit mig själv att ta trappan då jag är minst och har minst skador. Sedan blev det en liten kvällsritt där det visade sig att jag kunde rida själv.

Har idag legat i sängen hela dagen och kollat serier de timmarna jag inte spenderat på att sova.

Druckit mycket vatten och inte ansträngt mig något speciellt då jag vill bli frisk så jag kan vara tillbaka på jobbet igen snart.

Men är fortfarande fett trött och hade egentligen behövt städa enda anledningen till att jag inte gör någonting är för att kunna vara tillbaka på jobbet så snart som möjligt.

Vissa säger jag är envis, börjar få en tanke om vad som får dem att tycka det.