För ett par veckor sedan så bestämde jag mig för att träffa en random brud (som sedan visade sig heta Jeasmine) jag träffade genom en polare på väg från krogen, vi hade pratat lite kort med varandra på chatt och sådär men inte mer än det.
Vi bestämde hur som helst att träffas, ville lära känna henne, nya vänskaper liksom ftw.
Det har slutat nu i att hon har bott hos mig i snart fyra veckor, hon får syssla med sin konst och jag med min musik (även om jag får långt ifrån lika mycket gjort som henne = hon får något gjort, jag får ingenting gjort. Hoppas det blir bättre med tiden. ..fuck it jag som alltid ville leva ensam..) och nu denna helgen så bestämde vi (rättare sagt jag) att dra till mina föräldrar för impulssemester.
Det blir kort men fint, är här i en och en halv dag men hinner ändå äta gott (och fett<3), gosa med katter, kidnappa fina rum, tvätta och utnyttja badkaret. Inget perverst med det, flickan älskar vatten så hon är överlycklig.
Bara lyckas komma bort från stockholm en stund, jag har behövt det och det var på tiden. Jag hoppas kunna åka till norrland och småland igen snart, mina vackra vackra fristäder.
Hittade en godpåse i köket när jag vaknade och gick upp för att ta frukost. Blev glad, så jävla glad.
Liksom... vill ha frukost.. hittar godis.. hur bra kan det inte bli! Men, det var svamp i påsen. Inte godis.
Det är mycket jag har velat skriva och dela med mig om som har hänt, tankar och planer senaste tiden. Som vanligt så har jag inte större tillgång till internet och kan bara skriva när jag har- jag menar TAR tid från den som jag ska använda för arbete i skolan.
Det är så förfärligt man kan sakna en vän, jag tror att man saknar vänner mer än man kan sakna en älskare. Inte klychan som hela tiden visas upp att man är "heartbroken" för att man mister en älskare, varför känns det då så mycket värre att sakna en mist vän?
Jag tänker på speciellt två stycken.
Den ena nog den person som känner mig bäst och den som någonsin lyckats komma mig närmast. Vi har fortfarande kontakt, men med tanke på våra konversationer vi haft på senaste tiden så är känslig och kan enkelt från att skadas starkt som den gjort- grusas till stoft, om inte mindre och värre. Jag är rädd att förlora henne och jag är ledsen för hur illa jag har betett mig på senaste tiden, för nog är det sant att man skall ställa upp för sina vänner. Något jag har varit riktigt dålig på och extra på senaste tiden. Förlåt.
Samtidigt så ligger det i att jag måste ta hand om mig själv, komma upp och igång. Nu mer än någonsin så är det tydligt hur jag inte kan hjälpa andra för jag behöver så mycket stöd själv. Ett stöd som en person ger och har gett mig så otroligt mycket, tack. Men i slutänden så måste jag göra det själv. Jag är ledsen för hur mycket jag vill ge andra men jag inte kan, jag hoppas och får tro på att det är något som kan komma med lite tid med. För det är vad jag vill, det är den jag är och mitt mål, att bry mig och stödja mina vänner. Det handlar inte endast om denna vännen men bland annat, tydligast och speciellt.
Jag är rädd men jag hoppas att vi har nu löst det om inte annat lyckats lösa det bättre så att scenariot att förlora varandra totalt inte är något jag behöver vara rädd för. Jag hoppas att vi kan lösa detta, som vi alltid har gjort under våra snart fyra år som vänner.
Jag tror inte att jag skulle klara av att mista henne, både för min och hennes skull.
Sedan är det den andra. Jag tänker inte namnge henne för jag tror hon vet vem hon är mycket väl. Ibland ser jag till henne och försäkrar mig att hon är ok. Även om jag inte tar kontakt då hon inte lär vilja det. Denna vintern kommer att bli tuff utan henne.
Saknar henne och tänker på henne nästan dagligen.
Sedan de andra som jag inte hör av längre. Fina fina betydelsefulla magiska individer som jag inte har kontakt med längre.
Jag kan klara av och hantera om båda två personer känner att "nej det här funkar inte, vi måste gå åt varsitt håll så att vi kan hantera våra egna problem och sedan kunna komma tillbaka till en vänskap igen". det skulle vara tungt men inga problem, jag kan klara det. Däremot att jag sårar den andra och hela relationen krossas, jag är och blir så jävla ledsen och jag vet inte hur eller om jag skulle klara av det. Till stor del antar jag för att jag bara accepterar den andras känslor och tycker inte att det finns mer att säga och något av ger upp, hur mycket jag än vill kämpa till sista blodsdroppen. För att jag är sådan.
