Rena rama afghanistan.

Håller på och skriver till en second hand butik i Bollnäs. Har fastnat, trots att man har bästa inspirationen, sin underbart tokiga far och skogens tystnad.. Sitter för tillfället i ett pass, och blir smått förbannad över allt som egentligen inte är min mening, allt skall dö någon gång, på vilket sätt bestämmer inte jag. Jag sitter här och vet vad som försigår bakom min rygg vid andra sidan trädet. Allt har trots allt sin mening, även detta, kanske jag inser själv en dag. När jag var mindre skulle jag alltid vara med, skogstokig kallas jag det, att få vara med på jakten, det var det bästa. Men det var inte jakten som lockade ut mig, utan det är att få ha extra tid med mina föräldrar, att komma ut i skogen och förstå spänningen som gömde sig bland höstens lövverk, det var och fortfarande är det bästa... Jag småpratar med pappa i små bokstäver, han vet att jag aldrig skulle göra en fluga förnär, inte nu så vitt jag och han vet. Pappa klappar mig på axeln och säger "Jag skulle också stannat om du blev ner skjuten."