jag är så djävla förbannat piss-arg. inget går min väg, ååååh vad hemskt, stackars mig, åh. eller va?
eller jag. vet. det. fan. mina lyckorus varar inte länge, även om dem visserligen smittar av sig på omgivningen.
jag borde inte stannat kvar i skolan idag. jag borde gått efter bgn. jag borde inte varit jordens mest desperata tönt. jag borde fötts som en organiserad stenbock. istället föddes jag som en förvirrad vattuman. som är onödigt komplicerad. fuck my life. detta är inte bra, inte bra. jag borde letat i mitt rum efter busskortet imorse. då hade jag hittat det, och då hade inte min eftermiddag förstörts så för mig. kan APSELUT inte sluta skämmas över mig själv. jag vill inte gå till kunskap nå mer. icke, icke.
bajs. bajs. bajs. bajs. bajs. bajs. bajs. bajs. bajs. bajs. dubbelbajs. trippelbajs. AVSKYR ER TOTALT.
eller ja, nu syftar jag på ingen annan än mig själv dock. avskyr mig själv totalt. det sorgligaste måtte allt vara att jag skriver ner det här, på ett emotionellt community. i ett tonårsrum. med en Hannah Montanah-kalender. åh, Hannah Montanah. <33333333333
tack för att ni spelar queen på nedervåningen, med min favoritlåt också. älskar't.
varför föddes inte jag som en kille? jag vill vara bög, och jag vill förstå mig på killar. killar låtsas vara så djävla enkla och simpla, men det är en myt. killar är precis lika onödiga som tjejer. önskar att det bara var jag och Justin Bieber kvar i hela världen, det skulle sitta fint. Freddie Mercury, smzjöonqcjcreoh.
jag tappar bort allt, slingrar mig ur allt, är för evigt försenad, snubblar och ramlar gatorna fram. jag har balans som en ko, haha!
nej, jag vill inte skriva om dagen. nej, fy sjutton gubbar jag vill festa. nej, det är inte alls sant! jag tror jag vet vad jag vill! skaffa en ny kompis, men vem? det återstår att se, men det blir förmodligen en orm. jag ska ju bli reptiluppfödare när jag växer upp, och bo i stockholm stad med hundra tusen miljoner taueringar och en lägenhet med fantastisk utsikt och affischer på Justin Bieber och Severus Snape, och fläkter i varje rum. och en vinylspelare, det ser jag fram emot! och en kompis, det ska jag också ha. och det ska vara en han.
++I don't want to live alone, hey++
nåväl, adjö.
Ps. är faktiskt inte arg längre, men är som vanligt rätt orkeslös och har som vanligt huvudvärk. Ds.
22:50
Om två veckor ungefär åker mamma och hennes kille till Helsingfors, på kryssning. Då ska hon köpa mer muminläsk till mig, eftersom att hon av en händelse råkade slänga den som jag köpte i januari och som jag hade tänkt att spara i all oändlighet. Och jag ska vara den enda nu med mumindricka, ingen annan får ha likadan. Nu känner jag mig verkligen som ett litet barn, jättelarvig är jag men något som är det värsta i hela i världen är ATT BLI HÄRMAD. Jag klarar inte det. Några positiva sidor hos mig:
Jag blir aldrig svartsjuk
Jag är självständig och kreativ
Jag är inte klängig
Jag är intelligent
Jag är inte aggressiv
Jag har massvis med fantastiska ideér som jag uttrycker mig i ur ett konstnärligt perspektiv tex; fotografi, teckna, skriva
Men åh. Att bli härmad, att sitta och se på när andra gör likadant som jag då är det någonting som bara bubblar inom mig. (Behöver skriva av mig min enorma irritation här på EC, deal with it.)
Jag vet att det är klart att det alltid kommer finns någon/några som kommer använda sig utav det jag gör osv men nu menar jag såhär:
att höra när andra använder som uttryck eller ord som jag själv skapat
att se på när någon tittar på det jag skapat eller skrivit eller ritat och ska försöka sig på en slags egen version utav det jag gjort
att lyssna på när någon/några börjat gilla eller vill lyssna på exakt det jag börjat älska eller gilla
att aldrig få ha en EGEN stil
Eller va? Vad skriver jag om? Jag beter mig som någon bitter barnunge eftersom att jag inte lyckas fånga det jag menar i ord. Men äsch, jag gillar bara fan inte copycats. Oj stackars jag stackars jag ehehe bosik flicka no jag kommer fo den stryck av min bror den ehehe.
