Har väl under en längre tid avskytt min så kallade blogg. Är ärligt talat alldeles för mycket onödig, ointressant och skamligt skit helt enkelt. Så idag ska jag äntligen få tummen ur och rensa. Har ärligt länge tänkt att jag aldrig ska ta bort något för är kul att gå tillbaka och se men det har gått över nu till ren skam. Jag må inte gilla mig själv men det är inget i jämförelse med hur mycket jag avskyr hur jag var. Så nu ska de bort, både gamla och nya ord som inte i första hand borde lämnat hjärnan. Tagga ta tag i hundratals inlägg och skämmas mmmhm.
Vaknade i god tid och hade tid med alla det där ting en så gärna inte vill ha tid för. Gjorde kaffe, duschade, städade, pluggade och ja massa irriterande samt produktiva saker innan jobbet nu kl 14. Då hade jag möte med min chef. Ficke reda på att min tjänst jag har nu blir förlängd till sista juli och att i augusti får jag i princip säkert erbjudande om en 75% tjänst samt löneförhöjning. Ja se på Fan rätt förbryllad över vilket flyt jag haft. Men skönt att hårt samt mycket arbete lönar av sig såpass. Ville fira och tänkte ta någon bira. Sen insåg jag att jag inte har någon ledig tid alls inom snar framtid. Däremot kommer min fina flicka hit imorgon natt efter Genesis. Ska äntligen få sova bredvid henne igen. Då är allt bra.
"Du har plats 57 i kön"
"Kö tiden beräknas ta över 20 minuter"
Fucking great kul osv.
De erbjuder återuppringning men nappa icke på det. De är ren tjur avföring för har då aldrig hänt mig hur många gånger jag än försökt. Vet inte vad som gör mig mest arg, hur länge jag ska behöva vänta för att de gjort fel eller hur mycket de fuckat upp för mig de senaste. Jag hatar med hela mitt mörka lilla pojkhjärta försäkringskassan.
Har kommit fram till genom diverse fältstudier att ca 97.8% av den aktiva populationen av ec ogillar mig. I vissa fall hatar mig. Varför finner jag detta så hysteriskt underhållande? Nä det är något speciellt när frustration blandat med inkompetens framför en. Fan ja då mår man.
Men keep it up, ert hat är min motivation sötungar<3
Så jag ska tydligen ta brukarna själv till kyrkan ikväll pga personalbrist. De var jätte söta när de frågade om jag ville och var jätte försiktiga. Men klart jag vill att de ska komma iväg på lite aktiviteter. Hatar lat vårdpersonal de har valt fel yrke. Så vi ska dit lite senare och fika samt sjunga lite psalmer. Gillar kyrkan. Inte svenska kyrkan eller vårt lands fristående församlingar utan just kyrkan som byggnad och vad den för mig innebär. Alltid mysigt och behagligt där av någon anledning. Farmor kanske lyckades hjärntvätta mig lite i yngre dagar. Glad att jag äntligen fått lite ansvar och får göra saker på praktiken. Hatar att vara eller känna mig oproduktiv när jag jobbar.
Hinner dock inte systemet innan jag slutar det sved. Drack bara några öl igår och ja det kommer jag inte så jävla långt på. Ughh varför är alkohol så bra?
Har rast så ligger på soffan i personalrummet. Hur jag nu tänkte när jag lade upp benen och sträckte ut mig ordentligt vet jag inte, men fan va kroppen inte vill gå upp. Är som en spärr. Förargligt för jag måste hinna ta en cigg till under rasten. Men det är så kallt ute... Jag ligger här under två filtar med massor av kuddar och bara smälter. Inte Fan vill jag ut. Men vill ha cigg. Nikotin. Okej. Måste ta mig upp cigg går före allt.
Ja det börjar bli lite segt nu faktiskt. Vanligtvis när jag arbetar mycket brukar det inte vara mer än en vecka eller i vissa fall två veckor. Men fyra veckor är ganska saftigt. Svårt att motivera sig utan att direkt ha något i närmare framtid att se fram emot. Blir mer att göra för att det är ett måste. Gillar inte riktigt det. Alla dagar bara smältersamman till en irriterande gyttja en glatt från trampa runt i. Vill bara att dessa veckor ska va över så jag kan ha någon form utav liv igen. För nu är jag den som måste säga nej till allt som det sociala livet erbjuder vilket är rakt av deppigt. Finner knappt någon tid för min flickvän ens så känner mig sjukt dålig bara. Men ska försöka överleva, kan dock inte lova något.
Ja så det här går bra. Skulle skynda mig ner till bottenvåningen för att langa lite pills. Vet inte vad som slog fel i huvudet men missade första trappsteget. Så dök bokstavligt talat ner för trappan och tumlade som en vante. Det gjorde ont. Är nu måttligt arg och konfunderad över min inkompetens. Slog iaf inte i huvudet
Men helvete min rygg och mina knän.
