FMJs blogg

Personen jag delar rum med är så rolig.
Jag vet inte vad det är för fel på honom alls. Han får massa medicin iaf och sover för det mesta. Men han pratat i sömnen hela tiden.

Jag låg vaken nästan hela natten. Kan vara insomnia av alla piller jag stoppade i mig. Men småskrattade åt saker han sa

Han sjung typ "Sloooow Sloooow Sloooow quickly quickly quickly slow Sloooow slooow"
Och sa
"Vit är ju det som är precis i den beläggningen, som vi redan vet"
"Fyfan vad tråkigt det här är"

Förövrigt har jag pratat med en sjuksköterska som jag verkligen tycker om. Jag ör ju jätteintresserad av medicin och hur kroppen funkar. Så han förklarar för mig massa saker jag undrar över. Och vingar gått igenom en behandlingsplan.
Alla sjuksköterskor är snälla här och dom 3 som är speciellt för mig är dom jag tycker om bäst.

Annars är det väldigt tråkigt här. Spenderat mestadelen av tiden i sängen.
Men S är påväg hit nu. Jag har fått lov att gå utanför sjukhuset om jag ör med henne. Hon räknas som min anhörig.
Om jag blir bra och kommer ut härifrån ska jag köpa nån fin present till henne.

Vad tror ni om kanske presentkort till något spa??
Eller kan ni komma på något annat bra?

Är sååå långtråkigt här.
Är inte på humör att vara social. Så jag tittar på massa Youtube videos. Ska snart duscha för jag är så äcklig just nu.
Fick ta första dosen av nya medicinen idag. Den ska tas i skinkan och jag trodde dwt skulle göra jätteont men det kändes inte.
Har superlåg puls så dom har även gjort sånna tester.
Min vilo puls är lika låg som elitidrottares. 40 när den borde liga på 65+
Men blodtrycket är bra iaf!

S kanske kommer hit om hon hinner efter jobbet. Hon är så stöttande i allt. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon kommer iaf hit imon.
Imon ska jag också berätta för mina föräldrar.
Det känns som det svåraste jag gjort i mitt liv.
Hur berättar man för en föräldrar att man försökte ta livet av sig?
Men S ska vara med. Hon får mig att görs saker jag inte vill göra men borde. Kan inte förstå att en person offrar så mkt för att hjälpa mig.

Länka gärna roliga Youtube filmer för mig att titta på.

Jag har den bästa vännen man kan ha.
Hon kom förbi idag under besökstiden och satt med mig när jag pratade med en läkare och psykolog.
Hon åkte också hem till mig och hämta min laddare, min bok och kläder och hörlurar och linser så jag kan se!!
Och hon ska komma hit så ofta hon kan.
Jag ska vara här i två veckor. Ska börja med ny medicin som ska hjälpa snabbare.
Var så jobbigt att rings och berätta för jobbet att ja måste sjukskriva mig två veckor.
Ringde till personen jag jobbar mest med. Hon är så förstående och hon ska berätta för chefen.
Vill verkligen komma tillbaka dit för det är ett bra jobb.

Ska bli bra!

Det bra med den här bloggen är att jag tror inte jag känner någon som läser den.
Så jag kan skriva personliga saker som jag helst inte vill att folk ska veta.

Inatt hade jag värsta dagen i mitt liv.
Jag började nyligen på sertraline mot depression . Har gått på mirtazapin innan men bytte pga side effects. I början mår man alltid så mkt sämre.
Med mirtazapin blev det inte så illa. Men sertraline... wow... har aldrig mått så dåligt i mitt liv.
Har varit nära att bryta ihop på jobbet hela tiden.
Bröt ihop en morgon i duschen. Och igår gick det för långt...

Vill inte berätta vad hur när.
S fatta att nåt var fel och ringde ambulans
Sen höll hon mig sällskap i telefon hela natten.
Fick skickas runt överallt och nu har jag blivit inlagd.

Jag har inga saker med mig. Behöver linser för ser inget. Behöver snus. Behöver min bok att läsa
S kommer och hälsar på sen.
Träffa en barndomakompis här.

