Rädslan att inte duga

Känslan följer mig varje dag. Ångesten i skolan över att inte duga, inte kunna visa min kapacitet, visa att jag är bättre än alla andra. Jag är inte som någon annan, jag är smartare, mina åsikter är bättre, mina tankar är rätt. Människor är idioter, mänskligheten är är förstörd. Det finns inget hopp. Jag är en person, ett djur, och dem so. Har äran att jag ser dem som en person, dem ska skatta sig lyckliga. Det är få (ingen) jag beundrar. Kanske en, som gått igenom mycket och ser på världen med samma pessimism och avsky. Det är enstor skillnad på personer(som mig) och människor. Men känslan av att inte duga.. Paniken när man pratar (säger jag rätt saker? Varför sa jag inte det?) . Tankarna går runt och runt och runt. Det räcker nu, personen som förr brydde sig om allt bryr sig inte längre. I alla fall inte om människor. Men allt hen gör, kläderna, håret, sminket, rösten, musiken, böckerna, allt spelar roll. Jag är extrem perfektionist, och jag skiter i världen. Jag ska uppnå perfektion.