Jinekologens blogg

Är så jävla övertrött på jobbet nu att jag lät dem välja en skiva i sällskapsrummet. Nu buggar vi järnet till Tedde G. Fan vad jag är i gång.

Så ytterligare en sömnlös natt. Gött att vara på väg till jobbet. Skönt att jag av någon oförklarlig anledning inte alls är det minsta trött, mår bara väldigt märkligt. Men bara detta arbetspass innan jag är ledig i två hela dagar så det känns väl ändå relativt godkänt. För övrigt väldigt arg att Hampus den söte inte vann PH, varför skulle hårfästehunken segra? Det gjorde mig arg av någon anledning. F.ö väldigt dålig säsong som inte alls var värd att invänta för att maraton se. Besviken.

Nu ska jag försöka överleva jobbet och sedan handla lite julklappar innan jag ska dejta min kudde någon gång tidigt i kommande afton.

Med folk som predikar och utger sig för att brinna för mänskligarättigheter, men så köper de sina kläder på hm? Hmmm. Rätt märkligt.

Så dygnade igår till idag för var tvungen att komma i tid till ett väldigt viktigt moment i skolan. Gjorde det och de gick bra. Sen hade vi tydligen prov. Ett väldigt omfattande prov i medicin. Som jag inte pluggat till. Jag skrev provet halvt gråtandes och klarade det. Va? Åkte hem och råkade däcka efter jag ätit en fet Phad Thai. De var dagens höjdpunkt. Vaknade i full panik ikväll för hade två stora tentor som skulle in. Skrev klart båda, de blev riktigt bra, och lämnade in dem. Nu sitter jag här helt i chocktillstånd över min tydligen existerande kompetens. Fan vad bra jag fungerar under stress. Fan vad jag har ont i huvudet nu. Inget mer i skolan denna termin då. Känns nästan bra. Synd att livet i övrig är förjävligt men vad fan ja, det kunde väl varit värre. Skål, är vad jag hade sagt om jag inte var idiot och var nykter.

Låg i sängen i princip nude. Nyvaken. Glodde lite netflix. Ett alarm på mobilen går klockan 17.25. Det står "Julbord jobbet 17.30".

Flög upp, dök i brallor och tog en skrynklig jävla skjorta. Raggarduscha och sprang till närmsta vagnhållplats. Blev bara en timme sen ehh. Men fan ja det var gott. De flesta andra drog därifrån nu nyss och skulle vidare. Jag lyckades på något vänster motstå och är nu på hem. Denna jävla nykterhetskamp suger och jag hatar det. Hatar. Men ja skam den som ger sig. Ska sitta och hata mig själv framför datorskärmen istället. Fet kväll.

Kan knappt prata idag. Har så jävla ont i halsen men

Fan inte mitt fel att de spelade Take on me på krogen igår.

Så en av mina närmre vänner fyllde år igår. Hade tänkt gå dit, ta någon kaffe och gratulera honom. Men så blev det inte riktigt. Alkoholfri öl är rätt äckligt och löjligt dyrt. Blev även leggad. På alkoholfri öl? Va? Ytterst konfunderade. Men lyckades inte hålla det så bra. Tog inte allt för lång tid innan det var rediga mängder alkoholhaltig dryck. Längesedan jag var så full. Hade väl kul antar jag. Men är rätt så förbannad på mig självl. På tisdag hade jag haft 3 nyktra veckor men nu börjar vi räkna om igeni. Trots att jag somnade vid 7 tiden imorse så gick jag upp halv 10 för att hinna till NA möte innan jobbet. Erkände där mitt återfall och ja det sög. Men skitsamma, stilar väl mig förr eller senare. Ända bra med igår som var bra var att jag för första gången på länge upplevde någon positiv känsla. Sen att jag måste vara onykter för att just kunna uppleva känslor är väl tråkigt. Men på något sätt en skön insikt. Nu ska jag jobba. Tagga.

Få sova lite. Som typ 3 timmar och varit så jävla död på jobbet. Mest kedjerökt och druckigt kaffe. Tackar gud att alla patienter är så trötta idag och vill ha sov morgon. Tagga denna gudomliga powernap. Idag är trots allt en bra dag. Ska fira en hombre på restaurang sedan. Första gången sedan nykterheten som jag går ut. Ska bli läskigt önska mig lycka till.

Så nu när jag inte skrivit på ett par dagar har jag gått upp i läsare och upp i placering på B-toppen. Är det alltså så jag ska göra? Bara sluta gnälla och kirra profit. Märkligt.

Kommer inte ihåg sist. Visst saker skrämmer mig ibland men kan inte komma ihåg senast jag upplevde ren rädsla. Ska nu ner till min fina flicka i Skåne i fem dagar, vilket självklart känns underbart då vi inte setts på ett tag. Men jag ska vara ledig i dessa fem dagar. Jag är rakt av livrädd för det. För hittills har jag kunnat hantera nykterheten genom att jobba i princip varje dag hela tiden. Nu skall jag alltså vara nykter och ledig. Ingen aning om hur jag kommer kunna klara av det. Kollat på NA's hemsida och de har många möten i Malmö så ska gå så ofta jag kan men det känns inte som det ändrar roten till det jag är rädd för. Vet inte hur jag skall kunna fungera bra. Vara bra. Så bra jag vill vara för och emot henne. Hon förtjänar verkligen det bästa men kan inte se hur jag skall kunna leva upp till det nu bara. Hon vet om allt och är stöttande och förstår säkert men är mer orolig hur jag skall kunna klara av mig själv. Hur jag blir och hur jag är när det blir såhär.

Så jävla löjligt egentligen. Har nästan varit nykter 2 veckor gentemot att ha knarkat i över 9 år. Har inte gått en sekund i princip utan tanken om alla "underbara" substanser passerat tanken. Så jävla lockande och ännu mer äcklande. Har iaf kommit till insikten hur jävla beroende av allt jag är. För tre veckor sedan hade jag tillexempel aldrig kallat weed en drog. Det är en jävligt drog helt ärligt och tycker inte längre att det är individuellt huruvida den är farlig eller inte. Kan inte komma på ett exempel av någon jag känner som röker som det givit mer bra än dåligt. Inte en enda och jag känner hur jävla många som helst. Trodde inte heller innan att weed var beroende framkallande och det är det inte, fysiskt. Men det skapar ett atmosfäriskt psykiskt beroende. Den som inte inser det tycker jag synd om. Menar inte att prata ner på dem som röker, deras val. Jag är då Fan inte bättre själv för att jag varit nykter några dagar. Men värsta drogen måste enligt mig vara alkohol. Den jäveln alltså fyfan vad jag är sugen på öl. Dör. Inte en öl. Gärna några flak.

Men får vara bra med allt det där. Måste klara det här. Kommer inte få se min älskade lillasyster växa upp annars. Hon är mer värd än mina problem och mitt beroende. Men börjat inse att jag inte kommer kunna träffa några vänner som brukar dylikt regelbundet. Iaf inte på väldigt lång tid. Skulle aldrig be någon sluta eller försöka argumentera ner någon. De är deras liv, val och ingen kan sluta utan att själv vilja det.

Nu ska jag försöka slutq hyperventilera. Hjälpte att skriva lite. Varsågoda för min värdelösa textvägg.