Grinig.

Är så jävla grinig.

Att jag inte vågar säga vad jag tycker!? Jag fattar inte.
Häromdan fick jag ett mail av pappa. Han undrade vad jag tyckte om lägenheten vi ska hyra i Spanien.
"Den va väl fin.. Ja den ser ju väldigt bra ut" JAG VILL JU FÖR FAN INTE ENS ÅKA!?
Och inte fan vågar jag säga nått fören det är försent heller..

Biljetterna är redan beställda och den resan kommer förstöra hela min sommar.
"Men gud! Jag skulle göra vad som helst för att få åka till Spanien!" fårjag höra.
Men hade folk förstått hur jävla värdelös min pappas familj är, och hur det känns att alltid bli prioriterad i andra hand av sin pappa, eftersom den nya tjejen och hennes barn alltid går före, skulle inte ni heller vilja åka.
Skulle folk förstå hur tråkigt det är att åka utomlands med pappas nya familj, skulle dom förstå mig helt fullt. "det kommer va roligare hemma i Hedemora framför en film hela veckan" hade dom sagt. Och det är så sant. JAG VILL VERKLIGEN INTE BEHÖVA STÅ UT I EN VECKA SÅ!

Jag tror att jag inte vågar säga vad jag tycker för att jag är rädd att såra pappa, men alla gånger han har sårat mig då? Räknas inte dom?
Jag måste verkligen börja tänka om. För jag tjänar ju verkligen inte på att gå omkring och ha det såhär..