Hur gjorde man innan man hade internet?
Typ allt?
Idag bestämde jag mig för att tvätta mitt täcke och kuddar.
Har aldrig gjort det förut så var tvungen att google runt hur man gjorde.
Utan internet hade jag antagligen bara hittat på nånting och så hade det inte alls blivit bra.
Folk som flytta hemifrån utan internet måste ha gjort massa roliga saker!

Eller så lärde dom sig allt sånt här när dom var yngre för att dom inte hade internet som tog upp all deras tid...


Allt bra med er?
Jag kan ha haft värsta veckan i mitt liv.
Tänker inte gå in på detaljer men det blir bra igen om 2 veckor förhoppningsvis.

Började nya jobbet i måndags.
Sååååå jobbigt att behöva vakna tidigt igen. Jag som varit så glad att jag sluppit gå upp 04.30 på flera år. Men nu är det tillbaks och det enda jag gjort sen måndags är att åka till jobbet, och när jag kommit hem har jag lagt mig i sängen tills jag somnat, och repeat.
Inte orkat gå till gymmet en enda gång den här veckan. Vilket känns tomt för jag är där 4-5 ggr i veckan
Ska ta tag i det igen nästa vecka.

Nya jobbet är ganska bra. Arbetsuppgiften är bra för mig, det händer mkt och är mkt att göra men har inte kommit in i någon stress än. Förhoppningsvis aldrig. Men helger ska tydligen vara hemska. Är ledig denna helgen och nästa så har tid att komma in i det.
Det är jag och en till som kommer vara ansvariga över frukten. Båda två började där i måndags och det känns bra för då kan vi skapa våra egna rutiner och göra allt från grunden. Hon är väldigt trevlig, kanske 40-50 år gammal och har massa erfarenhet som ansvarig och vi kommer bra överens!
Jag har haft mycket ansvar förut, men aldrig över en hel avdelning.
Egentligen är det lite fel tid för att ha sånt ansvar för mig för jag mår väldigt dåligt just nu. Yrsel, blackouts (minnesförlust),förvirring, så ont i hela kroppen. Antagligen stress igen. Det har aldrig riktigt gått över sen 5 år tillbaka. Börjat på medicin på riktigt för det nu. Har äntligen tagit tag i det. Men sån medicin är såå jobbig i början innan kroppen vänjer sig med den.
Lägger all energi jag har på att fungera normalt. Men det ska bli bättre!

Det värsta med nya jobbet förutom tidiga tider, är att det finns knappt en människa på jobbet som är under 30 år.
Det är ändå över 50 anställda. Antar att dom flesta som är yngre är i kassan så dom har jag knappt träffat.
Har ingen jobb-bff. Vilket är viktigt för mig för att klara av ett så krävande jobb mentalt.
Ingen jag har något gemensamt med alls :/
Men men, äntligen fått en ansvarstjänst som jag förtjänar! Får vara glad över det istället.

Det ska bli bra! Mitt liv ska lösa sig och jag ska bli bra igen! Nu har jag ju S i mitt liv som håller mig uppe. (Som jag inte träffat på över en vecka, typ längsta sen vi lärde känna varandra :cccc)

Mycket har hänt den här veckan!
Vart ska jag börja?
Jag var på Jobbintervju i tisdags.
Kände typ att jag gjorde min sämsta jobbintervju jag nånsin gjort. Om jag har haft en Jobbintervju har jag alltid fått jobbet. Jag är 100% på Jobbintervju.
Men den här gången var jag på så dåligt humör innan att jag inte riktigt var mig själv. Var typ rakt på sak och sa "jag kan det här och det här och det här"
När jag gick därifrån kände jag typ att aja man får väl misslyckas nån gång iaf.
Men två timmar senare ringde dom och sa att jag fick jobbet.
Dom hade pratat med min chef och han hade sagt bra om mig.

Det är både bra och dåligt.
Det är provanställning på 3 månader. Är jag duktig blir det fast jobb. 35 timmar i veckan. Svinbra för har aldrig haft nåt annatn vikariat.
Det ligger nära mig. Tar bara 13 min med spårvagn!
Jag behöver inte sitta i kassan alls.