Jag kommer aldrig kunna förstå mig på svartsjuka, och det känns konstigt. Konstigt hur folk kan bli upprörda, arga och ledsna för att deras kille pratar/dansar med en annan tjej. Eller för att deras bästa vän ska åka till Danmark med en annan kompis. Jag har väl varit i sådana situationer möjligen men aldrig riktigt brytt mig. Aldrig svartsjuk. Jag kanske inte bryr mig tillräckligt mycket om andra för att kunna bli avundsjuk och svartsjuk? Sköööönt, ler elake Måns och sträcker på sig i sin lilla korg.
Hehe, men jajaja. Jag hatar när andra blir svartsjuka för det har jag minsann märkt. Det känns lite läskigt nästan, att det finns folk som bryr sig så mycket om mig att dem blir irriterade för att jag dissar dem för nån annan. Mmmm älskar att dissa vänner.
Och jag är aldrig aggressiv heller. Bara mot John när han hånar mig för att jag är ginger. Då besvarar jag honom med ett TYST, NEGER och då slår älskade John mig och kallar mig för jude. Äkta syskonkärlek, eller. Och han är NITTIOÅTTA. Och slår MIG, och jag är fan äldre än honom. Jag får aldrig tv:n, aldrig får jag te av honom när jag ändå ber snällt, han killar mig inte på ryggen och han hotar mig ibland att han ska slå mig ansiktet if I won't shut my white ass up. Fast what the häck, jag fick massa choklad av han idag, ska äta det nu. För jag förtjänar det. Ju. Sen ska jag försöka sova och torka bort läppstiftet.
3 grader ute och inomhus spelas My Bloody Valentine. Allvarligt, cut the crap. Känslor alltså. Detta är fan emocore, men jag hatar emotionella beteenden. Jag vill inte börja gilla någon, eller rättare sagt några. Jag orkar inte. Cut the feelings of. Jag vet inte längre.
Inte för att jag är upprörd men jag vill inte vara så sentimental och ååhh vad jag vill haffa han. Nej.
Jag kan inte hjälpa någon eller prata med någon om (kärlek.) Måste sätta det ordet inom parantes för det är så äckligt jävla fult, mina fingrar är darriga och jag kan inte ens svara när någon behöver berätta om känslor. Jag drömmer inte om att prata med människor, så käft spotify.
Nu måste jag verkligen rensa hjärnan. Jag har försökt gå igenom olika punkter i mitt huvud men jag får ingen klarhet. Herregud vad jag låter tragisk, men åh. Jag vill inte något. Prata aldrig med mig om (kärlek), jag vet ingenting om det ordet. Jag vill inte veta något heller. Bryr mig inte tillräckligt mycket om andra på det sättet, inte tillräckligt mycket för att det ska vara (kärlek.)
Jag sprang runt i fyra olika kiosker i eftermiddags efter cigaretter. Och det är sorgligt. Tonåren är inte kul...t.
Åh, SKONA MIG. Jag vågar inte ens tänka på två olika människor eftersom att jag är så orolig över att jag ska börja känna saker istället. Tankar kan bli känslor. Nej, det får inte ske. Jag vill inte känna (kärlek) för att det är ju fan bara skrattretande.
*skrattar framför skärmen åt att jag skriver som F11 Miisah, nybliven kärleksdiktare på emocore*
Cut the feelings of, jag skriver det nu. Alla ba ja, det ser vi. Det låter skumt, men nu är det bättre. Jag gillar absolut ingen. Alls.
På det där läskiga sättet alltså.
Nåväl, cut the crap då. Jag träffade Lisa idag då, i Vällingby och Blackeberg. Pinsamt nog saknade jag henne redan på tåget hem igen. Vädret är mera kyligt nu, det påminner om hösten. Hösten är dock fin men jag vill bara slippa hösten tjugohundratio. Sämsta tiden i mitt liv. Jag var allt tragisk då, jag fnissar fan åt mig själv hur dåligt jag mådde då. Hur kunde jag verkligen låta mig själv bli så svag? Hujeda alltså.
Förresten var jag på en fest i helgen (min första, och jag kan se framför mig hur alla på EC som läser detta asgarvar i sina tonårsrum) och festen var trevlig i vilket fall. Tack att jag blev bjuden, åh fniss, åh hihi, osv.
Jag misstänker att detta inlägg blev djävligt osammanhängande, men stå ut med det ni. Så läser ingen. Forever alone, jag behöver nxcebvqöxspakevp bekräftelse. I'm a attentionwhore, yall know that fo' shoe'.
