Riktigt namn:
Ebba Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Med mamma
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Vatten
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Vanlig
Medlem sedan:
2009-05-06
Jag saknar någon, egentligen bryr jag mig inte. Eller asså. Jag tänker att jag inte bryr mig.
"Fuck him, jag är bäst" Men ändå finns känslan av saknad nånstans där läääääängst bak i huvudet.
Det är ganska irriterande.
Aja, I'll keep my smile on my face! allt känns så mycket bättre då!
Nu ska jag vänta på att en väldigt trevlig pojke ska logga in på Skype så jag kan prata med honom innan läggdags! ^^
Har nu övningskört. Det gick bra, ingen dog. Yay me!
Har typ inte gjort nånting idag, vilket har gett mig rätt mycket tid till att tänka.
Gillar inte att tänka. Inte när jag är på sånthär "ingen orkar med mig"-humör iallafall..
Jag är för naiv.
När jag säger att jag är för naiv, menar jag främst när det gäller killar.
Jag litar på dom, för att jag vill att det dom säger ska vara sant..
Men ändå säger nått inom mig att dom ändå bara är ute efter att ligga, och visst, sex är trevligt, men jag vill kunna ha någon att bara vara och bara sova med och bara dela mitt liv med också..
För mig handlar inte allt om sex liksom.. GAH, jag blir rätt mindfucked när jag tänker såhär..
Men grejen är den att när jag väl börjar lite på pojken i fråga, så lämnar han mig. haha..!
Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på tv ett tag...
Att jag inte vågar säga vad jag tycker!? Jag fattar inte.
Häromdan fick jag ett mail av pappa. Han undrade vad jag tyckte om lägenheten vi ska hyra i Spanien.
"Den va väl fin.. Ja den ser ju väldigt bra ut" JAG VILL JU FÖR FAN INTE ENS ÅKA!?
Och inte fan vågar jag säga nått fören det är försent heller..
Biljetterna är redan beställda och den resan kommer förstöra hela min sommar.
"Men gud! Jag skulle göra vad som helst för att få åka till Spanien!" fårjag höra.
Men hade folk förstått hur jävla värdelös min pappas familj är, och hur det känns att alltid bli prioriterad i andra hand av sin pappa, eftersom den nya tjejen och hennes barn alltid går före, skulle inte ni heller vilja åka.
Skulle folk förstå hur tråkigt det är att åka utomlands med pappas nya familj, skulle dom förstå mig helt fullt. "det kommer va roligare hemma i Hedemora framför en film hela veckan" hade dom sagt. Och det är så sant. JAG VILL VERKLIGEN INTE BEHÖVA STÅ UT I EN VECKA SÅ!
Jag tror att jag inte vågar säga vad jag tycker för att jag är rädd att såra pappa, men alla gånger han har sårat mig då? Räknas inte dom?
Jag måste verkligen börja tänka om. För jag tjänar ju verkligen inte på att gå omkring och ha det såhär..