Jinekologens blogg

Så jag kom hem. Pratade med mor över en cigg om dagens äventyr. Inga problem där. I aced it. Men sedan kära vänner gick det söder. Tog min öl och kaffe. Sade några ord till mor och sedan ramlade jag baklänges ned för trappan. Helvete. Det var pinsamt.

Sitter vid vattnet själv, dricker öl och lyssnar på Cohen. Faktiskt riktigt mysigt behövde det här.

Han plockade upp mig vid tåget och var super glad, fick en bamse kram. Sen åkte vi då till själva huset. Han var väldigt enkel med det hela vilket var väldigt skönt. Han ville inte alls ha mycket hyra så enda blir väl resekostnader för att pendla till jobbet. Tar drygt en timme så inte så farligt som jag riktigt trott. Själva visningen gick fort och ja samtalet kring detaljerna också. Sen satt vi bara och pratade i två timmar, för första gången själva. Var väldigt kul men vi är läskigt lika på många sätt, vilket egentligen nog inte alls är så konstigt. Trivdes väldigt bra i hans sällskap och fick intrycket att jag skulle få det lugnet i vardagen jag eftersträvar om jag nu flyttar dit. Så mycket att tänka på och ta in bara. Får försöka göra massa beräkningar nu ekonomiskt kring massa saker. Hatar sådant. Siffror inte alls min starka sida. Men men. Sjukt nöjd med besöket iaf så får vi se om det då blir en flytt ganska snart.

Imorgon tar jag tåget i 20 min till farfar. Gillar hur han låter mer exalterad inför det hela än vad jag gör. Hoppas det är nice rum och inte superlångt till tågstationen. Inte tänkt så mycket på det än för varit så förvånad att han plötsligt kom med erbjudandet. Men det här är bara inte en chans till bättre boendesituation utan också en chans att få lära känna min farfar. Hade en annan fin person som var min farfar för mig då min familj är lite krånglig. Men han dog för några år sedan i cancer. Så min biologiska farfar är någon jag gärna nu vill knyta band med. Vi verkar rätt lika på flera sätt. I vilket fall ska det bli sjukt spännande imorgon. Orka att jag är så nervös.

Så börjar sent imorgon. Efter jobbet skuttade denna euroforiskt glada gosse till bussen in till stan. Förfärad möttes han av systembolagets stängda och låsta portar. Varför är det lördag idag och seriöst varför ska systemet stänga klockan 15? Helt oregerligt. Så blev sjukt deppig, ännu deppigare när jag insåg varför jag blev deppig. Så kirrade nummer till smuggel och blev obeskriveligt glad när jag fick svar. Sedan slog verkligheten till mig i ansiktet och jag insåg att jag uppnått en ny nivå av patetisk. Så jag sket i det. På bussen hem nu och går inte många sekunder innan ånger korsar mina tankar. Det där na kanske är behövligt ändå, får väl köra på aa också verkar det som. Om jag bara kunde hata mig själv och verkligheten lite mindre. Men ska tycka synd om mig själv nu, spela datorspel och sakna min flickvän som åkte idag. Asgo lördag.

Speciellt när jag inte vet om jag sovit. Kanske blev någon timme iaf. Hoppas det. Men som tur är jobbar jag med en vikarie idag så får leka lite arbetsledare det är kul. Samt att jag kan röka hur mycket jag vill mhm. Men får väl halsa denna tredje kopp och försöka bli lite produktiv. Idag ska jag även försöka finna en födelsedagspresent till lilla mor. Hon fyller år imorgon. Ingen aning vad jag ska köpa. Praise Åhléns presentpaket.

Sprang runt på stan idag några timmar. Köpte bara två plain tshirts och ett par byxor samt en mössa. Kändes bra att inte spenderat massa trots alla erbjudanden som fanns. Sen skulle jag kolla asos för skoj skull på bussen hem. Asos har alltså 20% på hela sitt sortiment. Det är såhär jag dör.

Fan va fina vissa människor är. Berättade för min biologiska fader som jag har god kontakt med om min nuvarande boendesituation och hur jag inte trivs. Han hade nämnt detta för min biologiska farfar, som jag träffat kanske 4-5 gånger på dessa 23 år jag vistats här på planeten. Trots detta sade han direkt att jag kunde få ett rum hos han för han knappt är hemma, dvs typ ett hus. Detta är dock i Lilla Edet men ändå. Fattar inte hur bara fan vad fint av honom. Så ska dit på måndag och titta. Tack farfar.

Har alltid jobbat mycket och aldrig direkt haft problem med det. För vetenskapen om alkohol eller annat som väntar efteråt som belöning har lett till att jag motiverat mig. Nu när jag ska vara nykter så har jag sådan grav löjlig ångest på jobbet att jag inte ens kan sitta ner utan att skaka och svettas. Så idag har jag tvättat, städat, promenerat med patienterna, dokumenterat och verkligen hur mycket mer som helst

Visste inte att det gick att vara så effektiv. Enda bra som driver mig idag är att jag får vara med min vackra flicka när jag slutar. Annars hade jag nog blivit helt galen.

Så har kollat upp diverse olika möten och grupper och tyvärr så finns det hur många som helst för egentligen alla olika tider. Förargligt. Nu kan jag inte skylla på min sjukt busy vardag vilket tidigare varit en naiv förhoppning. Jag vet att jag måste göra det här men kan bara inte finna att jag personligen behöver det här, inte för min egna skull. Men börjar successivt nu inse att det troligtvis är just därför jag måste och egentligen behöver. För när kommer man personligen inse att hjälp behövs? Aldrig skulle jag tro, så det känns nu iaf. Så får bara ge mig Fan på att göra det. Blir för varje liten dag som går verkligare och jag börjar väl tillslut inse vad det här kommer innebära. Jag vill inte lika mycket som jag inte gillar att jag inte vill. Men får sluta gnälla och bara få det gjort. Skam den som ger sig eller något. Önskar bara att allt kunde sluta kännas så jävla hopplöst.