Jinekologens blogg

Jag har inte raderat ett enda blogg inlägg sen 2011. Läst igenom en del nu på bussen och ord räcker inte för att beskriva den exceptionella pinsamhet och det självhat som nu fyller mitt huvud. Måste rensa fy.

Det här är exakt jag nu:

Stirrar på klockan. 40 jävla minuter till mitt vin... bara lite till snälla huvud chilla. Ska plugga ikväll men först vin. Vin före allt. Vin. Nu.

Tydligen börjar min praktikperiod snart, vid vecka 42. Den varar i fem veckor. Jag ska alltså göra det jobbet jag redan gör fast på ett annat boende och utan betalning. Hur ska det här gå nu då? Måste komprimera alla mina pass under den här fem veckors perioden så jag får ut någon jävla lön iaf. Kul, kommer jobba dygnet runt plus ha skola. Jävligt tacksam för alkoholens existens.

Så den 26/10 har jag och världens vackraste ett år tillsammans. Galet hur tiden gått så fort och ännu mer galet att hon stått ut med mig så länge. En eloge till henne. Men jag behöver verkligen idéer till hur jag ska skämma bort henne. Blir de inte iaf några glädje tårar är jag inte nöjd. Vi har en favorit restaurang som är classy af och lyxig men där har jag redan bjussat henne en gång. Funderar på någon weekend men då är det ju detaljen med vår dotter, eller ja hundvalp... är så dålig på sånt här hjälp mig pls med idéer tack.

Så nu är det exakt 37 minuter kvar av mitt pass. Ska hem till mitt älskade vin. Fetaste fredagen svär. Ska laga sjukt lyxig mat aka havregrynsgröt med nötter. Sen ska jag dricka massa vin och plugga till provet på måndag. Sedan tycka synd om mig själv och förhoppningsvis somna innan det är ljust ute igen. Jaja, så länge jag slipper vara nykter en stund ikväll så är jag nöjd. Skål.

Lite för klyschigt? Blir aning provocerad. Förstår tanken och hur det är menat att tolkas. Men tror fan knappt någon tolkar det så. Hur tänkte ni där egentligen? Om ni skriver en bok i motiverande syfte för dem med psykisk ohälsa kanske ni kan tänka efter iaf lite hur ni borde formulera er.

Så när ja vakna gjorde munnen jävla ont. Möts av detta vid spegeln;

Kul. Har inte ens botox men fan idag ser det ut så. Tungan är med en del svullen så kan inte säga R, vilket innebär att jag nu går runt på jobbet och ser ut som samt talar som någon med alldeles för många kromosomer.

Kan detta vara farligt? Svullen i hela jävla käften, speciellt då läpparna. Får fråga sjuksköterskan om betapren eller något

Vaknade 10 över åtta d gött dog hade 12 min tills bussen gick. Så ramlar ur sängen och springer iväg. Hann precis och ja hann precis till provet med. Det var på cirkulationsorganen och komplikationer kring dem. Kul kl 9 på morgonen när en knappt sovit. Hade i bakhuvudet att jag pluggat för lite också. Så skriver provet och kan allt förutom de där jävla arteriella bensåren. Visst vet vad det beror på och vad som händer men just symtomen bara försvann ur min hjärnbank. Bara vägrade komma fram. Obeskrivligt förargligt. Nu kommer jag som bäst få B på provet. Jag vill ha A, B är för nåbs orkar intee. Hatar att känna mig dum och att jag presterat under min nivå. Jävla arteriella bensår, jag hatar er.

Som sagt så klippte jag nyss av allt mitt hår;

Så gick från att se ut som iaf 18 till nuvarande 12. As kul. Ändå nöjd med frisyren men inte vant mig tillräckligt för att vara bekväm. Alla elaka kommentarer är välkomna för att bekräfta min osäkerhet.

En liten jävla timme kvar innan jag äntligen slutar jobbet. Skön känsla att komma hem efter att ha varit borta 15 timmar. Men jag får inte spela när jag kommer hem. För jag leker vuxen och häller ansvar över mig likt ice bucket challenge. Så nu ska jag ha prov imorgon, jobba fre-sön och sen prov igen måndag. Lilla hjärna hur tänkte du här? Pengar i all ära men vafan detta är faktiskt snäppet över gränsen för vad jag anser vara jobbigt.