Det dåliga är att det är vara tidiga tider. Jag hatat att gå upp tidigt. Och det är ingen ob alls.
Mitt andra schema tjänar jag ungefär 5000kr mer efter skatt. Det jag inte kan behålla.
Så gå upp klockan 5 varje dag och tjäna 5000kr mindre i månaden känns väldigt jobbigt.
Men det är iaf fasta tider.
Det allra värsta är dock att S bara jobbar kvällar och jag bara jobbar tidigt.
Vi kommer träffas så sällan och det kommer vara så jobbigt.
Vi träffas iaf minst två ggr i veckan men nu kanske vi bara kan hitta ett par timmar tillsammans varannan vecka.
Känns så värdelöst för jag vet inte var jag ska få energi ifrån om jag inte kan träffa henne.
Hon är just nu den som håller uppe mitt humör.
Hon tar hand om alla jobbiga saker i mitt liv (på riktigt haha, söker jobb åt mig, ser till att jag gör saker som tex idag tvinga hon mig gå och boka tid för linsundersökning)
Har redan börjat planera in när vi kommer ha tid att prata i telefon med varandra varje dag.
Sen är det frukten jag kommer ansvara över. Frukten är så svår avdelning och alla butiker behandlar den olika. Men sånt lär jag mig antagligen!

Jag har även varit hos läkaren.
Det finns risk att jag har magsår. Så fick ta massa olika prover och fpr inte dricka öl eller kaffe typ. Mina två anledningar till att komma upp på morgonen och somna på kvällen.
Liver är tufft nu!

Har iaf bara 4 dagar kvar på mitt andra jobb. S jobbar sin sista dag imon. Sista dagen vi jobbar med varandra nånsin kanske. Känns hemskt :(
Sen måste jag överleva 3 dar utan henne innan jag slutar!

Så ar mitt liv ut just nu. Allt bra med er?

Hur mår du?
Jag mår stressad.
Jag är frustrerad och irriterad.

Tillbaka till mina rants om jobbet, sorry :c
S skulle få mina tider enligt chefen, jag skullie få strötider
S valde att tacka nej för hon tyckte jag förtjäna dom mer och hon hade ändå ett annat jobb. Det var 50-50 vad hon skulle välja, så hon valde det andra i hopp om att jag skulle få tiderna.

Samma dag hon berättar för chefen kommer chefen till mig och berättar att han har en schemaöppning.
Ringer mig dagen efter och berättar situationen.
Mina tider ska tydligen inte ens finnas kvar
Men för två dagar sen skulle S ha dom.
Så chefen föreslår att jag får några tider i veckan, får behålla mina helger. På en helg tjänar jag 4100. Så 2 helger per månad ger mig 8200. Sen verkar jag behålla ett 9-19 pass ett 16-22 pass och nåt 10-19 pass. Det är tillräckligt så jag ska klara mig på minimum.
Men chefen vill inte behålla mig är det väldigt tydligt. Han har ingen riktig anledning till det. Men är väldigt tydligt att han vill anställa en tjej då vi har typ 10 killar och 2 tjejjer på jobbet.
Därför var det så viktigt att anställa S men när hon inte ville försvann hela tjänsten.
Så vad han föreslog var att jag får lite tider medan jag söker nytt jobb. Vilket var ganska snällt. Han kommer även ge mig bra referenser.
Men ändå så irriterad över allt det här.

Det positiva är att jag har två jobb intervjuer och en bästa vän som spammar mig dagligen med "sök det här jobbeet, och det här och det här"
Båda på olika hemköp, en på tisdag och en på torsdag. Har dock ingen aning om hur mycket tider och så det blir. Vet att ena behöver nån till frukten.
Frukten är svåraste avdelningen beställningsvis. Det är så svårt att avgöra hur många kilo av saker man ska beställa in, säljer det inte så svinnar man så mkt och då blir det dåligt. Så skulle det vara en fruktansvarstjänst skulle jag ta den men skulle vara väldigt nervös i början haha,
"oj råka beställa 20kg istället för 2..."
Den har jag råkat göra en gång, men då handlade det om dricka så var ju ingen fara för det håller längre.

