Vafan är grejen med mig - Det är nog bra

Jag har inte mått bra alls senaste veckan alls, ganska uppenbart för den som känner mig men det har varit verkligen riktigt jävla jävligt denna veckan. Men faktiskt så har det på något jävla sätt blivit lättare.
En del tror jag faktiskt är på grund av hur jag bor med Bosse, på nått vänster är det nog bra för mig.
Det har inte varit bra men det blir bättre, jag blir stabilare och jag börjar kunna se världen med ärliga ögon igen, det är svårt men det blir bättre och bättre.
Nojjor har jag och har jag haft gott om på senaste tiden men jag tar tag i dem och skapar en fungerande lösning.

Jag förstår inte vad det är med mig.
I förrgår natt och igår morse låg jag och klämde på mig själv, min kropp och min mage och log nöjt för vilken skada jag gjort på mig själv, på flera sätt. Jag bokstavligen hade skadeglädje över mig själv.
Sedan tog jag mig upp, drog till Ellen, pratade med henne, var förbannad på psyk då jag fick veta hur dom hade behandlat henne och behandlat henne igen men det var lite ätandes, kramandes och sen drog jag så hon fick sova. Jag har för tillfället ingen mobil så jag kan inte få tag på någon av mina vänner.
Så jo, vad gör jag, av allting jag bara kan. Jag drar till Hagsätra och storhandlar mat som jag fyller mina skåp, kylskåp och frys med hemma. Och nu så ska jag dra och bada, simma, visa upp min kropp i allmän osyn.
Jag vet inte om jag ska vara glad och stolt över mig själv eller om jag ska se det som en del av min självdestruktivitet.. Jag väljer att vara glad och se att jag har kommit upp på vägen och jag kommer att lyckas bygga lite kropp de två veckor som är kvar av denna månaden.
Det är nog bra