Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Umgås
Bor:
Med mamma
Politik:
Inte valt
Dricker:
Juice
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2012-12-05
Hon heter Siri, och hon hette det innan det var coolt.
Pappa lämnade mig och min kusin DanneAngelo ensamma i det läskiga huset som är över 200 år gammalt. Men vet ni vad? Det är kul som in i helvete.
Vi har reggae på hög volym i högtalarna, och sitter i det mörka vardagsrummet fyllt med rök(har tänt jättemycket rökelser som vi går runt med). Känner mig hur hippie som helst.
Har till och med mjukisbyxor på mig. Shiet vad konstigt.
Men niice!
Fick ett samtal av Tobbe och fick prata med min vän Iiris som bor i Finland, det gjorde mig jätteglad.
Ska hem till Göteborg i övermorgon och träffa henne. Ska bli kul, ser fram emot det!
Alltså fan, det här året kommer bli bäst.
Nya erfarenheter ftw. Det är vad jag tänker se till att detta året blir fyllt av.
(Obs, inget illegalt dock. Är fortfarande en oskyldig och snäll liten flikkah.)
Detta är mitt mål.
2012 var ett lagom kaotiskt år för mig. Det hade väldigt höga ups, men alldeles för många downs.
Men nu är allt sjukt bra, och jag känner på mig att 2013 kommer bli bäääst!
Peppar 2013 så enormt. Slipper tandställningen i år yo! Och jag fyller 18. Like, holy shiet.
Är nästan lite rädd.
Jag har inga nyårslöften.
Jag tänker göra det som känns rätt, och tänker inte låta ett löfte hindra mig från att göra det jag vill.
Vill dessutom inte lova något jag inte lyckas hålla.
Så mitt nyårslöfte är att inte ha några nyårslöften! PARADOX BITCHEZZ
Har lärt mig så enormt mycket under 2012. Blivit så mycket mer självständig.
Med all denne kunskapen kommer 2013 bli legen[waitforit]dary!
Det känns som att jag är den enda som inte är full under nyår förutom en massa nykterister.
Men nah, firar nyår med släkt, så that's why. Finns småbarn. Schneakade dock lite vin med DanneAngelo, så busiga som vi är, ohohoh(och som den lilla fjåwtizz han är)
Gott nytt år gott folk! Hoppas ni får ett fantastiskt år fyllt med lycka och kärlek. Och mat. Alltid mat. <3
Fyverkerierna i Tynnered är förresten helt fabulösa. Och galna.
Puss <3
Ingen alls. Jag bara är hur lycklig som helst.
Känner mig samtidigt så lugn och typ.. "At peace with myself".
Och det är egentligen lite skumt, för det verkar hända en jäkla massa skit konstant.
Får dåliga nyheter varje/varannan dag.
Men på något sätt så når de inte fram till mig.
Inga dåliga känslor når mig på något sätt. Känns som att jag står över dom, på något sätt.
Man kanske tänker "Happ, nu har hon blivit helt känslokall och känner inget alls.", men det är inte så, inte just nu. Jag är glad. Glad, på riktigt.
Känner sjukt mycket hopp för framtiden, och är hur optimistisk som helst.
Anyway, livet är bra och jag är sjukt nöjd.
Känner på mig att allt kommer gå bra.
... Ibland undrar jag om jag omedvetet går på något knark.
Många människor verkar glömma bort vad julen handlar om.
Visst, det kanske handlar om olika saker för olika, men för alla är det väl ändå att vara glad?
För mig så ska julen vara god mat, och kul med nära och kära som gör en glad.
Presenter spelar inte så stor roll, men det är kul att se när andra öppnar presenterna man köpt till dom.
Vad är Julen för er? Vad är det som spelar roll för er med Julen? :)
Jag fick smycken i julklapp av Claudia! Annars har jag fått underbara sötsaker av Ella, och en hel fin liten treasurebox av Leila. Mamma verkade inte ha planerat något, men jag fick lite pengar av henne när jag påminde henne. Pappa skickade också pengar till mig.
Men ärligt talat, så är det inte sånt som spelar så stor roll. Verkligen. Det är självaste tanken och känslan de lagt ner i det som spelar roll. Kanske inte är så materiellt driven. Har iofs aldrig varit det xD
Men ät god mat, och ha kul och var glada :D
God Jul återigen :D
Är så jävla arg och frustrerad atm. Situationen suger. Människorna suger. Allt här suger.
Men det är snart jul(har 0 julkänsla dock), så känner att jag inte får klaga på något.
Jag menar, julen är ju snart här, man ska vara glad då.
Förutom hemma hos mig, men vi är ju lite udda.
Förstår inte varför jag bryr mig om skit helt plötsligt.
Var så mycket enklare när jag inte gjorde det.
Fan tog den sidan av mig vägen, nu när jag behöver den?!
Idag hade jag planerat att dra till stan och träffa MASSOR av folk, dra på wok, skaffa biljetter till The Hobbit, och senare dra till Liseberg.
Men saker blir sällan som man planerar.
Vi blev uppringda av sjukhuset, och mammas mans resultat på prov han hade tagit tidigare i morse hade gett ett väldigt dåligt resultat. De frågade hur han mådde, han förklarade, och de sa att vi skulle dra dit på en gång.
Mamma jobbade, och han klarar sig inte själv då hans Svenska är otillräcklig för det.
Så jag fick göra det!