Det är mina tankar jag har just nu kring mitt liv. Att jag aldrig kan få ha saker löst och kunna slappna av, alltid orolig över min oplanerade framtid.


Hade en jättebra dag igår! Jag och S firade två månadersdag!
Vi är bara vänner, men det är så sjukt hur bra vänner vi blivit på så kort tid!
2 månader. 8 veckor. Det är jättekort tid. Och jag vet typ lika mkt om henne som hennes pojkvän som hon varit ihop med i 5 år.
Verkligen berättar allt för varandra.
Hade jättemysig dag. Först shoppade vi (usch) men är så bra vän så jag lät henne göra det haha. Sen åkte vi hem till mig och titta på massa film, fat egentligen tittar vi aldrig, det slutar alltid med att vi pratar genom hela filmen och sen typ "du juste filmen vad har hänt?"
Hon stannade hos mig till 3 på natten och var bara så mysigt. Gick en 2 timmarspromenad med.
Den flickan är typ anledningen att jag inte tappat allt under all den här pressen och stressen och osäkerheten.

Det är lagom frustrerande när man får olika svar från cheferna på jobbet angågende framtiden.
Allting är så oklart.
Ena dagen har jag mina tider ett längre tag, andra dagen kanske jag bara har dom till slutet av september.
Är så frustrerad med tanke på att jag verkligen slitit ihjäl mig för att visa att jag vill ha tiderna fast.
I juli jobbade jag alla dagar utom 4. Jag har ställt upp och jobbat 4 helger i rad. Och ändå kan jag inte få klara besked.
Som det verkar nu enligt en chef så ska S få det schemat jag går på och jag ska få nån strötid. Enligt andra chefen ser det inte ut så.

Känns som att mitt liv i 5 år har gått ut på att hitta ett fast jobb, och genom att jobba för mkt, försämrar jag min performance efter ett par månader, och så slutar det med ingenting alls.
Om jag fick följa mitt schema som jag skulle haft skulle jag kunnat hålla en jämnare nivå, men när man jobbar 10 dar i rad, får en dag ledig och jobbar 7 dar till etc, så kan man inte jobba på topp varje dag. Men jag är dum som tror att om jag ställer upp får jag tider, och chefer är dumma som inte förstår att utan ett liv vid sidan om dör man sakta inombords och kan inte vara på sitt bästa varje dag.

Ungefär dom känslorna har jag i mig just nu. Varit på såå dåligt humör idag.

Sen har jag ju träffat bästa människan på jorden.
Egentligen borde jag ju hata henne för att hon får mina tider jag kämpat för, när hon bara jobbat där 2 veckor och får dom utan problem.
Men hon vet hur jag mår och känner över allt det här, förstår att jag är så frustrerad.

Så vad gör hon?
Kommer hem till mig klockan 10 på kvällen när hon ska upp klockan 6 imon och jobba bara för att göra mig på bättre humör. Det tar henne nästan en halvtimma med bil hit.
Vi satt i min säng en timma, lyssnade på musik och skrattade. Är inte van med att det fortfarande finns människor som bryr sig så mkt och göra sånna söta saker för en.
Kan ju alltid trösta mig med att om jag inte jobbar kvar där, så lyckades jag iaf hitta en av de bästa människorna jag träffat där.

Behöver egentligen bara få ner saker i text. Lättare att förstå sig på allting.

Känner mig så sjukt stressad. Lite irriterad. Lite orolig. Ingen kontroll.
Har jobbat jättemkt i juli, var ledig 4 dagar totalt i hela juli. Vilket var dumt av mig, jag behöver ha kul med.
Men min naiva hjärna tänker att "Hey om jag ställer upp när folk är sjuka så blir det säkert heltidsanställning!"
Yeah right. Så både jag och S blev ju lovade samma tjänst. Skillnaden är att hon provjobbade i två veckor, där hon inte följde den tjänstens schema, medan jag har haft det schemat i 3 månader nu. Heltidsschema + tagit 1-2 dagar till i veckan för att visa att jag vill stanna och ha den tjänsten.

