UnknownKittyCats blogg

Känslan följer mig varje dag. Ångesten i skolan över att inte duga, inte kunna visa min kapacitet, visa att jag är bättre än alla andra. Jag är inte som någon annan, jag är smartare, mina åsikter är bättre, mina tankar är rätt. Människor är idioter, mänskligheten är är förstörd. Det finns inget hopp. Jag är en person, ett djur, och dem so. Har äran att jag ser dem som en person, dem ska skatta sig lyckliga. Det är få (ingen) jag beundrar. Kanske en, som gått igenom mycket och ser på världen med samma pessimism och avsky. Det är enstor skillnad på personer(som mig) och människor. Men känslan av att inte duga.. Paniken när man pratar (säger jag rätt saker? Varför sa jag inte det?) . Tankarna går runt och runt och runt. Det räcker nu, personen som förr brydde sig om allt bryr sig inte längre. I alla fall inte om människor. Men allt hen gör, kläderna, håret, sminket, rösten, musiken, böckerna, allt spelar roll. Jag är extrem perfektionist, och jag skiter i världen. Jag ska uppnå perfektion.

Är det någon som tar SSRI (Selektiva serotoninåterupptagshämmare) tabletter? Och isåfall fall, vilken, hur funkar det och så vidare? För jag är högkänslig, och har lågt med serotonin. Ska till bup 8onde Oktober, och tills dess vill jag ha någon konkret tablett att lägga fram som förslag. Jag har gått in i en extrem period med ångest, depression mm. Men sen även hittade jag något annat serotoninhöjande: alkohol, godis, narkotika, musik och sömn. Jag lyssnar bara på musik 24/7, och jag sover skit dåligt. Så får se hur detta slutar om jag nekas tabletter -.-

Ingen verkar förstå hur det känns att må som mig. Känslan av att tryckas ner, ihop, av ett stort mörker. Känslorna bryter ner mig, och jag försöker att orka. Jag brukade säga: look at me now, I'm stronger than before. Nu, vill jag mest att folk ska låta mig vara, inte se mig, inte prata med mig, inte röra mig. Ge mig vad som helst, en utväg eller tillfällig lindring. Jag tar den

Försöker må bra, men kan inte. Höjer volymen på musiken och drömmer mig bort, ignorerar allt och alla. Är typ 3 personer jag orkar prata med, orkar inte bry mig mer. Skolan stressar mig som fan, och klarar inte så mycket. Men kan inte skolka... Eller?

Skulle lämnat in en matte grej idag (ej börjat med) och en svenska analys ska in imorgon( knappt arbetat på). Helvete.. Men det beror dels på mitt konstiga mående... Har tappat all tidsuppfattning, mina känslor är jätte knas och allt känns fel. Vet inte vad som är fel med mig... Så ska nu dricka te och koppla av...

Btw, nån som vet när vi får studiebidraget?

Har nu jobbat felfritt, intensivt och snabbt klart med massa engelska uppgifter. Ansträngde mig verkligen, och så berättar läraren att det inte är betygsgrundande. Så ganska så sur får jag göra vad fan jag vill på min iPad fram till tio i två då vi slutar (enligt läran i alla fall, jag vet att vi slutar tio över, men shh, säg inget). Men klockan två ska jag ha ett så kallat "hej och välkommen"-samtal då jag ska berätta med mina föräldrar för min mentor om tidigare skolår, och allmän information. Men fram tills dess: leta intressanta människor och lyssna på Spotify ^^

Så min kusin och jag pratade i ca två timmar, och det hjälpte inte! Dels pga våran sen tidigare fucked up relation som endast få vet om vad som hänt. Sen så får jag reda på via en kompis vad en kille jag var på G med sagt om mig, fan inte kul. Sen så verkar min matlust vara helt all over the place! Sen så är jag trött, men är jag ensam så vet jag vad som händer. Fan, behövde verkligen få ner det här. Radera antagligen det här imorgon, men att skriva av mig för en stund och intensivt får min ångest att dämpas. Btw så sa jag till min bup tant idag att jag är könsneutral, och hon sa massa skit om att jag inte alls är det osv, och tryckte verkligen ner mig. Hon skrattade åt mig när jag sa att jag vill kallas Charlie... Aja imorgon blir det heldag med fordon och transport och cigg och mat osv, så borde kännas bättre då.
Hejhej, puss och kram så länge! <3

Så förra fredagen blev jag förbannat kär i en underbar kille. Vi träffades flera gånger, och han verkade gilla mig också. Sen igår berättade han att han gillade någon annan. Anledningen till att han inte sa något var för att han visste hur dåligt jag mått och han inte ville såra mig. Sen att han inte ville ta ifrån mig det bästa som hänt mig på länge: Honom. Han är 24, och jag antar att även det var jobbigt med nio års skillnad. Han sa även att han inte känt samma sak, men att det vi haft varit härligt. I förrgår fick jag även concerta och ångestdämpande av en kompis. Men hon kommer hjälpa mig skaffa massa tabletter. Men sen har jag fått en underbar kompis som heter Elya <3 vi kan prata om allt, och vi förstår varandra. Vi båda ÄLSKAR Disney *_* hon hjälper mig igenom en massa, och jag är så glad över att träffat henne!

Men en annan sak... Pappa har fått ett jobberbjudande. Då kommer han först åka till Göteborg två veckor, och sen åka runt i hela Sverige och fixa en speciell typ av lift. Han jobbar nu på Cramo och har jobbat där 24 år, så det vore kul för honom att prova något annat. Även fast han sällan kommer vara hemma... Inget är bestämt än, så bara att vänta och se vad som händer... Det var väl allt för nu :3

så, ca 3 veckor kvar till skolan börjar ! :(:
Menmen, fick äntligen tid till att sitta vid datan, medans jag är barnvakt åt syrrorna som bara spelar och leker. Men ska samtidigt hålla koll på att poolen inte blir överfylld. Var en vecka på Kreta/Chania, och det var riktigt awesome! Oh well, inte mer som händer, ska försöka övertala pappa att åka och leta efter en skiva/bräda som är minst 80x121 stor så jag kan bygga mitt pussel på 3000 bitar :P

Så blir det om man är så pantad och dricker med en självmordsbenägen kompis: Man blir förbannat full, ringer till massa folk, kallar alla älskling och säger att man älskar dem. Man drar med kompisen på tåget från Uppsala till Knivsta där en nykter kompis väntar. (notera:klockan var typ 8 och jag var fucking wasted). Han försöker prata med henne, hon var lack på mig. Hon åkte hem och killen fick hjälpa mig hem. Jag kom hem och mina föräldrar var besvikna och sura. Men jag kom hem utan att ramla eller bli våldtagen! Men nu har man blivit av med datorn och mobilen jävligt länge, så får se när jag hör av mig sen! Gör ej som mig: Stay sober.
Men jag var väldigt glad osv, så, ha inte såna föräldrar som jag har!