Jag var en gullig liten unge.

När jag var ett litet barn, så var jag väldigt gullig.
Jag hade jättesvårt för att visa ilska, utan tog alltid ut den genom att först försöka resonera, för att senare misslyckas och börja gråta. Jag var så enormt pushover att det inte var sant.

Jag älskade alla djur, och nästan alla människor. Och fick nästan all kärlek tillbaks.
Jag ville aldrig såra någon. Jag var vegetarian som 10-åring för att jag tyckte synd om djuren.
(Slutade dock senare med att släkten lurade i mig kött och sa att det var vete eller något lolol :( )

Jag skrattade jättemycket. Jag var aldrig avundsjuk. Jag ville ha mycket,
Men jag kände aldrig avundsjuka för någon, utan var bara glad för att personen hade det denne hade.

När jag var 10 år, så hamnade jag i en konflikt med min 7-åriga kusin i Bosnien.
Den gick i princip till såhär:
Hon:"Jag är rikare än dig, har finare kläder än dig, och är sötare än dig!"
Jag: "Men åh, vad bra för dig! Jag är glad för din skull."
Hon:"Hmpf! Du kan inte ens Serbiska."
Jag:"Jag kan dock mer Serbiska än du kan Svenska."

Jag hade ingen avsikt till att dissa henne på något sätt. Jag var bara ärlig.
Satt nu och diskuterade detta med min mamma, och kände bara att aww yeah, epic win~~!

För hon var sjukt elak mot mig nästan hela tiden jag var barn. Hon retade mig massor, och jag gick med på allt bara för att hon var yngre än henne och för att man skulle vara snäll.
Och för att jag var Jehovas vittne. XD Det må vara en tokig religion, men den har sina fina punkter.
Precis som det mesta alltså.

För övrigt så hade jag inte bara en gullig, glad, och bubblig/hyper personlighet, utan jag var även jättesöt rent utseendesmässigt också.

Och så var jag självklart en liten crazy cat lady~