Riktigt namn:
Elliot Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Te
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-08-20
Hemkommen till Örebro igen efter 1 vecka hos familjen och 2 veckor hos pojken min. På gott och ont.
Kul att komma hem och träffa alla igen, prata ikapp och bli överöst i kramar~
Men Örebro innebär för närvarande en stor och kall lägenhet som jag inte trivs i speciellt mycket. Har typ noll "hemma feeling" här. Denna lägenhet är inte mysig någonstans. (Förutom den hörnan där jag har min säng och bokhylla bakom uppställda vikväggar, som den inneboende man är). Flyttar till en egen liten mysig lägenhet i helgen i alla fall. Finally.
Närmre till skolan då också = kan åka longboard emellan sen i vår. *insert crying emoji because gråter av lycka
Men innan dess: åka hem till R igen och det redan imorgon!
Lite skola (i 4 timmar), lite tågåkande (i 2 timmar) och sen får jag krama om killen som får hela mej att le.
När man har massa sex istället för att sova...
Eller, somnade kring 5 imorse (efter en hel del sexande) och sov ett fåtal timmar, sen var det dags igen.
Klev upp ur sängen strax efter 17 efter att ha varvat sex med intressanta samtalsämnen under dagens gång.
- Ha sex
- Prata om vårt förhållande samt vad som känns okej under sex och inte och lite mer vad vi vill få göra och prova inom sex
- Ha sex
- Prata om universum, olika dimensioner, det övernaturliga och sömnparalyser
-Ha sex
Sen somnade vi på soffan framför en dokumentär.
Jag sov fram till nyligen och pojkvännen ligger fortfarande på soffan och halvsover.
Inte lätt det här med sömn...inte när det finns så mycket annat som är roligare att göra :')
Hur fantastiskt fin vän har inte jag??
Vi är ett tjejgäng på 4 stycken som umgås och pluggar ihop då läser samma kurs och ena kompisen har ritat alla oss 4 och jag vill gråta över gulligt det är. Vi har alla fått vår egna personliga stil och färger. Much wow~
Vill ha dessa utskrivna och upphängda på min vägg.
Kommer aldrig kunna begripa att någon tar sej tid att rita mej? MEJ?!? Sinnes. Men så otroligt uppskattat.
Blev så oerhört glad <3
Jag har aldrig riktigt haft tjejkompisar, än mindre ingått i ett tjejgäng.
This is huge for me.
Jag och R berättar alltid på mornarna vad vi drömt om;
Jag: jag drömde om dej och att du skulle träffa min familj men du försökte vara typ "hipp" och ha hoodien bakochfram och ville festa (han dricker inte) och gick iväg och rökte (han röker inte). Du var inte alls dej själv och pratade konstigt...
Jag och R brukar försöka två-sova på nätterna (man sover 3,5 timme, kliver upp och är vaken 2-3 timmar, går och lägger sej igen och sover 3,5 timme) och under den vakna tiden roar vi oss med diverse grejer. Inatt kopplade vi in min laptop till en av hans stora datorskärmar (som egentligen är en tv-skärm) och spelade Layers of Fear.
Så han kollade på medan jag körde då han inte spelat det innan och var nyfiken på spelet. Så det satt vi med ett tag i mörkret och lät oss omslutas av den rysliga stämningen. Får se om vi fortsätter spela mer inatt, hitta nästa del till tavlan och få uppleva fler jump scares och barngråt.
I nuläget sitter vi båda hemma och utför dagens sysslor.
Jag skriver på hemtentan och han jobbar hemifrån.
Väldigt trevligt att kunna sitta ihop och göra sånt.
Och helt otroligt nog får vi faktiskt saker gjort också :')
Fick resultatet på senaste tentan vilket var helt körd i botten...
Var två lärare som rättade den och gav poäng varav den ena läraren gett poäng på uppgifterna (där man svarat rätt) men den andra inte gjort det? Den andra gav nästan inga poäng någonstans? Och det visade sej vara så för alla i klassen??
