Ahseyo94s blogg

Okej. Vet ju att ordet ses som ett "skällsord" men vafan, here it goes.
Känner att jag behöver ranta lite om hur jag känner hemma om att vara en transsexuel person i hemlighet.
Samtidigt som att jag förstår och vet att mina föräldrar är väldigt öppna så kan jag inte sluta tänka på att det kommer bli så jävla pinsamnt den dagen jag då kommer ut. Och jag vill faktiskt vänta med tills jag flyttar då jag kan klä mig i precis vad jag vill (även lite kinky klädsel då höhöhö) men ibland undrar jag om jag överhuvud taget ska komma ut själv till mina föräldrar. Jag känner att det kunde ha varit bättre om jag kommit ut då jag var yngre. Även då kände jag att jag ville klä mig flickigt och ha smink på mig. Jag kände mig inte som en kille, jag kunde liksom inte identifiera mig med det.
Nu tycker jag att det känns jävligt pinsamnt, men samtidigt så vill jag verkligen kunna klä mig i snyggt hög klackat, fina klänningar och kjolar, kunna ha smink på mig även hemma.

Oh well, jag är bara förvirrad över mig själv. Om någon har tips om hur jag ska göra skulle det vara vådligt välkommet.

Då och då har jag riktigt svårt att formulera mina känslor, och svårt att vara positiv med mig själv.
Oftast så påminner gång på gång händelser och relationer som brustit, att jag är en riktigt komplex människa.
Jag hatar ju att vara som alla andra, och följa med strömmen.
Med det så kommer det också att man inte alltid känner att man gillar sig själv.
Många gånger kan jag komma på mig själv med ren och skär avsky för mig själv, för att jag känner aldrig att jag riktigt kan göra människor glada.
Ofta känner jag själv att jag kanske förstör relationer med att jag isolerar mig vid depression, och bara skriver musik eller spelar spel, och rent utav tvingar ut personer från mitt liv, och sedan lämnar dem mig när jag äntligen är tillbaks igen och har hittat någonting jag kan klänga fast vid.
Många gånger känner jag att det är oftast mitt egna fel.
Men ju äldre jag blir (ironi jag är ju faktiskt 22 år) så känner jag att jag kan ju inte hjälpa att jag är jag.
Jag har börjat inse att oavsett hur svårt det kan vara, så måste du försöka tilltala dig själv att du är fin.
Det kan inte hjälpas att jag har mina fel jag har, så att det är bara att ta itu med den person jag är och dem positiva dragen jag har.
Jag har ett mål till dig som kanske läser det här.
För varje morgon, och varje kväll, under en veckas tid så ska du skriva upp, eller nämna högt, 5 saker du tycker om med dig själv.
Första gången så kommer du tycka att det känns helt sjukt svårt.
Men efter ett par gånger så kommer du att hitta flera och flera grejer. Försök att hitta 5 saker du älskar mest med dig själv, under denna vecka, och jobba riktigt hårt på att förbättra med dem.
Detta är en process jag har börjat med sedan en två månaders tid.
Efter veckan är över, gå tillbaks och reflektera över hur du tycker att du har förändrat din egen självbild eller vad du har hittat som du kan arbeta vidare på!
Glöm aldrig bort att älska dig själv. Du är viktig som människa ♥