Jobbat och plötsligt blev jag hemlös. Så hemlös att jag har nyckeln till någon annans hem och en bil med en halv tank, ja. Kunde varit så att jag skulle vart utan nyckel och bil. Då hade jag nog suttit inne på hemköp i draget, väntat på någon arm stakare, för att fråga efter en varm plats för natten. Det finns många alternativ när man är utan värme, mer för andra, färre för vissa. Men svaret kommer ej, för så är och blev inte fallet. För nu sitter jag själv i ett hus, på min egna gula soffa, som fortfarande är den ända plats där jag kan få känslor av att känna mig hemma någonstans. Men sedan var det inget mer, resterande ting tillhör någon annan. Jag och gula soffan, hör inte hemma här. Fridens!
Ser på Ronja Rövardotter, lyckan spirar. Om du levde Astrid Lindgren skulle jag tacka dig, för de sagor du skapat och bringat liv. 'Jag ser en hövding, en liten skit..' . En dag har jag min egen björn grotta, tillsammans med min Björn.
Rotade mig inatt. Det svåra i kråksången är att börja växa, resan som är framför gör det svårt att grena sig mer. Men resan framför gör mig lyckligt grön.
'Vart jag mig än i världen vänder, står jag här med tomma händer'. En meningslös morgon som är vacker. Vaknade upp och mår bra, rökte en cigg under fläckten och kokade tea, små städade, borstade tänderna. 'Kolla, kolla att, jag har mig själv att skylla'. Just satt igång kaffe åt fusk brorsan, väntar på att den tredje skall vakna. Vad skall man göra idag då? Vart skall färden bli? Behöver posta brev, skulle vilja dra mot en annan ort och sedan vet jag inte, kanske försvinna in i dimman eller att försöka göra nå nyttigt, vet ej, får se. Jobbar sent ikväll på bion, Bilbo var en bra film, köade på onsdags morgonen i nästan -15, och skulle jobba. Låter det meningslöst? Låter det otroligt dumt? Ne, det var trevligt, hade inget annat för mig, fick ett nytt smeknamn och träffade folk för att ta tid åt. Och en timme innan insläpp fick jag gå in i värmen för att göra mig redo för dagens arbete. Men innan filmen, mitt under godis säljandet fick jag mensvärken från hell. Nu längtar mer för att se de andra 2 delarna. Helt klart ett framtida Sagan om ändringen + Bilbo att se fram emot! Haha! Sagan om ringen*, sett lite för lite på ändringen (you tube). Ja, nu skall jag komma på något, vad som helst, lite uttråkad, osträckt Lina hälsar er en freaky fredag. Hjälp musikhjälpen, P3, människorna i slummen har lika stor rätt till rent vatten som politikerna och knösarna här i landet. Fridens!
Startade dagen med sovmorgon. Läste ut min bok - Pojken i soffan. Jag började stor böla.. Den var helt, helt otrololigt fin! Jag snyftade så mycket att far tyckte lite synd om mig, han gjorde pluttar till mig. Efter att få i mig den mest underbara mat som existerar, var jag mätt & lycklig. Då var det dags att ta upp läsandet igen, lässtunden kunde inte ta slut vid havets rand, det var tid för ett nytt äventyr! Så jag tog mod till mig och öppnade en ny bok - Pojkarna. Ingen uppföljare, en pocket av en annan författare. Även denna berättelse verkar vara helt underbar. Pappa väckte mig ur den nyöppnade boken och sa att vi skulle på vårt lilla egna äventyr, ut i skogen. Nu några timmar senare efter att ha ylat i en bil, gjort en helt misslyckad kladdkaka och konstaterat att det är tredje världskriget på G i brallorna så tittar jag nu på MTV, för teknologin tillåter. Klöser allt i färgen blå,
Håller på och skriver till en second hand butik i Bollnäs. Har fastnat, trots att man har bästa inspirationen, sin underbart tokiga far och skogens tystnad.. Sitter för tillfället i ett pass, och blir smått förbannad över allt som egentligen inte är min mening, allt skall dö någon gång, på vilket sätt bestämmer inte jag. Jag sitter här och vet vad som försigår bakom min rygg vid andra sidan trädet. Allt har trots allt sin mening, även detta, kanske jag inser själv en dag. När jag var mindre skulle jag alltid vara med, skogstokig kallas jag det, att få vara med på jakten, det var det bästa. Men det var inte jakten som lockade ut mig, utan det är att få ha extra tid med mina föräldrar, att komma ut i skogen och förstå spänningen som gömde sig bland höstens lövverk, det var och fortfarande är det bästa... Jag småpratar med pappa i små bokstäver, han vet att jag aldrig skulle göra en fluga förnär, inte nu så vitt jag och han vet. Pappa klappar mig på axeln och säger "Jag skulle också stannat om du blev ner skjuten."
Jag ska börja bo i en låda, där jag skall segla på de sju haven tillsammans med era drömmar.
Höra vågornas svall intill örat och drömma om alla dess våra psykadeliska förvirringar.
Låter det som att jag har blivit tokig, jo, jag kan erkänna, jag har gått och blivit lite skavtt.
Men det känns bra!
DAGBOK
Jag skall kramas mer, desto mer, desto bättre!
Festivalen rullar på, Skogsvrålet, kom dit den 16 juni Gropen, Leksand!
Börjat på ARBBETSKURS FÖR UNGA, det känns lite som att börjat skolan igen. Känns faktiskt riktigt roligt att sitta bakom skolbänken igen. Har mer att lära och tycka om nu, mer än sist.
Söker skola för fullt, ska nog hamna i Umeå, om det inte blir Göteborg. Jo, jag flänger som en skollad höna.
Den 19 maj skall jag nog åka på LAJV, i Västerås.
Har även gått tillsammans med Medeltidsmarknaden och ska gå runt där och flänga.
Idag är jag i Nyland (ca 1h upp ifrån Sundsvall), tillsammans med faster & far. Pimpelfiske & whiskey provning står på agendan var dag. Magen har det blivit 20cm mer av, av all mat & fika, har då aldrig vart med om att vara så här mätt. Ska bli skönt att komma hem till ett tomt kylskåp igen!
En rund mage, blev en glad Lina!
Igår fick jag ett kärt möte av en nära vän, mig själv för några år sedan.
Hon var sprudlande glad, livet var fullt av mysterium, hon var oskuldsfull och hade ett öppet sinne och hon skrek av glädje. Igår mötte jag upp henne, i en bil, efter en konsert och hon hade energi, allt hos henne strålade. Hon satte sig brevid mig och vi delade samma glädje som för nästan 6 år sedan, bara att denna gången var jag äldre, hade körkort och bil, känslan av oskuldsfullhet har sköljts bort en aning och mitt sinne har förvandlats till ett svart hål som fylls av hat till omvärlden. Men igår var vi enade. Allt var som då.
Då skrikandes på en skogsväg utanför centrala Bollnäs står hon och tar språnget ut i världen.
Nu skrikandes på en landsväg i en bil utanför Söderhamn sitter jag och hon nu, och förstår varandra, trots att vi är så olika. För vi delar samma lycka, våra hjärtan slår lika snabbt, vi är lyckliga.
