T_issues blogg

Uppgraderade till 60mg ritalin. Effekten är... intressant. Känslan av att ha fokus och vara nöjd och lite hög varar längre och slutar inte bara för att jag slutar med det jag höll på med. Är rätt glad åt det hela tbh. Hoppas att det håller i sig. Bieffekter är återigen muntorrhet och att jag (antagligen pga muntorrhet) känner behov av att dricka eller äta nåt hela tiden fast jag inte är hungrig.

All in all är jag nöjd dock. Om jag kan rikta fokuset så kanske jag till och med kan söka jobb och jobba i detta stadiet. Detta förutsatt att det varar längre än 2-3 timmar.

Det tar drygt en timme, nästan 90 min, innan jag känner att det börjar verka och hittills has effekten varat i snart tre timmar. Ska ut nu, så får se om jag känner att det varar under en kall cykeltur och spelande. Wish me luck!

Also, är fortfarande lite i science-mode på detta, så lämna gärna kommentarer angående medicin ni tar eller frågor ni har. You'd do me a favor.

Ha det! <3

Skrev precis ett långt blogginlägg men råkade backa ur det... EC är dryggt på mobilen. Orkar inte skriva om det nu. Uppdateringar om mitt intressanta liv senare.

Några år sent kanske, många var det redan för några årtionden sen. Men det finns en låt jag först hörde i Kubo and the two strings (Underbar film, se den). "While my guitar gently weeps" heter den.



Sedan kollade jag låten lite och hittade att det egentligen var en cover av en Beatles låt



Sen nu precis så hittade jag en video där ett gäng rocklegender spelar den och... alltså... Om ni nånsin gör något, så lyssna på denna, vänta tills Prince kommer in.



Sitter lite i "Musik är det vackraste och starkaste som finns" mindset nu. Iallafall, jag har bråttom till sjuksystern. Ha det! <3

Så, i brist på energi att lägga på draman som händer... Idag har jag spelat Pokémon Ultra Sun... Och här och var har det alltid funnits lite... ifrågasättbra kommentarer i spelet. Oftast dumma men roliga. Denna kanske slår allt dock.

(Minor spoiler för pokemon sun&moon I guess, men typ inte)
Så, i spelet blir jag tillsagd att gå igenom ett ställe som heter "The Diglett Tunnel", döpt efter alla Digletts som bor där.
Mitt Pokedex, som är besatt av en Rotom säger "Wow, I would like to have a place named after me, like the Rotunnel!"
Jag, som spelar en kvinnlig karaktär jag döpt till "Haley" svarar "Me too!" Var på Rotom/pokedexet svarar "Hmm... The Haley Tunnel. Sounds like it would go very deep."

... För Helvete Game Freak... Jag hatar att jag faktiskt sitter och flinar åt det också.

Det är synd om mig. Var är min filt?

Gott nytt år <3

När man rantar till sin partner i två minuter över något som egentligen inte har något med henne att göra och hon ser till så att alla problem plötsligt kan lösas på bästa sätt. <3

Du startar samtalet med att säga att du är besviken på mig.
Jag undrar varför såklart.
Det är för att jag inte har bett dig fira jul med mig och min familj.
Jag ber om ursäkt och säger att det är klart du kan fira jul med oss.
Nej, det säger jag tydligen bara för att jag måste.
Jag säger att det inte är sant, men du tror inte mig.
Jag försöker reda ur vart det här kommer ifrån.
Nu hör jag att du är ledsen för att du inte har någon att fira jul med. Nej det förstår jag.
Vi pratar lite, och nånstans kläcker jag ur mig att jag inte är så glad i att fira jul med min familj.
Du säger, okej, fira jul själv då.
Jag säger att det är lite sent nu, och maten är ju rätt god.
Det var tydligen precis det Max sa. Jag är hemsk och säger bara saker för att jag måste.
Nu känner jag mig backad in i ett hörn. Jag ville egentligen inte fira jul med familjen, men när jag väl hade spikat planen hade jag värmt upp till den.
Jag backar, säger inget på en stund. Det känns som att allt är mitt fel. Det kom plötsligt och jag har inget bra att säga. Jag vågar inte.

När vi går av tåget en stund senare säger jag att det känns som att jag inte kan göra något rätt och att det hela känns som ett anfall mot mig.
Nej, det här handlar inte om mig.
Nu är jag förvirrad. Du startar samtalet med att säga att du är besviken på mig. Men det har inget med mig att göra.
Jag ser att du är ledsen, så jag försöker trösta, eller stötta, eller göra något. Men det känns som att jag är omgiven av brustet glas. Jag vågar knappt röra mig och jag stretar emot känslan att allt är bättre om jag bara håller mig borta, för allt är ju redan mitt fel och allt jag har gjort hittills har ju bara gjort det värre.
Jag lyckas ta mig till dig och hålla om dig. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag försöker hitta något som hjälper. Någon gest eller något ord som inte är ett misstag. Men när bussen kommer så säger du att jag inte vill trösta dig och går på bussen för att gå hem till någon annan.

Det hela gick så jävla snabbt. Jag var inte beredd. Du skriver till mig och jag försöker förklara hur jag känner. Det kändes uträknat att få mig att se dålig ut från början. Det känns som att du redan var arg på mig och bara ville ha en ursäkt att gå därifrån. Men när jag försöker säga det så...

Detta handlar inte om dig.
Det har inget med dig att göra.

Det känns verkligen inte så. Jag försöker förklara mig. Jag försöker försvara mig. Men detta handlar inte om mig, så jag är bara självisk. Jag klarar inte mer nu. Jag säger gonatt och slutar skriva. Jag hoppar på cykeln, och när kylan, vinden och adrenalinet kickar in blir jag så. jävla. arg.
Jag försökte att hantera det, att lösa det. Men jag cyklar hem och känner hela kroppen spännas.

Nu i efterhand så förstår jag att du var ledsen och att du kanske inte hade så mycket kontroll i hur det tog form. Men kan du förstå att sättet du sa allt, sättet du började ämnet, med anklagelser, gjorde mig defensiv?
Misstag händer. Jag kunde absolut hanterat det bättre. Men var min reaktion så konstig när du tänker efter hur du betedde dig?

Tog 40 gram ritalin igår och idag. Lyckades vara aktiv hela dagen igår, vilket kan vara ett sammanträffande eller så hjälpte det faktiskt.

Tog det igen för en timme sen men har inte ätit än. Jag vibrerar lite hela tiden och känner att kroppen är spännd och hjärnan har starkt fokus på... lite allt och inget. udda känsla. Men det känns bra på nåt sätt? Borde antagligen äta något.

Sitter och har lite bakgrundsångest, men jag bearbetar det med att skratta år världens sämsta ordvits jag precis kom på. Alltså, läs inte vidare om ni inte gillar ordvitsar, för sämre än det här blir det inte.

A man walks into a store and says:
"Hello, I would like to buy some hempen thread."
The clerk is confused and asks:
"Do you mean... hempen rope?"
The man responds:
"No, hempen thread. I'm sure"
The clerk, now even more confused, raises and eyebrow:
"That is a very odd request. What do you need it for?"
The man explains:
"Well, I have a lot of sowing to do, and I need the thread for twenty blazers."

Varsegod. Det var fan inte värt det. För mycket text för för lite payoff. But you know what? I DID IT! Och jag skäms inte!

Ok, världens sämsta ordvits aside, ska dubbla mitt ritalinintag. Slutade skriva om mitt ritalin då inget hände, men ska börja nu igen. Stay tuned for my madness and, if you want, pictures of my butt... maybe... probably not.