Vi vet dock inte vart poänggränsen för godkänt ligger för det stod ingenstans. Så alla trodde att vi alla failat och måste göra omtenta.
Alldeles nyss kom det slutgiltiga resultatet på den delkursen och jag blev godkänd?!?
Först satt jag och grät över att jag antagligen måste göra omtenta på en delkurs som ingen förstod (kan vara det rörigaste inom skolvärlden jag varit med om) och sen gråta av lycka att jag klarade den trots allt. Nu är det "bara" 2 hemtentor och en salstenta kvar - inom loppet av 1,5 vecka :)))
När pojkvännen står och lagar mat och man ställer sej bakom för att krama om honom, massera hans axlar och dra med fingrarna i håret och det slutar i att vi båda står med neddragna byxor i full fart med att smeka varandra, gå ner på varandra och köra doggy gånger tusen så det känns som hela kroppen ska explodera av välbehag.
Allt detta i det upplysta köket med det stora fönstret ut mot grannarna medan det är kolsvart ute. Hope they enjoyed the show. Spanade faktiskt ut ibland men verkade inte som att någon la märke till oss
Men än mer därtill:
Vi tog oss till sängen där först han kom ganska så skapligt och sen kom jag en sisådär 15 gånger i form av fontänorgasmer (och då hade jag kommit x antal gånger innan i "vanliga" orgasmer). Kan någon bara ta och publicera oss i Guinness rekordbok? Tack.
~Okej, googlade lite och uppenbarligen ligger rekordet på 222 orgasmer, där de flesta var just fontänorgasmer. Hmm.
Hur som: best sex ever.
Han är helt fantastisk att få vara med inom så många aspekter.
Sex är bara en av dem~
Vaknade upp i chock igår morse - när jag väl samlat mej och insåg vad jag drömt vällde tårarna ur mej.
Jag riktigt panikgrät och hulkade, och pojkvännen vaknade ganska omgående av det och höll om mej.
Hade drömt om honom.
Om hur hela vår relation var ett knep från hans sida, hur han lurat in mej hos honom, få mej att gilla och lita på honom för att i slutändan kunna våldta mej. Själva våldtäkten hann tack och lov aldrig hända innan jag vaknade, men han hann hålla fast mej och berätta vad han skulle göra....
De människor som i verkliga livet har utfört diverse sexuella "akter" mot min vilja genom åren har skadat mej jävligt djupt. Hur går man vidare från något sådant ens? Jag har för första gången, för någon månad sen bara, verkligen berättat om allting för en annan människa (min pojkvän) och sagt allting högt. Aldrig berättat för någon innan för berättar jag är det liksom där, inte längre någon förnekelse eller försöka trycka undan allt. Extremt jobbigt men antagligen ett första steg i rätt riktning.
Men nu då?
Det dyker upp i huvudet med jämna mellanrum och får mej att känna mej helt förstörd. Och det ger mej dessa mardrömmar som jag verkligen inte vill ha. Behöva uppleva allt på nytt...Att killar/män tar sej friheten att förstöra en så. Fan ta er.
Idag har vi varit tillsammans i 3 veckor~
Började skriva med varandra i slutet av september, träffades i början av november och nu står vi här; 3 veckor in i ett förhållande och pratar om att flytta ihop.
Vissa kanske anser att det är lite hektiskt, redan liksom?
Men som R själv sa "svårt att stå emot när allting känns så bra"
Det blir dock inte förrän i augusti då jag precis skrivit på ett kontrakt för en lägenhet, samt att jag har en hel kurs att avverka hemma i Örebro. Men sen, sen blir det att förflytta sej till Linköping. Antingen fortsätta plugga där eller jobba. Oavsett så kommer jag få bo ihop med killen jag gillar något så otroligt mycket och det känns helt magiskt. För jo, jag har inga tvivel på att vi kommer hänga ihop en låååång tid.
