Den jag är

Håret som är ostyrigt. Det gör som de vill, oavsett vad jag göt för att ändra de. Brukar ändra färg på det, klippa olika frisyrer, men det lockar sig alltid. Ska alltid göra själv, så som det är. Är enklast att bara accepter hur det är.
Lite som jag
Ögonen som ibland är ljusa och glada, nyfikna och öppna. Men ibland stängda, fylla med smärta och mörker. Ingen nämner det, alla ser, men ingen bryr sig.
Lite som jag
Leendet som alltid finns där. Leendet som är äkta med dig, men oftast måste tvingas fram. Jag får alla att se mitt leende, dem tänker mer på mitt leende än hur jag ensamt blickar ner och är tyst.

Det är jag. Ingen bryr sig, alla tror att allt är bra. Dem ser det jag fejkar, och det krossar mig. Jag vet själv inte varför jag mår såhär.

Var det han? Allt han sa? Allt han gjorde? Men.. Han betyder inget.. Eller? Vem är han?