Vi spenderade ca 4 timmar med att vänta, och alla mina planer blev inställda. Rade var dock supersöt som alltid och köpte min biljett åt mig i betalt mot fribiljetten han får i morgon~
Ända sedan jag var ca 7 år har jag varit rädd för sjukhus på natten.
Jag såg min vän i London spela ett pussel/"skräck"(DETVARDETFÖRMIGOKEJ:C)-spel, som hette Darkness 2.
Det utspelades på ett sjukhus, och jag var svinrädd för det hela.
Men nu var jag där, och han ska övernatta där. Stannade där en stund, personalen var jättetrevlig, vi småpratade jättemycket. Jag fick till och med mat och te! Och de ville bjuda mig på saft. De var så otroligt rara att bara åååh <3 Gav de lite beröm för det, och de blev jätteglada och nämnde att de hade sagt liknande saker om mig typ 5 minuter innan jag sa det till de XD<3
Åååh, vissa människor är så gulliga. Trots att de jobbar med ett så jobbigt jobb. Det är lite wow.
Hursomhelst, mina tolknings-skills har ökat och well, som alltid, så är jag fett tacksam för idag.
Det var en dag som stack ut från vardagen, och jag tycker alltid om sådana dagar.
Därför försöker jag alltid göra något nytt varje dag!
Nu ska jag sova. I morgon ska jag nämligen se The Hobbit med lite folk, klockan 9:50 på morgonen.
Vi har hela stora salongen för oss själva verkar det som. F-yeah sno VIP-platserna!!
Eller ah. Så mycket spam om det överallt, herregud. XD Händer det så händer det.
Jättemånga drar confessions och sånt nu. Och jag typ.
"Heh. Sådana drar jag utan att världens undergång står framför mig. What to say now?"
Tycker inte att man ska behöva stå framför världens undergång för att man ska få visa lite kärlek för folk.
Sitter just nu och rollspelar skitskumt med Rade (fast han stack nyss :c) och Hasim.
Stefan heter Rade och Hasim heter Hasim. Jag heter Megu. Rade owns the power of hentai. Hasim owns the power of meccha-tech-stuff. Rade is posessed by the wish of power, and Hasim wants the power to protect me.
They are both my big brothers. And they are now fighting each others, and my only goal in this story is to stop them, for I have no power at all. I only have one wish, that everyone could unite for the sake of love.
(ULTRA GAAAAAAY)(varför pratar jag Engelska all of a sudden?)
Hursomhelst, det spårar ur. Så går det när man är uppe sent och håller på med sånt, huhuh.
Jag har världens coolaste faster.
Måste bara ranta ut lite om det.
Och det är väl lite det emocore finns till för? ;D
(iaf för mig lol~)
Jag har allmänt dryg släkt i Stockholm. De snackar enormt mycket skit, och förväntar sig mer än vad de själva ger. Och så umgås de på ett allmänt kaxigt sätt.
MEN, idag insåg jag att jag har en faster, som är coolast.
Hon är född 1945, och förra året cyklade hon från Stockholm till Göteborg.(JAG VILL OCKSÅ GÖRA DEET)
Hon var den första i Sverige som döpte sin son till Bilbo.
Hon sitter och spelar random spel som hon laddat ner illegalt om dagarna.
Hon är SNÄLL.
Hon är cool. B)
Dessutom verkar hon vara den enda i min släkt(förutom min far) som inte är rasist/slightly homofob.
Yaaaay! There is still some hope for this family! Woop woop!
Anyway, jag mår bra. Är fett glad och sånt nu. Gråtit över 9000 gånger till LOTR idag, men jag mår bra.
Godnatt nu. <3
När jag var ett litet barn, så var jag väldigt gullig.
Jag hade jättesvårt för att visa ilska, utan tog alltid ut den genom att först försöka resonera, för att senare misslyckas och börja gråta. Jag var så enormt pushover att det inte var sant.
Jag älskade alla djur, och nästan alla människor. Och fick nästan all kärlek tillbaks.
Jag ville aldrig såra någon. Jag var vegetarian som 10-åring för att jag tyckte synd om djuren.
(Slutade dock senare med att släkten lurade i mig kött och sa att det var vete eller något lolol :( )
Jag skrattade jättemycket. Jag var aldrig avundsjuk. Jag ville ha mycket,
Men jag kände aldrig avundsjuka för någon, utan var bara glad för att personen hade det denne hade.
När jag var 10 år, så hamnade jag i en konflikt med min 7-åriga kusin i Bosnien.
Den gick i princip till såhär:
Hon:"Jag är rikare än dig, har finare kläder än dig, och är sötare än dig!" Jag: "Men åh, vad bra för dig! Jag är glad för din skull." Hon:"Hmpf! Du kan inte ens Serbiska." Jag:"Jag kan dock mer Serbiska än du kan Svenska."
Jag hade ingen avsikt till att dissa henne på något sätt. Jag var bara ärlig.
Satt nu och diskuterade detta med min mamma, och kände bara att aww yeah, epic win~~!
För hon var sjukt elak mot mig nästan hela tiden jag var barn. Hon retade mig massor, och jag gick med på allt bara för att hon var yngre än henne och för att man skulle vara snäll.
Och för att jag var Jehovas vittne. XD Det må vara en tokig religion, men den har sina fina punkter.
Precis som det mesta alltså.
För övrigt så hade jag inte bara en gullig, glad, och bubblig/hyper personlighet, utan jag var även jättesöt rent utseendesmässigt också.
Och så var jag självklart en liten crazy cat lady~