Vill haffa två snubbar, åh nej jag vågar inte mitt liv är slut, åh stackars mig, måste skynda till ICA och köpa rakblad. Nu kommer jag få en smäll på käften här för mina fördomar om självdestruktivitet men äsch. I'm the Situation, and I can handle grenades for everybody just sayin. I'm strong, guido-licious.
(Självdestruktivitet är väl inget ord? Nej, min svenska har sjunkit ännu en grad, nu kanske jag BARA får MVG minus.)
Förresten gillar jag ingen. Så... kom inte med några dumma förslag här nu. Fast nu skriver jag till mig själv, som jag alltid gör. Men jag vill ju bara ha min tunga dääär du äär så nära att du är vååt men så näära får ingen gåååå. Det påminner mig om att jag ska se Nittileaks idag. Älskade nittiotal. Och så är man född 2001. Taskigt läge.
Tack gud, för att jag inte är tretton år längre. Låt mig få fylla nitton nu, jag som alltid varit så godhjärtad och ren mot mina medmänniskor! (SIEG HEIL MEIN FÜHRER.)
Nu ska jag lyssna på Seabear, och för er information så kopplar jag av bättre då. FAN jag vill flytta till Afrika nu. GAMBIA FOR THE WIN. Eller Botswana. Ta mig dit istället, jag hatar Brunna. (Jag brände ner Brunnakiosken, hihi. Bosig RuQaya.)
Ps. Jag älskar att jag googlade upp nazistfrasen också, bäst etc. Ds.
Ja, här kommer också några obligatoriska weheartitbilder.
Oskar, han är så djävla mycket finare än era Nelly och R.Kelly och allt vad det nu må vara. This boy is mine.
Redovisade två spanska steg idag. Jag är bättre än alla ni på EC. Digididoo, eh!
Slog in presenter med Cornelis trallande i rummet. Det var lustigt! Känslan var lustig. Ska slå in känslan med presentpapper. HAHA åh min ljuva humor. Så skrattar ingen liksom.
En olustig sak är att Gubben i Kiosken inte säljer en viss produkt för tillfället. Och jag behöver den lilla... varan, annars får jag lite..... utbrott.......
Hmmm. Om han inte blir sitt vanliga gamla jag igen får jag väl bajsa i hans knä, så att han känner sig tvungen till att bli samma trevliga gubbe igen. Gött.
Nu ska min lilla skit få stryk. Urk. Små manliga nittioåttor är inte min grej.
/A.
P.s. Det där är min vackra framtida tatuering, och fan vad jag längtar till dess att dem tre åren som skiljer oss åt äro gångna. Längtar ihjäl. D.s.
Det är rätt fint väder idag, soligt och lite kyligt. Svalt och trevligt.
Sitter i skolan för tillfället, är förberedd utifall att någon lärare skulle kliva in i rummet.
Har för övrigt lite huvudvärk men jag skrattar inombords så djävla mycket när trettonåringar sitter på internet och whinar om Dagens Ungdomar och lågkonjuktern a-kassan osv.
Eller. Ja.
Och när de sitter och fikar med sina chailattes och röker lite Marlboro och ska tagga vidare till Alby och sedan tagga till Jocke och sedan tagga till Odenplan och kröka och dcnewpf9å.
Djävla bra humor jag har.
Min skrivlust infinner sig inte riktigt så jag ska väl avsluta det här. Vackra inlägget. Silikokoninlägg. Fotinlägg.
Kom försent idag, förresten. Första dagen efter lovet. Ingen delar min humor heller. Ska anstränga mig ÄNDA IFRÅN TÅRNA IMORGON så att jag kommer i tid. Synd att det inte finns något ämne jag kan skriva om, det är såhär tråkligt att läsa lite vardagstrassel. Eller.
Min mobil är trasig också, vilket är irriterande. Känner mig halvt om halvt handikappad.
Nu ska jag upplysa alla fina ECmedlemmar med lite svensk grammatik.
Alla bara dör.
Allitteration
Allitteration innebär att ett par betonade ord i en fras börjar antingen på samma konsonant eller vokal, som då oftast är men inte behöver vara densamma.
t.ex.: " Bagare Bengtsson bakar brända bullar"
Til min födslo-säng;
Tack för din låga,
För din förmåga,
Du min gamla Far;
Kunde vi råkas,
Skulle vi språkas,
Supa några dar;
Min bror du blifva skull,
Och som jag så full.
Och som jag så full.
Alkoholister på varje gata, eller något sådant. Vad skriver jag om?
Strof är ett stycke som består av två eller flera versrader.
Om en dikt omfattar flera strofer är dessa oftast avskilda
från
varandra.