Jag blir rädd när man inser hur nära det var att jag miste Fredde för ett tag sedan, jag är fortfarande rädd men ändå otroligt stolt att jag har lyckats hantera det ganska väl. Tror jag.
Jag hoppas det blir bättre med tiden. Fina fina pojke.
Jag var i spanien för ett tag sedan, mina föräldrar ville på en impuls att vi skulle resa iväg någonstans tillsammans. Jag träffade Alba, en vän jag har pratat med i flera år över internet, hon var riktigt trevlig och fin.
Att landa i Barcelona och se palmerna ger en känsla av "här skulle jag kunna stanna längre" samtidigt som det är uppenbart märkbart i vilken kaos landet är i, både på grund av den ekonomiska krisen och Kataloniens vilja för självständighet, som var tydligt var man än gick. Men det var fint att vara där, riktigt fint.
För en gångs skull så behövde jag inte deathcore eller liknande musik för att väckas, denna räckte.
Detta var en bra låt som gav en bra känsla att börja dagen.
J: ...jag vågar inte stöta eller flörta på folk för den är attraktiv men jag känner mig inte attraktiv..
F: Mitt problem är omvänt, jag känner mig attraktiv men jag känner inte att jag inte träffat någon som är attraktiv det senaste året.
Mitt mål är att ha den grabbens höjd av självförtroende.
Står längst bak i kön för att kliva på 4ans buss till skolan. Så när jag kliver på bussen så stänger busschauffören dörren så jag kläms med huvud, hals, axel och rygg. Istället för att ursäkta sig det som en olycka, alla gör misstag, så öppnar och stänger chauffören repeterat dörrarna, inte en helt fin känsla, och frågar vad jag håller på med för att argumentera att han gjorde på det sättet på grund av att jag rökte i kön.
Dagens logik. Skulle vilja anmäla den aktuella chauffören men har viktigare saker för mig.
Och samtidigt är det en debatt om de aktuella spärrarna i tåg-trafiken, som är en automatik som slår fel. Sedan är jag inte något fan av de spärrarna heller.
Jag har inte mått bra alls senaste veckan alls, ganska uppenbart för den som känner mig men det har varit verkligen riktigt jävla jävligt denna veckan. Men faktiskt så har det på något jävla sätt blivit lättare.
En del tror jag faktiskt är på grund av hur jag bor med Bosse, på nått vänster är det nog bra för mig.
Det har inte varit bra men det blir bättre, jag blir stabilare och jag börjar kunna se världen med ärliga ögon igen, det är svårt men det blir bättre och bättre.
Nojjor har jag och har jag haft gott om på senaste tiden men jag tar tag i dem och skapar en fungerande lösning.
Jag förstår inte vad det är med mig.
I förrgår natt och igår morse låg jag och klämde på mig själv, min kropp och min mage och log nöjt för vilken skada jag gjort på mig själv, på flera sätt. Jag bokstavligen hade skadeglädje över mig själv.
Sedan tog jag mig upp, drog till Ellen, pratade med henne, var förbannad på psyk då jag fick veta hur dom hade behandlat henne och behandlat henne igen men det var lite ätandes, kramandes och sen drog jag så hon fick sova. Jag har för tillfället ingen mobil så jag kan inte få tag på någon av mina vänner.
Så jo, vad gör jag, av allting jag bara kan. Jag drar till Hagsätra och storhandlar mat som jag fyller mina skåp, kylskåp och frys med hemma. Och nu så ska jag dra och bada, simma, visa upp min kropp i allmän osyn.
Jag vet inte om jag ska vara glad och stolt över mig själv eller om jag ska se det som en del av min självdestruktivitet.. Jag väljer att vara glad och se att jag har kommit upp på vägen och jag kommer att lyckas bygga lite kropp de två veckor som är kvar av denna månaden.
Det är nog bra
Jag vet att jag har börjat depp-blogga så jävla mycket jag kan dock ge er goda nyheter! Jag har förberedda inlägg som kommer. Jag vill inte depp-blogga och det är en hel del kul faktiskt som händer och har hänt i mitt liv som jag vill dela med mig av, lära andra eller bra ge andra någonting positivt att läsa.
Men det kommer det kommer
