Saknade vänner och räddsla

Det är mycket jag har velat skriva och dela med mig om som har hänt, tankar och planer senaste tiden. Som vanligt så har jag inte större tillgång till internet och kan bara skriva när jag har- jag menar TAR tid från den som jag ska använda för arbete i skolan.

Det är så förfärligt man kan sakna en vän, jag tror att man saknar vänner mer än man kan sakna en älskare. Inte klychan som hela tiden visas upp att man är "heartbroken" för att man mister en älskare, varför känns det då så mycket värre att sakna en mist vän?


Jag tänker på speciellt två stycken.

Den ena nog den person som känner mig bäst och den som någonsin lyckats komma mig närmast. Vi har fortfarande kontakt, men med tanke på våra konversationer vi haft på senaste tiden så är känslig och kan enkelt från att skadas starkt som den gjort- grusas till stoft, om inte mindre och värre. Jag är rädd att förlora henne och jag är ledsen för hur illa jag har betett mig på senaste tiden, för nog är det sant att man skall ställa upp för sina vänner. Något jag har varit riktigt dålig på och extra på senaste tiden. Förlåt.
Samtidigt så ligger det i att jag måste ta hand om mig själv, komma upp och igång. Nu mer än någonsin så är det tydligt hur jag inte kan hjälpa andra för jag behöver så mycket stöd själv. Ett stöd som en person ger och har gett mig så otroligt mycket, tack. Men i slutänden så måste jag göra det själv. Jag är ledsen för hur mycket jag vill ge andra men jag inte kan, jag hoppas och får tro på att det är något som kan komma med lite tid med. För det är vad jag vill, det är den jag är och mitt mål, att bry mig och stödja mina vänner. Det handlar inte endast om denna vännen men bland annat, tydligast och speciellt.
Jag är rädd men jag hoppas att vi har nu löst det om inte annat lyckats lösa det bättre så att scenariot att förlora varandra totalt inte är något jag behöver vara rädd för. Jag hoppas att vi kan lösa detta, som vi alltid har gjort under våra snart fyra år som vänner.
Jag tror inte att jag skulle klara av att mista henne, både för min och hennes skull.

Sedan är det den andra. Jag tänker inte namnge henne för jag tror hon vet vem hon är mycket väl. Ibland ser jag till henne och försäkrar mig att hon är ok. Även om jag inte tar kontakt då hon inte lär vilja det. Denna vintern kommer att bli tuff utan henne.
Saknar henne och tänker på henne nästan dagligen.

Sedan de andra som jag inte hör av längre. Fina fina betydelsefulla magiska individer som jag inte har kontakt med längre.


Jag kan klara av och hantera om båda två personer känner att "nej det här funkar inte, vi måste gå åt varsitt håll så att vi kan hantera våra egna problem och sedan kunna komma tillbaka till en vänskap igen". det skulle vara tungt men inga problem, jag kan klara det. Däremot att jag sårar den andra och hela relationen krossas, jag är och blir så jävla ledsen och jag vet inte hur eller om jag skulle klara av det. Till stor del antar jag för att jag bara accepterar den andras känslor och tycker inte att det finns mer att säga och något av ger upp, hur mycket jag än vill kämpa till sista blodsdroppen. För att jag är sådan.


Jag blir rädd när man inser hur nära det var att jag miste Fredde för ett tag sedan, jag är fortfarande rädd men ändå otroligt stolt att jag har lyckats hantera det ganska väl. Tror jag.
Jag hoppas det blir bättre med tiden. Fina fina pojke.