Imorgon åker jag till Eskilstuna och min mobil är trasig. Intresseklubben antecknar osv.
Solen skiner, fåglar tjuter, åh vad angenämt.
Det var vinter i sex månader vår i två veckor och nu är det svettig sommar. I april.
Skumt. Och jag gillar det inte så värst mycket men alla vet hur det är. Svenskar blir aldrig nöjda.
Vad intressant min vardag ser ut att vara när jag radat upp den i meningar.
Kitty. Har gått runt i Stockholm stad hela dagen, och tittat på människor.
Fula människor, cyklister, snygga människor, lustiga, mystiska, tatuerade osv osv.
För det är ju mitt liv, haha!
Har lite ångest i mig liksom testar hur det kommer kännas när Påsklovet blir till vardag igen, då har jag inget att luta mig mot utan måste redovisa fem hundra tusen miljoner steg. Det känns fan skit, och matten vill jag inte ens tänka på. Fy farao, hur ska jag hinna med allting när det plötsligt är Maj? Eller, jag snart är det ju Maj månad. Och vi som var i Falun nyss, i Februari. Det var bäst då, för då var inte allt lika uppdelat och det fanns ingen riktig vardag som man blev tvungen att gå igenom. Och ingen som skrek åt en heller. Saknar Falun lite, men det ligger ju ändå bakom en så varför ens bry sig. När som helst går jag ut i nian, vilket känns märkligt. Jag går när som helst ut åttan, med riktiga betyg och så måste jag planera min framtid också. Det känns bara märkligt, varken bra eller dåligt.
Vill helst lyssna på Lars & Håkan nu, men jag är så trött så att jag inte ens orkar gå till min säng. Eller leta efter min käre mobiltelefon. Plus att jag måste duscha. Men det orkar jag icke heller. Önskar lite att jag var en pojke, dem är sötare.
Längtar till Cirkus, och till Medborgarplatsen och förväntan. Nu är jag bara tråkig, och jag skriver inget vettigt heller.
Saknar min myckenhet som jag bara har ibland.
/A.
Lite weheartit etc.
Far away from the sorrows, and we would become
nothing you can ever say,
than you´ll really fade away.
Har nyligen bläddrat igenom mina bilder, jag kan inte bestämma mig över huruvida jag är snygg eller icke. Sådana beaktningar återstår att se.
Det var grymt igår på Cirkus, hela jag längtar dit igen. De spelade The Clash innan, underbart. Sedan skådade jag en söt hipster 20+ som pussade sin pojkvän. That just made my day!
Och så klev Lars Winnerbäck ut på scenen också. Lyckan var obegriplig i det ögonblicket. Och när Håkan flätade in Kärlekens tunga i Det är så jag säger det. Då var det bäst. Och dansade och svettades och sjöng så högt jag kunde. Och när jag skulle ut från lokalen spelade dem Bridge over troubled water med Simon & Garfunkel. Och jag plockade rosblad från marken och tog med det hem och satte upp på kylen, för så löljig är jag.
Därför var allting grymt.
Skona mig från SIMNINGEN, SURA MINER, SUNKIGA VEGGO-RÄTTER, SKEPTISKA SKOLAN och bespara mitt lidande angående J.F. och RANDIS.
Ta mig till homosexuella filosofiskt missnöjda indie-pojkar med Morrissey-luggar och fyll mig med förväntan istället för SKEPSIS.
Jag önskar verkligen att jag hade en egen liten Alexander Nilsson som kunde peppa mig när jag behövde det. Och så kunde han kanske utveckla mina matkunskaper?
Fan, jag måste simma nästa vecka. Och redovisa fem hundra tusen miljoner steg. Och köpa presenter. Och haffa. OCH SIMMA. Det pallar inte mitt självförtroende.
(JAG ÄLSKAR ATT JAG HAR SAMMA FUCKING TRÖJOR PÅ ALLA FUCKING BILDER JAG FOTAR. Vad är det här?! Och varför gillar alla BD? Varför gnäller jag?! Ba juste jag skriver ju på emocore. HEHEHE.)
Fuck that shit.
Jag ska sova nu. För jag har ett socialt liv, ehehe. Eller.
/A.
Efter torsdag är det fredag. Efter fredag så är det påsklov. Och jag känner mig ganska sämst. Längtar ihjäl mig till Måndag.
MONDAY,
Y U NO COME?!
Min humor är rätt lam egentligen, men ändå. Har lust för att skratta nu, och jag vill titta på Kjell.
Men jag måste skriva historia nu, måste bli bäst.