Och allt jag vet nu är att det blir mindre tider efter hösten.
Chefen säger några saker till mig och några saker till S
men jag och S pratar om allt sånt här, det han säger till mig vet hon om och tvärtom.
Men som det verkar, men fortfarande inte confirmat så delar vi på den heltidstjänsten.
Vilket är lite svårt för den är 50 timmar en vecka och 25 andra veckan. 25 veckan är 3 dagar. Det innebär typ att om vi delar på varenda tid så jobbar vi 4 timmar om dan och avlöser varandra. Känns så onödigt att åka en timma till jobbeet för att vara där i 4 timmar och sen åka hem.
Jag vet inte hur det är tänkt faktiskt och det skulle vara skönt att iaf få reda på nånting... Känner mig så sjukt stressad. '

Får jag kanske mindre tider än jag förväntar mig? Hur ska jag klara av hyran då.
Det som är mest irriterande är att om chefen inte anställde en 3e person i början av sommaren hade jag och S fått varsin heltidstjänst. Det hade varit så kul att jobba med en av sina bästa vänner.
Vi stängde butiken en hel helg. Var så roligt. Tänk er att vara på jobbet, du och din bästa vän och ni är dom enda där och har koll på att allt funkar och blir klart. Imorgon öppnar vi, blir också mysigt.

Men ja, som vanligt, vet inte hur jag ska komma ifrån den här gropen i livet. När jag får feedback som "om vi inte anställt den där så hade du fått heltid" men ändå inte får heltid, någonstans, vilket jobb jag än är på. Blir man så sjukt himla trött.

Varit ledig 3 dagar nu, har varit skönt att kunna koppla av lite, men imon börjar det igen med ett 7-19 pass.

Längesen jag uppdaterade
Har typ bara jobbat ändå meeeen kul med update!

Vet fortfarande inte hur det blir när mitt kontrakt går ut. Chefen har sagt att han bara hört massa positivt om mig och tacka mig för att jag ställt upp när folk varit sjuka och så. Är inne på 5:e dan av 7 nu och sen blir det kaanske 12 dar irad om dom inte kunde lösa det för mig.
Sliter ihjäl mig och hoppas såå mkt att jag får massa tider nu när sommaren tar slut och folk är tillbaka.

Trivs så sjukt bra på jobbet. På netto kände jag mig bara deprimerad för hade typ inget gemensamt med någon och fick bara sitta i kassan hela dagarna.
Nu är det kul att åka och jobba. Alla mina kollegor är helt underbara. Var ute med en av dom för inte så länge sen innan han gick på semester.
Och sen en annan som jobbar lite extra. Typ bäst tjejen jag nånsin träffat. Vi är så lika på massa sätt och vi kom överens direkt typ.
Så var vi ute på krogen förrra veckan eller nåt och var typ roligaste jag haft på länge. Skrattade åt allt, och samtidigt seriösa samtal om oss själva typ.
Känns som jag lärde känna henne bättre än många jag känt i flera år på bara en kväll.
Ska se till att behålla henne i mitt liv, hon är nog bra för mig. Vi ska ut på fredag igen!

Sen är alla andra kollegor underbara med. Känns verkligen som en liten familj och jag passar bra in där.
Mitt humör har verkligen gått rakt upp sen jag började jobba där och hela mitt liv känns mycket bättre!
Så glad!

Ser asmkt fram emot helgen! Fredag ut med min nya bff, lördag ska jag och Olle häva öl och sen förhoppningsvis träffa en söt tjej på söndag.

Sen blire jobba ihjäl sig igen.


Får jättemkt ansvar på jobbet! Eller snarare, jag tar ansvar automatiskt. Jag gillar att bestämma.
Så nu har det typ blivit så att sånna som jobbat extra där i flera år kommer till mig om det är något som är fel.

Vad jag vill få fram är att jag känner mig gladare än jag gjort på flera år och är typ rädd att det inte blir så mkt tider efter sommaren.
Vill ha fast, fulltid så jag har råd att flytta till en egen lägenhet och skaffa två söta katter!